SKARVYXA skar3v~yk2sa, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Hallenberg Hist. 1: 170(i handl. fr. 1611) osv.), förr möjl. äv. -er (se nedan); äv. (numera bl. i Finl., ålderdomligt l. bygdemålsfärgat) SKARVYXE, r. l. f.; best. -en; pl. -ar (i ä. språkpr. äv. att hänföra till sg. skarvyx, ArkliR 1566, avd. 2, osv.), förr möjl. äv. -er (se nedan); förr äv. SKARVYX, r. l. f.; best. -en; pl. -ar (se ovan) l. -er (möjl. äv. att hänföra till sg. skarvyxa o. skarvyxe, 2SthmTb. 8: 107(1589), OrdnLilleTull. 1638, 1: B 4 b).
[jfr d. skar(v)økse (ä. d. äv. skareøkse), nor. dial. skar(v)øks; förleden sannol. till det verb som föreligger i sv. dial. skarva, barka, motsv. fd. o. ä. dan. skarfwe, skarre o. d., skära bort, avkorta, mlt. scharven, skära l. hacka i (små) stycken, skava, fht. scarbōn, skära sönder, mht. scharben, skära i stycken o. d., feng. scearfian, skära sönder (samhörigt med SKARV, sbst.3), l. möjl. till SKARVA, v.1; senare leden är YXA;formerna med ä bero möjl. på den i sv. dial. vanl. utvecklingen av a till ä framför r med efterföljande kons. — Jfr SKARVA, sbst.1]
(i sht i fackspr.) (vid timmerarbeten använd) yxa vars blad är ställt vinkelrätt mot skaftet (o. inåtböjt), däxel. ArkliR 1566, avd. 2. Fig. 5. och Tafl. E. äre 2 sneda Båckar, där på kan man läggia ett Brede, och sedan med Skarf-Yxan beqwemligen huggat tunt. Rålamb 13: 116(1690). För att ta sig öfver en smal, djup ström .. (kan man hugga ett träd). Med en skarfyxa planar man af öfversidan (av trädstammen), anbringar därefter ett räck, och så har man en ganska användbar övergång. Lieberath BadenPowell Scout. 116(1910). HbSkogstekn. 883(1922; använd av tunnbindare).
