SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1972  
SKOTOM skotå4m l. skω-, n.; best. -et; pl. = (2NF 25: 1139 (1917) osv.), äv. -er (Löwegren, Wretlind Läk. 9—10: 215 (1902)). Anm. I utpräglat fackspr. förekommer äv. den gr.-latinska formen skotoma. KonvLex. (1864).
Ordformer
(äv. sc-)
Etymologi
[jfr t. skotom, eng. scotoma, fr. scotome, mlat. scotoma, svindel; av gr. σκότωμα, svindel, till σκοτόω, gör mörk l. vanmäktig, till σκότος, mörker, svindel (se SKADDA, sbst.2)]
med. defekt (lucka) i synfältet. Löwegren Myopi 61 (1866). Ett .. fall med ett strimformigt skotom i horisontallinjen. Hygiea 1919, s. 70. PsykPedUppslB 2159 (1946).
Spoiler title
Spoiler content