SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1971  
SKINKA, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. skinka, skinke (Ihre DialLex. 151 (1766)); jfr sv. dial. skink, halt, särsk. på ena bakbenet (vartill fsv. skinka, hälta); i avljudsförh. till SKANK, adj., o. sannol. äv. till gr. σκάζω, haltar (se HINKA, v.1). — Jfr SKINK, sbst.2, SKINKA, sbst., SKINKHALT]
(†) halta. Widegren (1788; angivet ss. folkligt).
Anm. Till d. o. torde vara bildat det ss. okvädinsord om halt kvinna använda, i NVedboDomb. Höstt. 1700, s. 367, förekommande ordet HALTESKINKA, f. (skrivet hallte skinka) [förleden sannol. av HALTA, v.].
Spoiler title
Spoiler content