SKJUTA, v.2; anträffat bl. i inf.
Etymologi
[jfr nor. dial. skjøte, svagt v.: skjutsa, skjota, starkt v.: flytta l. överföra (t. ex. med båt); ordet är, för så vitt det icke på de två ställen där det anträffats är felskrivning för SKJUTSA, v.1, bildat till SKJUT, sbst.1, l. etymologiskt identiskt med SKJUTA, v.1; jfr ASundqvist i NysvSt. 1969, s. 116 f.]
(†) transportera (ngn) med transportmedel tillhandahållet enl. skjutsväsendets regler, skjutsa (ngn). (Bönder bötfälldes) för thet the wilde icke skiuta ryske sende budet offuer landet. BtFinlH 2: 156 (1561). Därs. 157.
SAOB
