SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1970  
SKARPNING, r. l. m. l. f.; pl. -ar.
Etymologi
[sannol. ombildning av SKÄRPNING med anslutning till SKARP, adj.]
(†) (mindre) gruvhål l. gruvöppning; jfr SKÄRPNING. Tidström Resa 50 (1756). Grufvorna (vid Andrarums alunbruk) fördeltes i södra, norra och vestra verket, ty de voro skilda och skarpningarna hade nummer allt efter lutkaren. Därs. 62.
Spoiler title
Spoiler content