SKOFTA skof3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. skofta; avledn. av SKOFT, sbst.1; jfr äv. nor. skofte, ta ledigt från arbetet, holl. schoften, göra uppehåll i arbetet (för måltid)]
(i vissa trakter) arbeta ”på skoft” (se SKOFT, sbst.1 2). LoW (1911). I tider av brådska .. händer ej sällan, att såväl gesäller som lärlingar skofta, d. v. s. arbeta över reglementerad tid. Landsm. XVIII. 1: 4 (1912). Det är märkligt, att en stor del av golvslipandet försiggår på övertid. Golvsliparen får ibland skofta, när han minst anar det. Industria 1971, nr 7—8, s. 28.
