SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1971  
SKIFTESVIS ʃif3tes~vi2s, äv. SKIFTEVIS ʃif3te~ l. (numera bl. ngn gg i vitter stil) SKIFTVIS ʃif3t~, sbst. oböjl., adv. o. adj.
Ordformer
(skift- 16721939 (angivet ss. Sälls., skönl.). skifte- 1681 osv. skiftes- 1762 osv.)
Etymologi
I. (†) sbst.; i uttr. i skiftevis, skiftesvis (se II 1), växelvis. Verelius 40 (1681).
II. adv.
1) omväxlande, växlande, alternerande; i växling (med ngn l. varandra); i tur o. ordning, växelvis; jfr SKIFTE 6 (o. SKIFT, sbst.1 4). Lucidor (SVS) 186 (1672). Vägen var villsam, elak, samt skiftevis stenig, sumpig, backig. Kalm VgBah. 146 (1746). De särskilda gårdsdelarna .. innehades (i Norge) skiftesvis af olika innehafvare, på det att alla måtte i sin ordning kunna draga nytta af de bättre lotterna. Palmblad Norige 87 (1846). (Undervisningen i historia o. statskunskap) uppehölls .. (på 1880-talet) sålunda, att föreläsningarna under olika terminer skiftesvis behandlade historiska ämnen och statskunskap. Tegnér LundUniv. 101 (1897). Man åt skiftesvis. Hasslöf SvVästkustf. 99 (1949). — särsk.
a) (†) i uttr. sjunga ngt skiftesvis, sjunga ngt ss. växelsång. Jag .. (har i Älvdalen) hört män och qwinnor siunga en del Psalmer skiftewis. Hülphers Mus. 124 (1773).
b) bot. o. zool. om blad l. grenar l. fjädrar o. d.; i uttr. sitta skiftesvis, icke sitta mitt emot varandra, sitta spiralställda l. strödda, skiftesvis sittande (äv. sammanskrivet) l. ställda, spiralställda l. strödda. Bladen sitta skiftwis. Möller Princ. 37 (1755). Tvänne rader fjädrar, uti hvilka fjädrarne sitta skiftevis. Retzius Djurr. 142 (1772). (Hos) Peru-Potates .. (äro) gyckelbladen 2 par, skiftevis sittande. QLm. 1: 18 (1833). Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 84 (: skiftevis-sittande; om blad). Bladen (hos växtfamiljen Pittosporaceæ) äro enkla, skiftevis ställda. 2NF 21: 968 (1914).
c) (numera bl. mera tillf.) i uttr. skiftesvis göra l. vara o. d. det l. det — (och) skiftesvis (ngn gg stundom) göra l. vara o. d. det l. det, omväxlande l. alternerande göra resp. vara osv. det o. det, än göra osv. det l. det — än göra osv. det l. det. Skift vis plär jag (dvs. tiden) gå uti min ljusa drägt, / Och stundom jag mig ter med mörka slöjan täckt. Liljestråle Fid. P 3 b (1797; i allegori). Åkrar som skiftevis gro och skiftevis ligga i träde. Runeberg (SVS) 3: 77 (1832). Moln med ljusa silverkanter / tåga över himlens branter, / dölja skiftvis månens sken, / släppa skiftvis fram det sen. Forsselius Vind. 12 (1918).
d) (numera bl. mera tillf.) övergående i bet.: då o. då, ibland; i sht förr äv.: tidvis. DvSchulzenheim PVetA 1799, Bih. s. 262. En Christens bön .. (är) icke ett vanans offer i andaktsstunden, skiftevis afbrutet af verldsbestyren. Wallin 1Pred. 1: 339 (c. 1830). Joachim den tyste eller ”Eremiten”, såsom han skiftesvis kallades. Jolin II. 3: 3 (1883). Hasslöf SvVästkustf. 393 (1949).
2) (†) genom alla skiften (se SKIFTE 8 a), alltid. Gud som sielfwa Ewigheten, / Jemte alla tiders lopp / Oförandrat fyller opp: / Samt den Jordiska Planeten / Åhr från åhr och skifftewis / Oprätt håller Dig til Pris. Brenner Dikt. 2: 22 (1728).
3) (numera föga br.) i skikt l. varv, skikt- l. varvvis; jfr SKIFTE 12, SKIFT, sbst.1 5. Rinman JärnH 379 (1782). Till hvarje kilogram hallon tages 500 gram socker, som skiftevis inströs ibland hallonen, då dessa nedläggas i .. syltkitteln. Grafström Kond. 97 (1892).
4) skifte (se d. o. 15 a) efter skifte, skifte för skifte, (med) ett skifte i taget o. d. LandtmFörordn. 20 (1725). Stämplingen (av skog), som sker skiftesvis. Fredenberg Sågtimm. 8 (1892).
5) (†) delvis; jfr SKIFTE 15 d. (Sv.) Skiftevis, .. (t.) theilweise. Möller (1790). Heinrich (1828).
III. (utom i a numera bl. tillf.) adj.; motsv. II 1: skiftesvis l. växelvis l. periodvis skeende l. åstadkommen. Klotfisken .. åtbördar sig på landet som en kalkon, under skiftewisa uppblåsningar och sammandragningar. Hartman Naturk. 227 (1836). Denna skiftevisa rörelse (dvs. spädbarns sparkande) förbereder otvivelaktigt gångrörelsen. Lilius SmåbarnSjälsl. 13 (1917). — särsk.
a) (fullt br.) bot. motsv. II 1 b, om blad l. grenar o. d.: icke motsatta, växelvis sittande; spiralställda, strödda; äv. om anordning av blad osv.: kännetecknad av att bladen osv. sitta växelvis. Möller PrincBot. 38 (1755). Grenarne eller hufvudgrenarne (rami) och qvistarne eller smågrenarne (ramuli) äro skiftevisa (alterni), då på olika sidor af stammen eller hufvudgrenen den ena sitter högre än den andra. Hartman Fl. XVIII (1838). NF 2: 251 (1877; om anordning). De .. (nerver), som komma från medelnervens nedre del, äro nästan motsatta, de öfriga skiftevisa. Areschoug Blad. 53 (1878). Holzhausen Vårblmr 71 (1924).
b) (†) om rim: som utgöra korsrim. Strömborg SvSprSkol. 101 (1857).
Spoiler title
Spoiler content