SKLERIT skleri4t, r.; best. -en; pl. (om olika slag l. fall av inflammationen) -er. Anm. I medicinskt fackspr. användes äv. den latinska formen skleritis (scleritis). NF 18: 615(1894). jfr (†): Skleritis .. (dvs.) inflammation i ögats hornhinna. Ekbohrn(1868).
Etymologi
[jfr t. skleritis, eng. scleritis, fr. sclérite; av nylat. scleritis, till sclera, senhinna (se SKLERAL)]
Avledn.: SKLERITISK, adj. [jfr t. skleritisch] med. som härrör från l. har avseende på l. är kännetecknande för sklerit. Löwegren Oftalm. 272(1923; om härd).
