SKLEROTINSYRA skle1roti3n~sy2ra l. skler1-, l. -rω-, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[(med översättning av efterleden) av t. sklerotinsäure, bildat av den tyske farmakologen G. Dragendorff o. den ryske patologen V. O. Podwissotzky, som 1876 tillsammans beskrevo produkten, vilken de uppfattade ss. en syra; förra ssgsleden till SKLEROTIUM med den i namn på kemiska ämnen vanliga ändelsen -in; jfr eng. sclerotic acid, fr. acide sclérotinique]
(förr) ur mjöldryga framställd smaklös o. luktlös, svagt sur produkt som utgjorde en blandning av olika ämnen (o. som troddes vara den verksamma beståndsdelen i mjöldryga o. hade medicinsk anv. ss. blodstillande medel). FörhLäkS 1876, s. 218. Sklerotinsyra .. verkar vid insprutning under huden eller i blodet på djur förlamande på centrala nervsystemet. 2NF (1917). VaruhbTulltaxa 3: 291 (1953).
