SKAV ska4v, sbst.1, l. SKAVE ska3ve2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (i ä. språkprov äv. att hänföra till sg. skava, BtFinlH 3: 237(1549) osv.) ((†) -er, i ä. språkprov äv. att hänföra till sg. skava, VgFmT I. 8—9: 90(1554), VinkällRSthm 1582); förr äv. SKAVA, sbst.1, r. l. f. l. m.; best. -an; pl. -or (Sylvius Curtius 572(1682), BoupptVäxjö 1828) l. -ar l. -er (se ovan).
Ordformer
(schaffuer, pl. 1554. skaffuer, pl. 1582. skav (skaf, skaaff) 1637 (: Skaaff), c. 1730 (: skaf) osv. skava (-ffu-, -fv-) 1556—1832. skavar (-ffu-, -fv-), pl. 1549 osv. skave (-ffu-, -fv-) 1538 osv.)
Etymologi
[fsv. skaf, skavi; jfr d. skave, fvn. -skafi (i ssgr, t. ex. vandskafi, strykträ), -skafa (i ssgr, t. ex. hornskafa, skrapa av horn), mlt. schave, hyvel, t. schabe, eng. shave; till SKAVA, v.]
1) (i sht i fackspr.) med egg l. skarp kant försett verktyg för skavning l. polering l. renskrapning o. d., skavverktyg; särsk. om sådant verktyg (med knivliknande form o. försett med två handtag) för bearbetning av trä; jfr SKAV-HYVEL,-JÄRN,-STÅL,SKAVARE 1 b.VarRerV 39(1538). Skaff Barken aff en gammal Green .. medh en Skafwa. IErici Colerus 1: 54(c. 1645). Den speciella form av hyvel som kallas skave och använts för putsning av rundtimrets ytor torde mycket tidigt ha kommit i bruk. HantvB I. 6: 395(1938). (Vid tillverkning av såskäppor) hyvlades brädet (till skäppans sarg) med en skave .., försedd med två handtag. Levander DalBondek. 2: 148(1944). Skav .. (dvs.) skavverktyg för laggkärls insida. TNCPubl. 23: 100(1954). jfr RÖKSTUG-SKAV.
2) fisk. (håvliknande) fiskredskap avsett för losskrapning o. uppsamling av musslor (i sht blåmusslor o. ostron). Œdman Bahusl. 35(1746). SvFiskelex.(1955). jfr OSTRON-SKAV.
Ssg: (1) SKAV- l. SKAVE-HYVLA, -ing. i sht kulturhist. hyvla (ngt) med skav. Boëthius StNordTimm. 264(1927).
SAOB
