publicerad: 1973
SKRE skre4, v., äv. SKREDA skre3da2, v.1 skrer resp. skreder, skredde skred3e2, skrett skret4, skredd skred4 (inf. skre Bendz ÅkerbrTommarp 11 (1856). — pr. sg. skrer Bendz ÅkerbrTommarp 11 (1856). pr. sg. pass. skredes HChristianstHushS 6: 54 (1820)). vbalsbst. SKRENING (Bendz, Jönsson), SKREDNING (3SkånS).
Etymologi
[sv. dial. (Skåne, Hall.) skre, skrä, skrej, med vbalsbst. skrening, skräning; till SKRÄD, adj. — Jfr SKREDDA, v.1]
(i södra Sv., bygdemålsfärgat, numera mindre br.) med plog l. årder plöja (åker) snett (diagonalt) över åkern l. harva (plöjd åker) i en riktning som går snett i förh. till plöjningen; särsk. ss. vbalsbst. -ning, dels i uttr. harva skrening, på våren utföra en lätt sådan harvning av en på hösten plöjd åker (för att jämna ut kvarvarande tiltor), dels konkret, om en på sådant sätt plöjd l. harvad åker. 3SkånS II. 1: 72 (i handl. fr. 1753: skredningen, sg. best.). Bendz ÅkerbrTommarp 13 (1856: Harfva skrening). (När skörden var över i Skåne) skredde man trädan och tog upp pantofflorna. Rosenius Himmelstr. 101 (1900, 1903). All möda fick mening / när lärkan flög opp / från en snöfläckig skrening. Jönsson Kustl. 11 (1941).
Ssg: SKRENINGS-HARVNING. (i södra Sv., bygdemålsfärgat, numera mindre br.) harvning på snedden. SDS 1905, nr 110, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content