SKLEROTISERA skle1rotise4ra l. skler1-, l. -ω-, l. 010—, i Sveal. äv. —32, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
(i fackspr.) bli sklerotisk, hårdna l. förtjockas; företrädesvis dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ing. ”Stenceller”, som ofta uppträda i barker och i vissa frukter, äro sklerotiserade celler. NF (1890). På kroppen kvarstår sklerotisering, ehuru väsentligt minskad, på underbenets nedre del och öfver vänstra skulderbladet. FörhLäkS 1910, s. 456. BonnierKL (1927).
