SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1970  
SKEK ʃe4k, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. skek; vbalsbst. till SKEKA, v.]
(numera bl. i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) om utrymmet l. vinkeln mellan en människas båda ben, skrev; äv. i uttr. ha stort skek, (kunna) skreva kraftigt. Nordforss (1805).
Spoiler title
Spoiler content