publicerad: 1972
SKOTA skω3ta2, v.1 -ade ((†) imper. skot Runius (SVS) 1: 316 (1713: skoet an; i vers)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(förr äv. skoet-)
Etymologi
1) sjöt. med tillhjälp av skot sträcka segel l. ställa in segel (för viss vind o. d.); äv. med obj. betecknande segel l. segelbom; äv. med saksubj. betecknande fartyg; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om sätt på vilket segel ställes l. ställts med skot. (Då man sätter till ett märssegel, skall man bl. a.) lossa gigtåg och gårdingar, samt skota (då det blåser eller styrka felar, skota först i lovart, skifra seglet, och skota sen i lä). Roswall Skeppsm. 1: 36 (1803). ”Hala hem på skoten!” dundrar skepparen ombord, och fyra par armar arbeta nu med att skota seglen för bidevind. SD(L) 1904, nr 186, s. 5. Skall rev inrullas under fortsatt segling bidevind med bibehållen skotning, måste klo- och pikfall firas för att möjliggöra bommens vridning. Gartz Segelsport. 95 (1919). Wästberg Kung. 425 (1955). — jfr AN-SKOTA o. BACK-SKOTAD. — särsk.
a) med bestämning inledd av prep. till (stundom i), betecknande rå l. bom l. reling o. d. intill vilken l. i riktning varemot segel sträckes med tillhjälp av skot. NF 2: 682 (1877). Underseglen, d. v. s. .. storsegel och fock, skotas i relingen. Bergdahl Antip. 153 (1906). Mesanen .. skotades till en från akterskeppet utskjutande fast bom. Hornborg Segelsjöf. 152 (1923).
b) [jfr eng. sheet home] i uttr. skota hem, med tillhjälp av skot sträcka råsegel efter ombrassning l. ställa snedsegel l. segelbom så att vinkeln mellan detta (denna) o. en tänkt linje i fartygets längdriktning minskar; äv. med obj. betecknande segel l. segelbom. KrigVAT 1835, s. 173. Förmärsseglet läts falla, och skotades hem. Platen Glascock 1: 270 (1836). Fartygen .. bergade läseglen samt gipade och skotade hem. TIdr. 1882, s. 137. Skall ett bindrev intagas bör man om möjligt ligga bidevind eller ännu hellre ligga bi. Bommen skotas hem och pik- och klofall firas så mycket som erfordras. Gartz Segelsport. 95 (1919). Rydholm (1967).
c) i uttr. skota bidevind, med tillhjälp av skot ställa in segel bidevind; äv. med obj. betecknande segel l. segelbom. Sehlstedt 2: 176 (1857, 1862). Storseglet skotades bidevind. Kåhre Strandh. 95 (1933).
d) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. Vattenbutikens skylt av tyg .. (buktade sig) som ett högt segel; dukens nedersta hörn voro skotade till väggen. Martinson Kap 130 (1933). särsk. (vard.)
γ) [jfr sv. dial. (Finl.) skotad, drucken, full] (†) i uttr. vara för strängt skotad, i bild betecknande att ngn är drucken l. full. (Kaptenen hade) flitigt skött sitt glas om natten och hade, hvad man säger, en god gir, utan att dock i något afseende vara för strängt skotad. Runeberg 4: 170 (1833).
2) (föga br.) i uttr. skota runt, förflytta sig runt gm att med tillhjälp av skot ställa segel på olika sätt. Vad stunderna ledo kom armadan inom bättre synhåll för kikarn. .. Så svängde transportlinjen på tvären upp mot bidevind, revade segel och företog sig att skota runt efter en avlång ögla i jämnt återkommande lov. Högberg JesuBr. 2: 107 (1915).
Särsk. förb.: SKOTA AN10 4. sjöt. till 1: sträcka segel (hårdare) med tillhjälp av skot; äv. med obj. betecknande segel; jfr skota till, skota åt. Rosenfeldt Tourville 91 (1698). Ett och annat stagsegel glider gnisslande uppför sitt stag, skotas an och fylles af vinden. GHT 1905, nr 197 B, s. 3. Skota an bättre! SvHandordb. (1966). jfr anskota. —
SKOTA FÖRE. (†) till 1: sträcka segel med tillhjälp av skot; äv. med obj. betecknande segel; jfr FÖR, adv.3 Rosenfeldt Tourville 75 (1698). När Seglen första gången slåss under Rå, skall man passa på i stilt väder, sätta till och skota före det ena Seglet efter det andra, för at se huru de stå, hvilka äro för stora, hvilka försmå. Chapman Liniesk. 67 (1796). —
SKOTA TILL10 4. (numera föga br.) till 1, = skota an. Lönnrot 2: 705 (1880). Han knopade fast bogserlinan i akterspegeln på sin båt och skotade sedan till bramseglet. SD(L) 1905, nr 21, s. 7. Cannelin (1939). —
SKOTA UPP10 4. (föga br.) till 1 d: med tillhjälp av tåg o. block o. d. hissa upp (ngt). Högberg Jim 82 (1909; med avs. på stång som anbringats vid mast så att den kan ställas i olika vinklar mot denna). Därs. 273. —
Ssg: (1) SKOTNINGS-VINKEL. sjöt. om den vinkel i förhållande till en tänkt linje i fartygets längdriktning vari segel skotas. Balck Idr. 1: 41 (1886).
Spoiler title
Spoiler content