SKAT ska4t, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 1, mera tillf.) -er l. -ar.
Etymologi
[liksom dan. o. eng. skat av t. skat, av it. scarto, undanläggande, skat (i bet. 1), till scartare, ekartera, till s-, av lat. ex- (se EX-), o. carta, kort, av lat. charta, skrivpapper, brev o. d. (se KARTA, sbst.2)]
kortsp.
1) antal spelkort som avskilts l. avskiljes från kortleken ss. talong (särsk. i uttr. lägga skat, lägga talong); särsk. (o. numera bl.) i fråga om kortspelet skat (se 2). Af .. (sina) 28 kort (i ett slags tarok) bortlägger .. (givaren) eller ecarterar 3 kort, som kallas lägga Scat. HbiblSällsk. 1: 477 (1839). BonnierLex. (1966).
2) (i sht i Tyskl. populärt, viraliknande) kortspel som spelas med 32 kort (varav två läggas undan till talong) av tre spelare, varav den ene efter budgivning har spelet mot de båda andra; äv. om kortspel som spelas efter samma principer av flera än tre spelare. Lundquist Stinde Borgarf. 16 (1885). Jensen Carlé Spel. 33 (1920).
Ssgr (kortsp.): (2) SKAT-BORD. bord med l. för skatspelare. DN(A) 1966, nr 21, Söndagsbil. s. 12. —
(2) -KONGRESS. [jfr t. skatkongress] kongress (se d. o. I 2) för skatspelare. Östergren (1939). —
(1) -KORT. om vart o. ett av de kort som ingår i skaten. Groth Skat 6 (1889). —
