SKOTT?, sbst.1, l. SKOTTE?, sbst.1, m.?; utom ss. förled i ssg anträffat bl. i best. skotten.
Ordformer
(skoth- i ssg 1541 (: skothbrädhe). skotten, best. 1543—1547. skåth- i ssg 1541 (: Skåthbrädhe))
Etymologi
[sv. dial. skott, m., inre beklädning i båt, långskott, m., var o. en av de långa brädor som spikas på botten av båt ss. golv, sv. dial. (Finl.) skotta, m., lösbotten (trall) i båt; till det svaga avljudsstadiet av roten i SKJUTA, v.1; best. skotten kan möjl. fattas ss. n. pl., o. ordet är i så fall etymologiskt identiskt med SKOTT, sbst.2 (jfr med avs. på bet. sv. dial. skott, n., lösbotten i båt, o. SKOTT, sbst.2 6 b,7, 9). — Jfr -SKOTT,SKOTTA, v.3]
(†) (löst) golv av bräder (under last) i fartyg l. båt. Samma dag kom til Buffellens Foring vndh(er) skotthen acht(er) och för, aff sex öre spich — ijc. SkeppsgR 1543.Samma dag kom på Nya Boijortthen, som skotthen suarttades mz Åbo Tierro j tunna. Därs. 1544, s. 43 a.Därs. 1547.
Ssg (möjl. äv. att hänföra till skotta, v.3):SKOTT-BRÄDE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 4683). (†) bräde till (löst) golv (under last) i fartyg l. båt. SkeppsgR 1541.Vthgiffth Opå skoth tun och nylans brädhe. Därs.
