[jfr t. o. eng. skink, fr. scinque; av lat. scincus, av gr. σκίγκος]
zool. ormödla (se d. o. 2), grävödla; företrädesvis om den i Afrikas o. Asiens ökenområden förekommande arten Scincus scincus Lin. (i sitt utbredningsområde äv. med medicinsk anv.), apotekarskink (äv. kallad vanlig skink); i pl. äv. om familjen Scincidæ l. släktet Scincus Gron. Skinken, i det nordliga Afrika, 8 tum lång, har fyra korta fötter, hwarmed han dels springer, dels gräfwer sig ned i sanden. Holmström Ström NatLb. 3: 17(1852). Rebau NatH 1: 521(1879: Vanliga skinken). 2SvUppslB 26: 249(1953; i pl., om släktet). BonnierLex. 6: 436(1963; i pl., om familjen).
