SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRANTIG skran3tig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. skrantig; till SKRANTA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skral (se SKRAL, adj. 1, särsk. 1 a) l. skraltig l. skranglig l. mager; jfr SKRANTEN. Strindberg AmerHum. 2: 155 (1879; om vagn). Skrantig och tunn, liten och bleknosig gick hon den tungsamma stigen. Ullman FlickÄra 68 (1909).
Spoiler title
Spoiler content