publicerad: 1971
SKJUTSFÄRD ʃut3s~fæ2rd, äv. (vard.) ʃus3~, förr äv. SKJUTFÄRD l. SKJUTEFÄRD l. SKUTSFÄRD, r. l. f.; best. -en; pl. -er (G1R 7: 72 (1530) osv.) ((†) -ar LReg. 95 (1616)).
Ordformer
(skiudz- (skyu-) 1555—1646. skius- 1562— c. 1695. skiut- 1529—1644. skiute- 1542. skiuz- 1628—1632. skjuss- (siu-, skiu-, -sz-) 1611—1723. skjuts- (schiu-, siu-, skiu-, skiw-, skyu-, -dtz-, -tts-, -ttz-, -tz-) 1525 osv. skus- i avledn. 1629 (: skusferdat, p. pf.). skutt- 1549 (: skuttfardh; möjl. felaktigt för skiutzfärdh l. skiuttzfärdh). skutz- 1642. skyf- 1563 (: Skyfferdz penn(in)g(e)r). skytz- (-ttz-) 1564. skywf- 1548 (: skywffärdh). -ferdt 1525—1526. -fers- i ssg 1611 (: skiusfers peningar). — Se för övr. FÄRD)
Etymologi
[fsv. skiutfärdh, skiuta färþ, skiuts färdh; förleden är skiut, skjutshäst (se SKJUT, sbst.1), men har numera anslutits till SKJUTS o. SKJUTSA, v.1; senare leden är FÄRD. — Jfr SKJUTSFÖRD, SKJUTSNÄMNARE]
färd med skjuts l. färd varvid ngn l. ngt skjutsas; nästan bl. (om ä. förh.) i fråga om skjutsväsendet, särsk. med tanke på färden ss. en pålaga för skjutsskyldig(a) l. en rättighet för kronan l. resande; jfr SKJUTSRESA. G1R 6: 90 (1529). Dhe månnge skiutz färdher dher almogenn warder betunngatt medh. Därs. 7: 72 (1530). Breff for Bispen i Åboo, ath han må bruge skiutzferder ther i Finlandh, szå lenge han får Taxan (dvs. ett slags skatt) wtt. Därs. 12: 45 (1538). Jag war så wäll (dvs. likaså) i Siussfähl sist. Celsius Ordspr. 1: 744 (1708). Märren går så länge i Siuszfärd, att hon een gång tröttnar. Därs. 2: 493 (1709). Afresan från Skellefteå blef en lång skjutsfärd, först till Umeå, derifrån till Örnsköldsvik och slutligen till Nora ström, hvarifrån jag med ångbåt på Ångermanelfven reste till Hernösand. Svedelius Lif 592 (1887). — jfr LAGMANS-, LÅNG-SKJUTSFÄRD. — särsk.
a) (förr) koll., om skjutsfärder utgörande ngns l. ngras skjutsskyldighet l., abstraktare, om skjutsskyldighet l. skjuts (se d. o. 2) l. skjutsning (se SKJUTSA, v.1 2 b α); jfr SKJUTSRESA a. G1R 2: 104 (1525). (Den nye jordägaren påtog sig) allan then årligha skatt, vtgiärder, skiutferd ock annadh. BtFinlH 3: 75 (1537). Tänkeböckerna nämna .. (vissa tjänstemän) omväxlande nämndemän, nämningsmän, fjärdingsmän och skjutsnämnare. Terminologin visar .. att dessa från början fördelat den illa tålda pålagan skjutsfärd fjärdingsvis. Ljung EnköpH 1: 273 (1963).
b) (förr) i uttr. som beteckna att ngn kallas att fullgöra skjutsskyldighet; förr särsk. i uttr. nämna l. stämma ngn i skjutsfärd. Dömdes Knwt then lijsla i Michelsszö iij {marker} sak fför skyutzfferd hand war til sakt (dvs. kallad att fullgöra) när konwngx legheffolk ffor her offwer landet ock han inthet kom. BtFinlH 2: 7 (1538). Den tÿd Oloff brefdragare kom ifrån Vpsala och wille till Stockholm .. kom han till (nämningemannen) Matts Nilson .. (o.) war begärend(e)s af honum een skiutzhäst till Stockholm. Då nämde Matts sin granne, Erich Jönson, i skiutzfärd mädh honom. 2SthmTb. 7: 82 (1584). ÅngermDomb. 16/8 1632, fol. 67 (: stempt honom i skiuzferdh).
c) i vissa numera obrukliga uttr.
α) göra ngn skjutsfärd, tillhandahålla skjuts åt ngn. (Biskoparna) Haffua .. forbudit theres landtbor ath the oss eller waare swennar inghen skiudtzferdt giöra schula. G1R 3: 96 (1526). jfr (bildl.): Tå .. ingen kunde tysta .. (G. I:s gråtande barn, då han låg på sin dödsbädd), sade H. K. N.: ”Ja, I begynnen allareedo på at göra mig skiutzfärd”; med hvilke förtäckte ord H. N. ville gifva till känna, att the med grååt skulle föllia H. K. N:s lijk till grafven. HH 20: 147 (c. 1565).
β) föra ngn i skjutsfärd l. köra ngn skjutsfärd, (ss. körsven åtfölja o.) skjutsa ngn, ro i skjutsfärd med ngt, använda ngt att ro i vid båtskjuts. Ther hade ingen närwaret, och seeth på theres slagzmåll, vthan en bonde som kiörde .. Sigge skiutzfärd. 3SthmTb. 1: 280 (1595). (Hållmästaren) hafuer olofligenn tagit Enn båt .. och rodt medh honom i skiuz ferdh. ÅngermDomb. 3/3 1628, fol. 7. Han war laghligh dit stempdt, At förra Capeten Larss pederss i skiuzferdh. Därs. 8/11 1630, fol. 34.
γ) löpa i skjutsfärd.
α') om person; sannol. eg.: till fots följa efter resande för att föra tillbaka skjutshäst(ar); anträffat bl. i utvidgad anv.: vara skjutsskyldig l. fullgöra skjutsskyldighet; jfr SKJUTSRESA b. Almogen skulle gärna see, att I (dvs. adeln) lupe i skiutzfärdh. RP 9: 85 (1642). jfr (i dikt med dialektal prägel): Hä war för några Åhr när Gubben bodd i Marka, / Ja war jän Hydning (dvs. pojke) då åg mått i Skiusfähl barka. Tidfördrijf C 4 a (c. 1695).
β') [möjl. eg. om häst: vara ute på skjutsfärd o. därvid springa; jfr SKJUTS 2 b, c] om sak, i det bildl. uttr. låta ngt löpa i skjutsfärd, låta ngt gå runt. Lä (dvs. låt) Kosan löpa i Skiusz-Fäl. Warnmark Epigr. L 4 a (1688).
Ssgr: A (†): SKJUTSFÄRD-BUD, se B.
-BEFRIELSEAVGIFT~02 l. ~20. (förr) till staten utgående avgift utgörande avlösning av skjutsskyldighet. KurHwitfStipFörsl. 12 (1873). —
-BUD. (-färd- 1642. -färds- 1642—1648) (†) bud (till skjutsskyldig) angående fullgörande av skjutsning, skjutsbud. ÅngermDombRenov. 1642, fol. 66 (: skutzfärdz bodh). Därs. 1648, fol. 62 (: schiutzferdz bådet). —
-GOSSE. (†) skjutsgosse. Thomas lofwar honom .. Pedher Eriksson till skiudzfärdz och wallgosse. ÅngermDomb. 1646, fol. 1. —
-JÄRN. (förr) benämning på en i vissa trakter (urspr. i järn) utgående skatt utgörande avlösning av skjutsskyldighet. Johansson Noraskog 1: 208 (i handl. fr. 1605). —
-KAPPE. (förr) benämning på en i vissa trakter (urspr. i säd) utgående skatt utgörande avlösning av skjutsskyldighet. ConsAcAboP 4: 250 (1675). —
-LÄNGD. (förr) förteckning över personer som rest med skjuts o. det antal hästar som var o. en av dem därvid anlitat; jfr skjuts-längd, sbst.2 1. Skiutz Färdz Längdh aff Öster Norland ifrån den l. Julij 1639 till den 1 octobris 1639 (1639; rubrik). —
-ORDINANTIA. (†) = skjuts-ordning 2; jfr ordinantia 4. LReg. 129 (1619: Skiussfärdz Ordinantzien). —
-ORDNING. (förr)
-PENNING.
1) (i formen -penningar) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) i pl.: skjutspengar (se skjuts-penning 1). VästerbHandl. 1611, 12: kvittens 13/8 (: Terre och skiusfers peningar); jfr NorrlS 1—6: 326 (1905).
2) (i formen -penningar, äv. -pengar) (förr) i pl., ss. benämning på (en i mantalsräntan ingående) skatt utgörande avlösning av skjutsskyldighet; jfr 3 o. -järn, -kappe, -koppar, skjuts-penning 2 o. skjutshäste-penning. VästmHandl. 1562, 13: 167 a (: skiusfärdz pen(ninga)r). 2NF 22: 11 (1915: skjutsfärdspengar).
3) (†) koll. (i sg.), om skjutsfärdspenningar (se 2); jfr penning I 7 b β. Stiernman Com. 2: 811 (1657). —
-RESA. (†) resa varvid ngn l. ngt skjutsas (till följd av skjutsskyldighet), skjutsfärd; jfr skjutsresa. ÅngermDomb. 1647, s. 129. —
-RÄKNING. (†) om redovisning för skjutsfärder. ÅngermDomb. 12/12 1644, fol. 19 b. Därs. 1647, s. 123. —
-TJUV. (†) tjuv som stjäl under skjutsfärd. Oluff Erichss hustru i grofell hafuer skellt sin granne Nillss Erichss ibidem för En skiuzferds tiyff. ÅngermDomb. 8/11 1630, fol. 34 a. —
Avledn. (†): SKJUTSFÄRDA, v., -ing. = skjutsa, v.1 2 (särsk. abs., = skjutsa, v.1 2 b α); anträffat bl. i fråga om skjutsväsendet. Ner .. (bönderna i vissa socknar i Vadsbo) någenn medh skiutzfärder förfordre schole, kunne the icke bliffve förloszede .. hosz nempste ländzmannen .., uthan motte skiutzfärde egenom Hoffva och Lyresta sochner och sedenn utöffver Tijvedenn. G1R 28: 37 (1558). AOxenstierna 4: 467 (1629). särsk. ss. vbalsbst. -ing, konkretare, om skjutsväsendet. Mentes att igenom Landzhöffdingerne store fauter föröffves uthi skjussferdingen, der dee fast allom giffva pass. RP 5: 191 (1635). —
SKJUTSFÄRDARE, m. person som färdas med skjuts tillhandahållen gm skjutsväsendet. SP 1792, nr 267, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content