SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1972  
SKOTA skω3ta2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. skota; etymologiskt identiskt med SKÖTA, skarva (med dialektal utveckling av au till o); jfr LMoberg i NysvSt. 1953, s. 87 ff.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skarva ihop (två föremål). Skola två ledningar ”skotas” (hopfogas), skrapas isoleringen bort på ett par centimeters längd, och de blanka koppartrådarna vridas hårt tillsammans. Bergström Nickelsen Tusenk. 53 (1925). Därs. 169.
Ssg: SKOT-STAKE. (†) stake avsedd att användas för att förlänga skaftet på ett verktyg. SFS 1830, s. 1001.
Spoiler title
Spoiler content