publicerad: 1973
SKRIVA skri3va2, v. -er, skrev skre4v, skrevo skre3vω2, skrivit skri3vit2, skriven skri3ven2 (pr. sg. akt. -ar G1R 1: 112 (1523), Liturg. 30 b (1576); -er SthmSkotteb. 3: 211 (1522: sc(ri)ffu(er)) osv. pass. -as OPetri Kr. 15 (c. 1540); -es G1R 29: 788 (1559) osv.; -s Schroderus Os. 1: 347 (1635) osv. — ipf. sg. skrev G1R 1: 63 (1523) osv.; skriv TbLödöse 353 (1595). — ipf. pl. skrevo (-e) G1R 1: 109 (1523: screffue) osv.; skrivo (-e) G1R 1: 167 (1523), VDAkt. 1681, nr 145 (: skriffvo). — sup. skrevet (-ed) Rosén E14HNämnd 181 (i handl. fr. 1565), Laurel Slutrefl. 6 (1777); skrevit Hebr. 13: 22 (NT 1526: tilscreffuit), Linné Bref I. 2: 114 (1747); skrivat G1R 1: 221 (1524), Apg. 21: 25 (NT 1526); skrivet G1R 1: 198 (1524: forscriffwet), VDAkt. 1713, nr 157 (: föreskrifwet); skrivit G1R 1: 31 (1521: wtscriffuit) osv. — p. pf. skrevad VadstKlUppbB 111 (1563: screffwad, n.); skreven (-in) G1R 1: 6 (1521: forscreffna), Beskow (1861) i 3SAH LXVI. 3: 36 (: sjelfskrefna), Moberg Rid 293 (1941; arkaiserande); skrivad G1R 5: 109 (1528: förscriffuat, n.), OPetri 4: 324 (c. 1540: scriffuat, n.); skriven (-in) G1R 1: 2 (1521: Scriffuith, n.), Därs. 63 (1523: scrifwen) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.), -ELSE (se d. o.); -ARE (se d. o.), -ARINNA, -ERSKA, se skrivare avledn.
Ordformer
(förr äv. sch-, s(s)c-, -fa, -f(f)va m. m. -re- 1523 (: tiilskreffwer)—1537 (: sc(re)ffverijt). -re- i ssgr 1541 (: screffknijff)—1769 (: skrefknif), 1939 (: skrevbläck; bygdemålsfärgat). -ri- 1521 osv. -ry- 1521—1673 (: underskryffwande))
Etymologi
[fsv. skriva (äv. med svag böjning); jfr fd. skrive, skriuæ (d. skrive), fvn. skrifa (med svag böjning), nor. dial. skriva (äv. med svag böjning), fsax. skrīƀan (mlt. schrīven), mnl. schrīven (holl. schrijven), ffris. skrīva, fht. scrīban (t. schreiben), ävensom feng. scrīfan (se SKRIFT, sbst.2); av lat. scribere, nära besläktat med gr. σκαριφάομαι (jfr SKARIFICERA), lätt rispar l. river l. krafsar, drar upp konturlinje(r) o. d., σκαριφεύω, drar upp konturlinje(r) o. d., o. sannol. rotbesläktat med bl. a. fvn. hrífa, kratsa o. d. (se RIVA, v.2), lett. skrĩpât, (in)ritsa, kratsa o. d., mir. scrīpaid, klöser. — Jfr DESKRIBERA, INSKRIBERA, KONSKRIBERA, PRESKRIBERA, PROSKRIBERA, RESKRIBERA, SKRIBLER, SKRIFT, sbst.1—2, SKRIPTION, SKRIPTORIUM, SKRIPTUM, SKRIPTUR, SKRIVA, sbst.2]
A.
1) rita, teckna o. d.
a) gm att rita åstadkomma (figur, cirkelformig linje o. d.), rita, teckna; utom ss. senare led i ssgr o. i särsk. förb. SKRIVA IN, SKRIVA OM numera bl. ngn gg i anv. som uppfattas ss. oeg. l. bildl. anv. av 2 (se särsk. slutet). ”Antingen skall vi kasta med stång, / Eller riddelig fäkta.” / The kämpar begynte en krets att skrifwa, / Alt på then gröna mark. SvForns. 1: 72. TbLödöse 133 (1589; med avs. på bomärke). (Popillius) skref .. en kres om kring honom ther han stodh, medh en käpp, och badh at han (skulle ge besked innan han gick ur cirkeln). Schroderus Sleid. 40 (1610). — jfr BE-, IN-, KRING-, OM-SKRIVA o. INNE-SKRIVEN. — särsk. bildl. Du vråk som skriver dina lugna svängar / på sidenrymden — säg vart våren flyr. Malm Tomt. 86 (1932). särsk.: dra upp l. bestämma (gräns l. gränser l. bana); särsk. med indirekt obj. Jag lofvar, Bacchus, dig, dig aldrig öfvergifva / Förrän Naturens lag min smak skall gränsor skrifva: / Då blir en annan sak — men att jag nyckter dör, / Pur lögn, I Riddare! Bellman (BellmS) 4: 89 (1769). Det är Hans hand och ingen annans, som upprätthåller verlden, som skrifver stjernorna sin ban der de gå måste. Tegnér (WB) 8: 247 (1837). Lampan tändes, och dess sken / Ysterheten (hos paren kring en brasa) gränser skrifver. Snoilsky 1: 177 (1869). Under tidens tunga fotspår / Intet synligt blef / Af den gräns (för Sverige), som bortom hafvet / Han (dvs. G. II A.) med svärdet skref. Dens. 3: 147 (1883).
b) teckna (bild); teckna bild av l. avbilda (ngt), med bild (l. bilder) återge (ngt); äv. bildl.; numera bl. ngn gg med anslutning till 2; jfr 3. Lags bökerna, som Hedhninganar sökia läto, til at scriffua och måla sina affgudhar ther vthi. 1Mack. 3: 48 (Bib. 1541). Thet skrifz vthi therass förste sköld, / ett läion och en brånd (dvs. ett svärd). Visb. 1: 257 (c. 1640). (Fadern) längtade at få höra, hwilkendera (av de båda friarna) war större i hennes hierta, och hwars Bild wore der, med högre Färgor skrifwen. Mörk Ad. 1: 60 (1743).
c) med avs. på det varpå ngt ritas l. ristas o. d.
α) (föga br.) i uttr. skriva ngt med ngt, (gm att rita l. måla) förse ngt med bild(en) av ngt. Kistan var höljd af ett svart täcke, skrifvet med ett hvitt kors. Heidenstam Folkung. 2: 307 (1907).
β) (†) förse (skeppstimmer) med rits (varefter timret sedan tillhugges). (Man) ritar .. med passarens ena pynt en rits eller krabb rundtomkring timret. .. Detta kallas att ”skrifva” timret. Witt Skeppsb. 205 (1863).
B. åstadkomma skrivtecken l. skrift o. i anv. som ansluta sig härtill.
2) [eg. specialanv. av 1 a] (med penna o. dyl. l. med skrivmaskin) forma resp. åstadkomma (skrivtecken, äv. siffror, nottecken o. d.); (med penna osv.) åstadkomma sekvens(er) av skrivtecken utgörande (visst stycke skrift, t. ex. ord l. namn); anteckna (ngt); äv. dels: inrista (ngt), dels: skriva (i bet. 4) o. uttrycka l. uppge l. ”säga” (ngt), skriftligen uttrycka (ngt) osv., dels: fästa (ngt) i skrift, uppteckna (ngt); äv. med att-sats l. indir. frågesats l. ss. anföringsverb vid direkt anföring l. med obj. o. inf. (se särsk. i); jfr 4, 9. Skriva ngt med blyerts, med bläck, på skrivmaskin, för hand. Skriv ett stort B! Skriva sitt namn under ett dokument, sätta sitt namn under (o. därigm bekräfta) ett dokument. Stå skriven, vara skriven l. ha skrivits (äv. opers.). Innan hon gick ut, skrev hon på en lapp ”Kommer strax tillbaka”. Han skrev sitt namn med stora, barnsliga bokstäver. Han skrev en anmärkning i marginalen på det maskinskrivna arket; jfr 9. Pojken skrev på önskelistan att han i första hand ville ha en cykel. I det landet får man inte skriva eller säga vad man tänker. Ibland annor breff funne wij et wor käre förfaders breff Konungh Karls .., lydandes ord frå ordt som här effther schriffuit ståår. G1R 1: 214 (1524). Pilatus swaradhe, Hwadh iach haffuer scriffuit, thet haffuer iach scriffuit. Joh. 19: 22 (NT 1526). Och Herren sadhe til Mose, Scriff thenna orden, ty effter thenna orden haffuer iagh giordt itt förbund medh tigh, och medh Israel. 2Mos. 34: 27 (Bib. 1541; Bib. 1917: Teckna upp). Wandrings-Mann stå kwaar, / Till thes Thu läsit haar, / Hwad som på thenna Steen ståår skrifwit, / Ok mäd hwast Ståhl ophugge blifwit. Lucidor (SVS) 353 (1673). Det sista M. Bror skrefwit i sitt bref kan jag ej läsa. Linné Bref I. 2: 114 (1747). Kellgren (SVS) 5: 410 (1791; i p. pf., om nottecken). Arfvets belopp, af Staberii arfvingar skrefs på hans grafsten. Adlerbeth HorSat. 57 (1814). Skrif (vid addition) alla talen under hvarandra så, att alla slutsiffrorna på högra sidan stå rakt under hvarandra. Almqvist Räkn. 1 (1832). Det skrifna ordet fryser så lätt till is under vägen till papperet, men (pastor) Stjernkors ville tala lefvande ord till lefvande menniskosjälar. Topelius Vint. I. 2: 106 (1867, 1880). Det som skrives det gömmes; det som talas det glömmes. Holm Ordspr. 293 (1964). — jfr AN-, AV-, BE-, EFTER-, FEL-, FÖR-, FÖRE-, HOP-, IN-, MASKIN-, MISS-, NED-, PÅ-, SAMMAN-, TILL-, UNDER-, UPP-, UT-, ÖVER-SKRIVA m. fl. samt ELD-, MELLAN-, NEDAN-, NÄR-, O-, RUN-, SIST-SKRIVEN m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. skriva ngt (ut)av ngt, skriva av ngt från ngt. CivInstr. 6 (1541: vtaff). Thetta (dvs. en besvärjelse) skref jag af ett Tyskt breef ur Frankrijke komit. Bureus Suml. 68 (c. 1600).
b) i uttr. skriva (sig) ngt till minnes; jfr 4 d.
α) (†) i uttr. skriva ngt till minnes, anteckna l. nedteckna ngt (för att bevara kännedomen därom). Begärendes att th(et) motte bliffue tilminnes skriffuit vthi tänckeboken. 2SthmTb. 5: 140 (1576). När M. Jacob Erici hörde far säija åv detta (dvs. berätta vad han hört om gamla seder o. skrock) .. badh han Martinum Ljusdalensem Stud. skrifvat (dvs. skriva det) til minnes. Bureus Suml. 55 (c. 1600).
β) i uttr. skriva (sig) ngt till minnes, anteckna ngt till stöd för minnet l. för att man skall minnas det; särsk. (o. numera företrädesvis) oeg.: lägga på minnet. Nordberg C12 1: 603 (1740: skrifwas til minnes). Ännu var .. (G. M. Armfelt) blott den älskvärde unge mannen, .. med hvilken .. (G. III) gerna samtalade, och som å sin sida skref sig till minnes hvarom samtalen rört sig. Tegnér Armfelt 1: 46 (1883). Hammar (1936; äv. oeg.). Professor Pelle Holm .. lyssnar träget på radion för att snappa upp de senaste uttrycken och skriva sig till minnes dem som kan tänkas överleva. DN 1970, nr 199, s. 13.
c) anteckna l. förteckna l. upptaga l. införa (ngn l. ngt på lista l. i förteckning o. d.); registrera (ngn l. ngt); äv. refl.: anteckna sig; äv. dels bildl., dels i speciellare l. pregnantare anv. (se γ, δ, ε); jfr d, 17, 19. De l. deras namn stå skrivna i livets bok; jfr BOK, sbst.2 1 b ι. Han skrev sig för fem kronor på insamlingslistan. Frögdher idher ath idhor nampn äro scriffuen j himmelen. Luk. 10: 20 (NT 1526; Bib. 1917: skrivna). Iagh (sänder) E. Excellens talät på alla studenter som i förra året skreffvo sigh til Professorum Theologiæ lexor. Rudbeck Bref 19 (1663). När .. Legohjon (i backstuga) til de år hunnit .., at trenne af desz Barn blifwit i Mantal skrefne, ware .. både Fader och Moder, för alla Mantals-Penningar fri. PH 7: 5253 (1762); jfr 17 o. MANTAL 4 b. Mitt öde är ej at få äga Ditt hjerta, och då jag detta ser borde jag skrifwas på dårarnas lista om jag deröfwer bekymrade mig. Ullman Frök. 65 (1780). Hans namn stod i (kyrk-)böckerna, men .. Han var för längesedan skriven som död. Moberg DinStund 18 (1963); jfr 17. — jfr AV-, FRISK-, KARL-, KYRK-, MANTALS-, ROTE-, SJUK-, SKATT-SKRIVA samt O-, REVISIONS-, SJÄLV-SKRIVEN m. fl. — särsk.
α) (förr) i uttr. skriva i rotar, roteskriva; äv. med refl. obj. H. F. N(å)de .. (vill) effter ordningen (rörande besättningen på örlogsfartyg) uthi städerne Borgerschapet uthi rothar schrifwa låtha och af rothan den dugeligste till Båtzman taga. RA II. 2: 214 (1617). Alle Rikets inbyggare .. skulle låta mönstra sig, skrifva sig i rotar, förskaffa sig (osv.). Hallenberg Hist. 5: 138 (1796).
β) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. skriva ngn till boks, övergående i bet.: kyrk- l. mantalsskriva ngn; jfr 17. Om präst läst över henne? Å, nej, tockna där skrevs nog inte till boks en gång. Johansson RödaHuv. 1: 87 (1917).
γ) (†) med avs. på vara (l. fartyg med varor): tullskriva l. bokföra. 2SthmTb. 2: 166 (1552; med avs. på järn o. skepp). Register på stångejärn och osmundsjärn, som bergsmännerna uti Noraskoga hafva ut(gjort) förr än som tackjärnet begynte skrifvas (för erläggande av tiondeskatt). NoraskogArk. 5: 66 (1608).
δ) i uttr. skriva ngt ngnstädes, (i inventarieförteckning) registrera l. anteckna ngt ss. befintligt l. havande sin plats ngnstädes; äv. i uttr. skriva ngn ngnstädes, i vederbörande förteckning placera ngn ngnstädes; särsk. i p. pf. Karlson EBraheHem 72 (i handl. fr. c. 1672). Een Conterfeij bössa aff Filegraan, ähr skrifwen i Skåpet. Därs. Såsom .. pastor och senior själf hafver delt bänkrummen ut, och vissa personer skrifvit i vissa bänkiar, så måste (osv.). NoraskogArk. 5: 240 (1672).
ε) i de särsk. förb. SKRIVA IN o. SKRIVA UT; förr äv. i uttr. skriva sig till ett landskap, skriva in sig i en nation; jfr 16. Kan och hända att några (studenter) här finnes, som ännu inthet hafva skrijfvit sigh till något landskap. Annerstedt UUH Bih. 2: 220 (i handl. fr. 1681).
d) med avs. på post i räkning l. räkenskapsföring l. ekonomisk bokföring o. d.: bokföra l. föra (upp l. in); äv. bildl. l. med oeg. l. förbleknad bet.; förr äv. i uttr. skriva ngt utur ngns räkenskap, avföra ngt från ngns skuldkonto; jfr c, 16. Iac (vill) scriffue til Madz Kyken j Stocholm, ath han på idra vegne kräffuer the peningar aff Johan, så j scriffue dem vtur myn herres rekinskap. EHåkansson (1541) i BtFinlH 3: 135. Seden dhå haffuer Erich Bergh vdi sin regenschap schreffuet högzbe:te Kong:e Mtt till vpbyrd samme penninger och ther vpå stådt, att (osv.). Rosén E14HNämnd 181 (i handl. fr. 1565). — särsk.
α) i uttr. skriva ngt på ngns l. ngts räkning (förr äv. på räkning(en) av ngt), äv. på ngns l. ngts konto, särsk. bildl.: lägga ngn ngt till last l. skylla ngt på ngn resp. skylla ngt på ngt l. (i sht) förklara ngt med ngt; förr äv.: tillskriva ngn ngt; jfr RÄKNING 1 d ϑ α'. Huru Konung August wille skrifwa all den förbenämda Proceduren på sin General Flemmings räkning, likasom hade han sielf ingen del derutinnan, kan (osv.). Nordberg C12 1: 72 (1740). (Sv.) Man skrifwer denna boken på flere författares räkning. (Fr.) On donne ce livre à plusieurs auteurs. Nordforss (1805). En .. rabulistisk skål (hade) blifvit drucken af bönderna. Det .. får skrifvas på punschens räkning. Liljecrona RiksdKul. 126 (1840). (Cavallin o.) Lysander 267 (1875: på räkningen af). Lika litet som man haft rätt att under språkstriden skrifva på ett helt partis räkning alla öfverdrifter, som enskilda kunnat tillåta sig i partiets namn, lika litet har man rätt att skrifva på finska folkets räkning de nyssnämnda företeelserna som sådana. Vasenius Samkänsl. 58 (1901). Också .. (den enstörige lektorns elakhet o. sarkasmer) skrevos på den lösa skruvens konto och fingo därmed en antaglig förklaring. Hellström Malmros 22 (1931).
β) i uttr. skriva ngt på ngn l. ngt, bokföra l. föra (upp) ngt på ngn l. ngt; särsk. bildl., ofta: lägga ngt (skuld o. d.) på ngn l. förklara ngt med ngt. Hennes lynne (hade) blifvit tungt, men detta skref man på att hon längtade ut till Paris. Roos Verle 197 (1889). (Fröding) led på slutet av en lika sjuklig benägenhet att skriva all skuld på sig som Strindberg att skriva all skuld på andra. MHellberg hos Söderhjelm Levertin 1: 330 (1914). (N.N.) hvilken instämts för .. (misshandel), kunde ej .. mot sitt nekande fällas. Kostnaderna skrifvas å statsverket. Upsala(A) 1917, nr 298, s. 7. Middagen fick ej betalas (av mig). Den skulle skrivas på rummet, och det hade Trygger tagit på sin räkning. Hammar Minn. 1: 219 (1937).
γ) [jfr (α o.) β] (i fackspr., numera föga br.) i uttr. skriva ngn ngt till last, uppföra ngt på ngns debetkonto. Ibland få hönsen minst af höns-kornet, fast det skrifwes dem til last. Sahlstedt SagTupp. 39 (1758).
δ) i uttr. skriva ngn l. ngt l. sig ngt till godo, gottskriva l. kreditera ngn resp. ngt l. sig ngt; särsk. bildl.: räkna ngn osv. ngt till godo l. förtjänst. Försvararne af den rådande handelspolitiken hafva utan vidare skrifvit dessa (ekonomiska) framsteg den senare (dvs. frihandeln) till godo. Fahlbeck HandPol. 55 (1892). Om män sådana som Hagberg blefvo goda kritici, så är jag för min del böjd att skrifva detta ej deras filosofiska skolning till godo, utan deras breda bildning, vidsträckta literaturkännedom och sunda omdöme i allmänhet. Sylwan SvLit. 219 (1903). Skriva sig ngt till godo. SvHandordb. (1966). jfr GOTT-SKRIVA.
e) med obj. bestående av abstr. sbst. med karakteriserande l. värderande (numera företrädesvis nedsättande) innebörd. OPetri 1: 221 (1527). Thessa läro och wijsheet haffuer j thesse book scriffuit Jesus Syrach son aff Jerusalem. Syr. 50: 27 (öv. 1536; Apokr. 1921: upptecknat). Til Swerige är kommen een Crönike ny, / Man seer hon är prentet j Köpenhaffnsby. / Ther inne står scriffuin mykin last, / The Danske haffue the Swenske förkast. Svart Gensw. E 2 a (1558). Hwj wil een Höglärd Man sljkt Flärd och Drafwel schrifwa? Spegel GW 31 (1685).
f) med avs. på datum l. årtal, i uttr. liktydiga med: det är l. var det l. det årtalet l. det l. det datumet; särsk. i uttr. vi skriva l. skrevo l. man skrev det l. det året l. datumet; äv. i uttr. vilket datum l. vad (förr äv. vad datum l. dato) skriva vi (förr äv. de) i dag? (Jag) byginte .. först om Petri (et) Pauli som jag sc(ri)ffu(er) anno D(omi)nj Mdxxj at löne .. (2) karle huar weke. SthmSkotteb. 3: 211 (1522). Thå man screff åår epter Christi byrdh trettan hundrade och tw. OPetri Kr. 101 (c. 1540). Ekeblad Bref 1: 5 (1649: the; rättat efter hskr.). Nordforss (1805: Hwad dato). Meurman (1847: hvad datum). Hvad skrifva vi i dag? Björkman (1889). Vi skriver ju i dag redan den 13 mars. Östergren (1939). Man skrev 1939 och kriget stod för dörren. SvHandordb. (1966).
g) refl., i sådana uttr. som skriva sig som borgen(sman) l. endossent, gm sin namnteckning på ifrågavarande ställe l. handling o. d. ange sig som borgensman osv. Skriva sig som borgen för ett lån. Östergren (1939). Skriva sig som endossent. SvHandordb. (1966).
i) mer l. mindre liktydigt med: (i sin(a) skrift(er) l. på ett l. flera ställen i viss skrift) ”säga” l. (om)nämna l. uppge l. göra gällande l. uttrycka l. (se särsk. α) föreskriva (ngt); äv. oeg., med subj. betecknande tidning o. d. Moses scriffuar j sin första book ath när gudh haffde scapat hemmel och jordh, .. tha (osv.). OPetri 1: 4 (1526). Noghre .. som fundere sich på thet som Dionisius scriffuit haffuer, besynnerligha och widh thet ther Philo scriffuar om them ther wore j första Christenhetenne. Därs. 476 (1528). Någre skrifwa thet .. (påven Alexander VI) hafwer beswurit sigh medh then Onde, på thet han igenom hans tilhielp skulle blifwa vphögd til then Påfwelighe myndigheeten. Schroderus Os. III. 1: 2 (1635). Curtius och andra skrifwa honom (dvs. Alexander den store) wara död af förgifft, genom Antipatri stämplingar vti Macedonien. Dryselius Monarchsp. 89 (1691). Så skrifwa Evangelisterne Mattheus, Marcus, Lucas och Apostelen Paulus: Wår Herre Jesus Christus (osv.). Lindblom Cat. 23 (1811). Hellström Malmros 51 (1931; om tidning). I sin bok om August Strindberg skriver Martin Lamm om novellen På gott och ont i Svenska öden: det ”som längst stannar i minnet är ..” (osv.). Andersson i 3SAH LXI. 1: 25 (1950). — jfr SIST-SKRIVEN. — särsk.
α) i uttr. stå l. vara (stundom äv. bli l. finnas) skriven, vara (resp. bli l. finnas) sagd l. uppgiven l. gjord gällande (ss. ngns uppfattning l. mening), stå att läsa; vara (osv.) föreskriven l. förutsagd; särsk. med subj. bestående av neutralt pron.; i sht i fråga om den heliga skrift. Thå swaradhe Jesus och sadhe till .. (djävulen), Thet är scriffuit, Menniskian leffuer icke allena vthaff brödh vtan aff hwario och eno gudz oordhe. Luk. 4: 4 (NT 1526). Thet är een stoor Herrans wredhe som är vptend offuer oss, therföre at wåre fädher icke lyydt haffua thenna bokennes ord, at the måtte giordt alt thet ther vthinnan scriffuit är. 2Kon. 22: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: föreskrivet). Vti the gambla böker fins så skrifwit, att Jättahem kallades thet som låg norr om Gandvijk, och söder om Lundzland. Verelius Herv. 1 (1672; fvn. orig.: ritad). Alt detta, som (i denna paragraf) om Rågångarne skrifwit är, förstås ock om Rågångar emellan Riken, Landskaper, Län, Härader, Soknar och Allmänningar. LandtmFörordn. 42 (1725). (I riddarhusordningen 1626) blef angående representationssättet skrifvet, att (osv.). Svedelius Repr. 11 (1889). Bergman Patr. 68 (1928).
β) (numera mindre br.) i pass., i förbindelse med nom. med inf. Christi lekamen öffuergår oss alla (j thet ewigha lijffuedt) så wijdt som Skaparen öffuergår Creaturen. Och therföre skriffz han sittia på Fadrens högra hand, ty wij troo at han j Guddomsens herligheet lyser och skijner. OMartini Bew. C 4 a (1604). Then senare (dvs. fältherren Iphicrates) .. skrijfz warit en skomakares son. Isogæus Segersk. 478 (c. 1700).
j) med avs. på ord, namn o. d., med särskild tanke på skriftform l. ortografi; särsk.: stava; äv. dels: använda (viss ordform l. språklig konstruktion l. visst språkligt uttryckssätt o. d.) i skrift, i skrift ”säga” (så l. så), dels (särsk. ss. senare led i ssgr): teckna (språkljud så l. så); jfr 4 j, 7 a. Vi skriva ”husets dörr” men säga ”dörren till huset”. En norrländsk författare skriver ofta ”blåblus”, ”storflicka”, i stället för ”blå blus”, ”stor flicka”. Hwem Adels Nampnet gifwes, / Ehurudant thet är, / Thet effter Tyskan skrifwes, / Som them nu är så kär. Skogekär Bärgbo Klag. A 3 b (1658). Wärmelands namn, som the gamle skrefvo Wærma och Wærmaland, hafwer sin upprinnelse af (osv.). Ihre Föret. XXI (1779). (Fr. M.) Franzéns fader Zachris, som i skolan lärt att skrifva sitt slägtnamn ej längre Franseen, utan Frantzén, var (osv.). Wirsén i 2SAH 2: 137 (1887). Skriver han sitt namn med ett eller två s? SvHandordb. (1966). — jfr DUBBEL-, ENKEL-, FEL-, MISS-SKRIVA samt EN-, ORÄTT-, RÄTT-SKRIVEN. — särsk. (†) ss. vbalsbst. -ande i konkretare anv.: skrivsätt, stavning, ortografi. Grekiske, Latinske och andre språks ord, som uti Fransöskan til skrifwandet ei förändras, utläsas mästadels hel och hållit, såsom: Venus, Adonis, Lucius, &c. Österling Prononc. 3 (1700). jfr RÄTT-SKRIVANDE.
k) i p. pf. n. sg. i substantivisk anv.: det som är skrivet (särsk. motsatt: det som är tryckt); det som är fäst i skrift; jfr 9. Wij som intet kunna läsa skrefwet. VDAkt. 1709, nr 8. En del af Engelholms invånare öfverklagade (år 1863) valet af stadsfullmäktige derstädes, emedan en af de valde icke kunde skrifva och ej heller läsa skrifvet. Hellberg Samtida 11: 102 (1874). (De talade) orden förflyger, det skrivna består. Holm BevO (1958).
l) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr c, d, i, 3). Haar Pijgan tigh ondt tildriffuit, / På hennes Rijck (dvs. rygg) blyr thedh scriffuit. Messenius Disa 16 (1611); jfr RYGG 1 h. Ehuruwäl uti Natursens bok ganska mång underbar ting finnas skrefwen. Broman Glys. 3: 662 (c. 1740). (Den förolämpade studenten) ryckte sin Wärja vt, och wille honom (dvs. en soldat), för sin förmätenhet, ett blodigt nota bene på skinnet skrifwa. Humbla Landcr. 56 (1740). Förre Ständers göromål, skolen I med helig wördnad omtala. Och hwad deraf för wår tid ej skulle passa sig, .. det skolen I intet skrifwa på Swarta Taflor. Posten 1769, s. 426. Det fanns i ryska hären namn, / Som på sitt blad historien skref, / Som fördes hit i ryktets famn / Långt förr, än kriget blef. Runeberg 2: 96 (1847). Äfven regndroppen, detta förgängliga fenomen, har skrifvit sitt namn i den mjuka leran och fått det .. (gm att leran hårdnat o. överlagrats) räddadt åt den senaste efterverld. Samtiden 1872, s. 408. — särsk.
α) i uttr. betecknande att ngt (djupt o. varaktigt) fästes i ngns själ o. d.; inprägla (se d. o. 2), inpränta (se d. o. 2). Min son behalt mitt taal, och skyyl mijn budh när tich, .. bindt them widh tijn finger, scriff them vppå tins hiertas tafflo. SalOrdspr. 7: 3 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Jag än ej tolka glömt hvad lifvet / Har skönast, ädlast mig beskärt; / Hvad i mitt bröst står djupast skrifvet, / Hvad en gång blef mitt hjerta kärt. Oscar II 2: 194 (1855, 1887). Din mening i mitt väsen skrif, / Min Fader och min Gud! JOterdahl i VLösen 1910, s. 196; jfr Ps. 1937, 527: 2.
β) i uttr. betecknande att ngt är ödesbestämt.
α') i fråga om ”ödets bok” (se BOK, sbst.2 1 a λ β') o. d. Om detta unga lifwet, / War i ödets böcker skrifwit / F bedröfweligt beslut. Nordenflycht QT 1745, s. 119. Du .. såg / .. Hvart ljuft, hvart sorgligt ögonblick, / Som här min lott är blifvet, / Och mitt fördolda ödes skick, / Allt i din bok var skrifvet / Långt innan jag såg lifvet. (Franzén o.) Wallin Profps. 1: 37 (1812); jfr Ps. 1937, 19: 4. Pass nu på vad ödet skrev / i sin bok, den stora ... / — Tappar du mitt lyckobrev, / arma kackadora? Ferlin Goggl. 16 (1938; i marknadsskildring). jfr ELD-SKRIVEN.
β') i uttr. det är l. (i sht) står skrivet i stjärnorna, det är bestämt av ödet l. högre makter; äv. i sådana uttr. som ngns l. ngts öde står skrivet i stjärnorna, ngns l. ngts öde är bestämt av högre makter o. d. Emellertid var det skrifvet i stjernorna, att de höge (bröllops-)gästernes inkognito icke skulle .. aflöpa utan äfventyr. Topelius Fält. 2: 169 (1856). Nieroth ... gjorde ett försök att återtaga (det av ryssarna besatta) Wiborg. Det misslyckades. .. Wiborgs öde var skrifvet i stjernorna. Därs. 3: 164 (1858). Det stod tydligen skrivet i stjärnorna .. att just löjtnanter skulle vinna min sympati. Martinson ArméHor. 111 (1942).
δ) (numera bl. mera tillf.) refl., om (del av) ngt skriftligen avfattat: teckna sig l. reproducera sig (för ngns inre syn o. d.). Påminnelser ur lagar och författningar, hvilka .. skrefvo sig med tydliga ord i hela tirader framför .. (den nervspände brottslingens) inbillning. Almqvist AmH 2: 35 (1840).
ε) [jfr c] i p. pf. (i adjektivisk anv.), i ssg l. uttr. betecknande: självklar l. klar i förväg.
α') (†) i uttr. skriven i förhand, klar i förväg, självskriven. Mycket förstånd till ett ypperligt val (av riksföreståndare) / Tycks ej behöfvas, då mannen är gifven. / Se dig omkring ibland herrarnes tal; / Är ej i förhand Engelbrekt skrifven? Gumælius Engelbr. 114 (1858).
3) [specialanv. av 1 b o. 2 l] (i vitter stil) med avs. på egenskap, sinnesstämning o. d.: teckna (ngt ngnstädes); ofta i uttr. stå skriven ngnstädes, stå tecknad l. stå att läsa ngnstädes (särsk. i ngns ansikte l. ansiktsuttryck o. d.); numera bl. med anslutning till 2. Uti hans upsyn skrifvet står, / At han för tio ej förskräckes. Lidner (SVS) 3: 311 (c. 1785). Skrif på fästet, klara måna! / Skaparns milda majestät; / Och ditt blosz åt natten låna, / Att wi der ock se hans fjät. Ps. 1819, 437: 2. Han (dvs. Nidhögg) hatar Asaljuset som står skrifvet / på hjeltens panna, på hans blanka svärd. Tegnér (WB) 5: 146 (1821). Har du märkt .. / .. hur åskan hans (dvs. Guds) ära i rymden skref / Med ramlande viggars makt? EAxton (c. 1890) hos Skarstedt Pennf. 19. Punktlighet och ordningssinne stod skrivna utanpå honom. Rönblom DödGryt. 176 (1957).
4) (med penna o. dyl. l. med skrivmaskin) forma l. åstadkomma skrivtecken (l. siffror, nottecken o. d.); åstadkomma skrift; använda l. behärska ett skriftsystem l. skrivkonsten; äv. dels: använda skrift ss. språkligt uttrycksmedel, uttrycka sig gm att skriva (i ovan angivna bet.), dels i mera tillfälliga l. speciella abs. anv. av 2 (se särsk. c); äv. (jfr 2) med vissa slag av obj. (se b, g—i, k) l. i vissa uttr. med obj. (se e, f); jfr 10. Skriva på papper, på pergament. Skriva med blyerts, bläck, för hand, på maskin. Kunna, lära sig läsa och skriva. Skriva efter föreskrift, koncept, diktamen. Språket är ofta ett annat när man talar än när man skriver. Thå böghde Jesus sigh nidh, och screeff medh fingret på jordhena. Joh. 8: 6 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Med pennan (hwesz klöffna med penneknifwen tillagas) schrifwom wij på rent papper. Schroderus Comenius 731 (1639). Det är .. en stor ohöflighet, at se öfer Axeln på någon som läser och skrifwer. SwFrOrdeB 161 (1703). En .. handbok i vårt svenska språks ljudlära, beteckningslära och aksentlära, detta var det författarnas .. önskan att lämna åt vår talande och skrifvande allmännhet. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. Föret. I (1885). Han skrev och strök ut, skrev och strök ut. Östergren (1939). Läsa, skriva och räkna lärde han sig innan han var sex år. Hedberg DockDans. 234 (1955). — jfr AV-, FEL-, FÖR-, MOL-, NED-, OM-, PROV-, PÅ-, UNDER-, ÖVER-SKRIVA. — särsk.
a) i uttr. betecknande sätt att skriva i fråga om skrivtecknens utseende o. d.; i sht i sådana uttr. som skriva bra (i sht förr äv. väl) l. illa l. vackert l. fult, särsk.: ha bra resp. dålig l. vacker l. ful handstil. Skriv tydligt, läsligt! Tungemålskonstneren målar Boocstäfwerne effter thet rätta sättet til at schrifwa. Schroderus Comenius 747 (1639). Curieusiteten retade mig, at igenom fara .. (G. Landcronas manuskript)-blad, men thet war här och ther så otydeligen skrifwit, at (osv.). Humbla Landcr. Föret. 2 (1740). Lind (1749: wäl). (Sv.) Skrifva tätt, (eng.) To write close. Widegren (1788). Skrifva fint, smått, groft, tätt, glest. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Sv.) med den här pennan skriver man illa (t.) mit dieser Feder schreibt es sich schlecht. Auerbach (1913). Hon skriver bäst i klassen. Östergren (1939). — särsk. (numera föga br.) ss. vbalsbst. -ande, i konkretare anv.: sätt att skriva; särsk. närmande sig bet.: handstil. Ofta måste (i K. XII:s skrivelser) en mening förstås under el(le)r emellan then föregående och påföliande, hvilket ibland hade ett behag med sig, men ibland ock något mörkt, det han och väl med flit kunde åstadkomma; likaså igenom ett mer än vanligt elakt och suddigt skrifvande. HSH 7: 206 (c. 1800).
b) i resultativa uttr. Hvar och en pratar sin lunga och skrifver sin hand ur led, utan att grannen hör stort derpå eller läser det. Törneros (SVS) 4: 34 (1824). Thomas Georg Beckman, Mönsterskrifvare, lär skrifvit sin arm så trött, att den länge bars i band. SvBL 1: 338 (1858). — särsk. bildl. Redigerandet af en tidning är .. det mest otacksamma arbete i verlden. En ung man skrifver dervid inom kort tid sin penna slö, och för detta har han kanske icke ens haft ett anspråkslöst uppehälle. Snellman 3: 520 (1844); jfr 10 c o. PENNA 3 a.
c) i vissa speciellare l. pregnantare anv.
α) (ss. tecken på accepterande l. tillstyrkan l. bekräftelse av l. anslutning till ngt) skriva sitt namn; i sht i särsk. förb. o. ss. senare led i ssgr. Danske ther på (dvs. på svenskarnas köp av Halland o. Skåne) gåffue segel och breff, / Alt Danmarcks rådh ther vnder screff. Svart Gensw. E 5 a (1558). Klingenbergh stegh fram och sadhe: Jagh stodh där hoos, och sadhe Solenblom: Huru kommer thet till att J (vid underskrivandet av riksdagsbeslutet) skrifwe öfwer migh? RARP 7: 102 (1660). (Sv.) Jag har skrifwit efter (under) honom. (Fr.) J'ai signé (souscrit) après lui. Nordforss (1805).
β) i uttr. skriva bakpå en växel o. d., endossera en växel osv. (Fr.) endosser une lettre de change, un contract &c. (Sv.) Endoszera el(ler) Skrifwa bakpå en wexel, contract, m. m. Björkegren 1083 (1784). (Sv.) Skrifwa bakpå en sedel. .. (Fr.) Endosser un billet. Nordforss (1805).
γ) utföra (visst l. vissa) skrivgöromål; fungera ss. l. vara skrivare; äv. dels: kopiera, dels: föra protokoll; äv. med bibegrepp av 10. Den 1 februarij affsompnede Saligh Lasse Henrichszon och seden schreff Berendt Jönszon in til den 5 aprilis. 3SthmTb. 1: 6 (1592). Jagh .. ville önska att H. K. M:ts secreterare måtte snartt ankomma, ty jagh migh medh skrifvande, och helst nu som so myckedh är att bestella, inte kan väll behielpa. JDelaGardie (1625) i OxBr. 5: 361. Huem kan hans (dvs. en protokollförares i kungl. kansliet) flijt ther i at skrifwa rättlig hinna? Lucidor (SVS) 246 (1672). Jag skulle icke .. finna orimlig .. en jemförelse i bergningsprocent mellan grupper af kroppsarbetare och grupper inom den motsatta, företrädesvis skrifvande och läsande klassen. Feilitzen Tjenare 2: 43 (1891). H. är grovarbetare men han kan nästan vad som helst. Han skriver vid auktioner, hjälper andra med olika slags skrivgöromål o. s. v. Såningsmannen 1933, nr 48, s. 4.
d) (†) i uttr. skriva till minnes, göra (minnes)-anteckning (om ngt); jfr 2 b. Huem som hade nåkott att klaga eller förfordra låta hoss K. M:t, skulle gå till stadzschriff(er) och låta schriffua till minnes. TbLödöse 8 (1587). Pelle Personn bekennde att her Claes i Kumblinge hadh skrifuit i hanns almanach till minnes, om de befästningerne i Finnlanndh som (osv.). 3SthmTb. 2: 326 (1599).
e) [möjl. delvis utgående fr. 5] i uttr. skriva fullt ngt l. skriva ngt fullt (med viss skrift o. d.), fylla ngt med skrift resp. med viss skrift; äv. bildl. Denna mannen författar icke, han blott skrifwer full en hop papper. Nordforss (1805). Men redligt hjerta, Helge, och friskt tillika / skref Oden fullt med runor som aldrig svika. Tegnér (WB) 5: 14 (1825). Många böcker papper skrefvos fulla om denna sak. Malmström Hist. 4: 353 (1874); jfr 10. Skriva sidan full med krumelurer. Östergren (1939). — jfr FULL-SKRIVA.
f) i uttr. skriva rent (ss. adv.) l. ren(t) (med l., numera vanl., utan böjning) ngt l. ngt rent (ss. adv. l. med böjning), förr äv. i rent, renskriva ngt; ofta utan obj., i uttr. skriva rent, renskriva, syssla med renskrivning; jfr REN, adj. 15 b. Nu har jag skrivit ren den där uppsatsen. Ludvigsson Norman 1 (c. 1550: i rent). Thenn 30 Maij .. begÿnnte iagh att skriffua denne Reckenskap Reenn. KlädkamRSthm 1602 A, s. 1 a. ConsAcAboP 3: 83 (1665: reene, pl.). (Jag) Will önska at gifva honom förslag på någon god man, som kunde skrifva rent hans concepter och deductioner. EBenzelius d. y. (1722) i BenzelBr. 11. (Sv.) Skrifwa ren. (Fr.) Mettre au net. Äfw. Copier. Nordforss (1805). När han var ledig från lexorna, skref han rent för att förtjena något. Tavaststjerna Inföd. 279 (1887). Sedan satte hon sig till skrivmaskinen och skrev rent vad fadern under hennes frånvaro flitigt åstadkommit. Det var översättningen till serbiska av Marx-Engels' Das Kapital, första delen. Stiernstedt Bank. 61 (1947). — jfr REN-SKRIVA.
g) med obj. betecknande visst slags skrift l. skrivstil l. handstil.
α) med avs. på visst slags skrift l. skrivstil: skriva med l. använda sig av. Apologisten (skall) wara förplichtat til at öfwa heela Scholan wel til at pingera literas, och få en wacker hand til at skrifwa Swenska och Latin. KOF II. 1: 456 (1659). Denna kursiv (som uppstått ur kapitälskriften) användes dock aldrig .. för verkliga böcker, ehuru ämbetsmännen i det kejserliga kansliet (i det forntida Rom) skrefvo denna stil i de offentliga handlingarna. Schück MedeltKultH 61 (1907). Skriva (med) tysk stil. Östergren (1939); jfr huvudmomentet. Skriva snabbskrift, stenografi. SvHandordb. (1966).
β) med avs. på (skrift utmärkt av) viss handstil: ha; jfr a. Att studiosi, som tänkia til att komma i camaren, skulle winleggia sigh om en godh hand att skrifwa. Annerstedt UUH Bih. 1: 292 (i handl. fr. 1627). Barnen .. (skola) wänjas till .. at skrifwa en reen, läszlig och wacker Skrifft. Skolordn. 1693, s. B 1 b. SvHandordb. (1966).
h) med avs. på välskrivning: ha l. öva l. träna sig i. Svenonius Välskrivn. Omsl. 4 (1915). Nästa timme ska vi skriva välskrivning. Östergren (1939).
i) med avs. på ark, sida o. d. (utan tanke l. närmare tanke på författande l. skriftlig avfattning): gm att skriva göra färdig l. avverka, skriva full (se e); äv. (med avs. på brev o. d.): prestera skriften i (men icke författa); utan klar avgränsning från 9 h o. (i p. pf.) 5. Öva er med att skriva lilla t i skrivböckerna men säg till när ni skrivit en sida! (Konungen) lämnade mig en egenhändigt skrifven, men af honom själf påtagligen icke författad uppsats. De Geer Minn. 1: 192 (1892).
j) med särskild tanke på ortografi l. ordform(er) l. grammatisk(a) konstruktion(er) l. uttryckssätt; särsk. liktydigt med: i skrift använda ortografien (så l. så) l. uttrycka sig (så l. så) i grammatiskt avseende; jfr k, 2 j, 10 e. Han har ännu svårt för att tala det nya språket men skriver korrekt. Swedberg Gr. Förrspr. 13 (1722).
k) använda l. behärska (språk) i skrift; äv. i uttr. skriva ett språk så l. så, använda ett språk så l. så i grammatiskt (o. stilistiskt) l. ortografiskt avseende (l. bådadera); jfr j, 15. Måns Olofsson skall .. medh alsomstörste flijt lähre till att skrifwe, läse och tale thett Rydzske tungemålett, så frampth han will göre thet oss kan ware till behag. CivInstr. 295 (1592). (I tredje klassen skola lärjungarna) begynna före .. (de latinska författarna) till Compositiones Latinas, på dett dhe må lära Latijn tala och skrifua. Thyselius Bidr. 47 (1637). Grammatika är en konst, at rätt tala eller skrifwa et språk, hämtad af ords bruk ibland wissa folkslag. Sahlstedt CritSaml. 94 (1759). (Sv.) skriva franska (fr.) écrire en francais. Hammar (1936). — särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., i uttr. skrivet språk, i skrift använt språk, skriftspråk. Det skrivna språket uppfattar vi gärna som det ”riktiga” språket. Har man ofta sett ett ord skrivet, är man bunden av den skrivna formen. Wessén i 3SAH LXIII. 1: 17 (1952).
l) i uttr. skriva om ngt l. ngn, liktydigt med: (i viss skrift l. vissa skrifter l. i litteraturen) tala om l. nämna ngt l. ngn; i sht förr äv. oeg., med subj. betecknande skrift o. d.; jfr 2 i, 10 d α, 11 b. Therföre scriffuar .. (fjärde Mose-)Book så mykit om ohörsamheet. FörsprBib. a 2 b (1541). När jag med en stor begiärlighet, the böcker som här om (dvs. om förlossningar) skrifwa, hade igenom bläddrat, .. råkade jag (osv.). Hoorn Jordg. 2: Föret. 2 a (1723). — jfr OM-SKRIVA.
m) i uttr. skriva så l. så, skriva ngt av ett så l. så beskaffat innehåll. Ther j (dvs. biskop Brask) scriffue At wj vthi samma breff scriffuit hade At wor vilie ecke var atj swadane (silver-)hielp på kyrkener .. paa lagt haden förmode vj At wj ecke swa slæt scriffuom om j rætt paa breffuit see villen (,) vthan (osv.). G1R 1: 232 (1524); jfr 10.
n) (numera mindre br.) i inf., närmande sig l. övergående i substantivisk anv.; jfr SKRIVA, sbst.2 I ett torp, som detta, fick läsa, räkna och skrifwa ej ofta ske; ty der woro andra göromål nödiga. Almqvist Grimst. 7 (1839). Insikter i läsa, skrifva och räkna. Piehl Egypt. 74 (1896).
o) ss. vbalsbst. -ande i vissa numera obrukliga anv.
α) skrivning (se d. o. 1) ss. skolämne, skrivkonst, skrivförmåga. Medh ungdomen i scholan hållass dagheliga excercitia medh skriffvande, repeterande och examinerande, föruthan publico examine. OxBr. 12: 466 (1645). Jag gjorde ansenliga profecter i musiken, .. (men) föga eller inga i läsning och skrifwande. Nyrén Charakt. 79 (c. 1765). (Han) undervisar intet allenast .. i kristendomskunskapen .. utan ock i räknande och skrifvande. NoraskogArk. 5: 209 (1784).
β) skrift (se SKRIFT, sbst.1 2, 3), särsk. i uttr. i skrivande, i skrift; äv.: skrivsätt, ortografi. Huarföricke (ordet) fösa i skrifwande så wäl som i talande? Columbus Ordesk. 15 (1678; uppl. 1963). Achtar man .. thetta (som ovan sagts beträffande å-ljudets stavning) så är mykit wunnit. Elliest kommer wårt modersmål och skrifwande aldrig til stånd, stadighet och sitt retta skick. Swedberg Gr. 14 (1722). Långa meningar i skrifvande. 1VittAH 1: 34 (1755).
p) oeg. l. bildl. Den, som icke kan skriva med pennan, skall skriva med grepen. Ström SvenskOrdspr. 338 (1926); jfr huvudmomentet o. Holm Ordspr. 293 (1964).
5) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: försedd l. fylld med skrift; numera bl. (i sht i ssgn O-SKRIVEN) med anslutning till 4 i; jfr 4 e. Jach sågh .. ena book scriffuin innan till och vtan. Upp. 5: 1 (NT 1526; Bib. 1917: med skrift både på insidan och på utsidan). (Stentavlorna) woro screffne på bådha sidhor. 2Mos. 32: 15 (Bib. 1541). (Malm-)Kannan (var) all öfwer medh bookstäfwer skrifwin. Schück VittA 2: 366 (i handl. fr. 1674). (Vid Köpings kyrka) stod en then största Runstenen jag tilförna sedt, som war öfwer alt skrifwen på den ena sidan. Linné Öl. 54 (1745). Pergamentrullen Ahasverus lemnat mig var skrifven äfven på den andra sidan, men så otydligt och med en sådan blandning af olika tiders och folkslags bokstäfver, att jag icke kunde få någon mening därur. Rydberg Dikt. 2: 92 (1891). ”Kasta ej bort något skrifvet papper”, är ett kinesiskt ordspråk. Larsson KinD 22 (1894). — jfr O-, RUN-SKRIVEN.
6) (numera föga br.) i skrift kalla l. beteckna (ngn l. ngt så l. så) o. i anv. som ansluta sig härtill.
a) i skrift kalla l. beteckna (ngn l. ngt så l. så); anträffat bl. i uttr. skriva ngt för ngt, (i skrift) använda ngt ss. beteckning för ngt, kalla ngt (för) ngt; jfr 7 a. Stutkalfwen skrifwes egenteligen för Stut, när den är 4 år gammal. Fischerström 2: 423 (1780).
b) i uttr. skriva ngn till ngt, i skrift kalla l. titulera ngn ss. herre l. greve o. d. till ngt (dvs. viss gård o. d.); särsk. i pass. (äv. i p. pf.); jfr 7 b. Hofdala (i V. Göinge härad) .. har längre fram kommit till slägten Laxman, af hvilken vi finna Mats Stensson skrifven till godset i ett bref från 1541. Höjer Sv. 2: 502 (1877). Enkan (till Jörgen Brahe på Tosterup) fru Inger Oxe .. skrifves till Tosterup i ett bref af 17 Mars 1572. Därs. 548 (1878).
7) refl.: skriva sitt namn l. i skrift kalla sig (så l. så) o. i anv. som ansluta sig härtill.
a) skriva (l. stava) sitt namn (så l. så; jfr 2 j); i skrift kalla sig (se KALLA, v. II 2 i α) l. titulera sig (så l. så); äv. i uttr. skriva sig med det l. det namnet o. d., i skrift använda det l. det namnet osv., skriva sig för ngt, i skrift kalla sig för ngt l. titulera sig så l. så, i sht förr äv. allmännare, icke i fråga om namn l. titel: i skrift beteckna sig ss. ngt; jfr 6 a. (Sören Norby) scriffuer siigh ammorall wtij østersiøn. G1R 1: 212 (1524). Än går öfwer alt förtreet, / At han (dvs. Cupido) sig sielf berömer / Af sit vsle Fängelse / Och tycker war' en ähra / At han skrijf' och kalla må / Sig skön Dianas Fånge. Stiernhielm Cup. 10 (1649, 1668). Af denna (s. k. ”smörjo”-)stenen (i Uppståndelsekyrkan i Jerusalem) skrifva Franciscanerne sig för ägare. Eneman Resa 2: 136 (1712). Han hade läst latin och skref sig Andreas, aldrig Anders. Topelius Fält. 1: 6 (1853). Lars Siggesson, Gustaf Vasas vän och vapenbroder, skref sig herre till Sundby och bygde på 1540-talet .. det gamla slottet. Höjer Sv. 1: 208 (1873). Att Gustaf II Adolf, ännu såsom konung af Sverge, fortfor att skrifva sig hertig till Vestmanland. Böttiger 6: 3 (c. 1875). (J. Chr. Hasenkampffs) maka, friherrinnan Karin Wrangel, som efter gammal adelssed ännu skrev sig med sitt flicknamn, hade (osv.). Ahnlund i 3SAH LXV. 2: 54 (1955).
b) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. skriva sig till ngt, i skrift kalla l. titulera sig herre l. greve o. d. till ngt (dvs. gård o. d.), i sht förr äv. konung o. d. över ngt (dvs. land l. kungarike o. d.); jfr 6 b. (Konung Vladislav i Polen) haffver mist heele provincias, och skriffver sigh till konungarijker, aff hvilke han inthet haffver. RP 3: 222 (1633). Otto Helmer von Mörner, som skref sig til Thuna, blef (osv.). Hallenberg Hist. 1: 9 (1790). Utö .. var under 1400- och 1500-talen sätesgård för ätten Skack, hvars medlemmar skrefvo sig till gården. Uppl. 1: 590 (1905).
8) beskriva (ngt), skildra (ngt); äv. (o. numera bl., mindre br.) dels med avs. på händelse l. upplevelse o. d.: återge l. skildra i skrift (jfr 2), dels med avs. på ett flertal händelser l. företeelser: förteckna o. beskriva (jfr 2 c); äv. i uttr. vara l. stå skriven, vara beskriven l. behandlad (i skriftligt arbete). (De) J morgongåffuonne stodho. Thet är, the (saker) som nempnas j thet Capitlet ther morgongåffuan står scriffuat vt supra cap. 9. OPetri 4: 324 (c. 1540). Tå stoodh solen stilla, och månen teslikes, til tess at folcket hempde sigh på sina fiendar, Är icke thetta scriffuit j thens fromas book? Jos. 10: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: finnes .. upptecknat). Daniel (hade) en dröm och syyn på sijn säng, och han screff then samma drömen, och författadhe honom altså (osv.). Dan. 7: 1 (Därs.; Bib. 1917: tecknade .. upp). Ty ähr här (i riket) nu en sådana peningenödh, att jagh inthe så kann schriffua, i dett (osv.). GGOxenstierna (1627) i OxBr. 3: 137. Jagh lemnar til en ann, / Then Sälle Mannens (dvs. Mårten Brenners) Roosz, som mäd mehr lärdom kann / Föräwiga Thens Nampn, / ok rätt Hans Dygder skrifwa, / I äwighetens Book. Lucidor (SVS) 326 (1673). (Sv.) Skriva en händelse utan äftertanka, äller obetänksamt, (lat.) Historiam inconsiderate scribere. Schultze Ordb. 4356 (c. 1755). Man säger att Prinsen af Hessen har skrifvit sitt fälttåg. Gustaf III 6: 210 (1812); jfr 9. — jfr AN-, AV-, SAMMAN-SKRIVA.
9) med avs. på brev, skrivelse, skönlitterärt arbete o. d.: gm att skriva (i bet. 4) åstadkomma; sätta ihop; författa (se d. o. 9), producera; upprätta; avfatta; äv.: författa l. avfatta o. skicka l. inlämna l. utfärda (brev, skrivelse o. d.); äv. med objektet ersatt av prep.-uttr. inlett av på (se i); jfr 2, 2 k. Skriva brev till ngn, till l. från en ort. Skriva en inlaga, en nådeansökan, ett utlåtande, ett intyg. Skriva sitt testamente. Skriva vers, dikter, romaner, dramatik. Skriva kladd, koncept. En skriven order. Til tess yttermere wisse och forwaring lather iak trökkie mith Signet aa Ryggen for thette breff Som scriffuit ær j Vpsale alle gudz helgone Dag (år 1521). G1R 1: 8 (1521). Plautus screff om daghen Comedier, och om Natten halp han Bagaren til at mala, på thet at han måtte födha sigh. Leuchowius Zader 379 (1620). I dag fick jag på Patent tryckt mit tal öfver Konungens Kröning etc., hvilket äfvensom det i April skrefna Talet til Gustaf III 28 hederl. män mig ovetande i detta format låtit aftrycka. Fischerström Dagb. 24 (1773). Skrifwa en promemoria. Nordforss (1805). Atterbom Minnest. 2: 265 (1842; med avs. på krior). En utmärkt latinare, som .. skrifwit ett swenskt och latinskt lexicon. SKN 1845, s. 34. Den (till hedersledamot i Vitterhetsakademin) enhälligt valde .. saknade ej vetenskapliga intressen, men hade intet skrivit. Schück VittA 6: 90 (1943). Att skriva herrgårdstorpens historia är att skriva en del av det mänskliga lidandets. Thorsén UpplTorp. (1949). — jfr BE-, FULL-, FÄRDIG-, HOP-, IN-, NY-, OM-, SAMMAN-, TILL-, UT-, ÖVER-SKRIVA m. fl. samt NÄR-, O-SKRIVEN m. fl. — särsk.
a) (numera bl. med ålderdomlig prägel) i p. pf., i datering av (kungligt) brev l. förordning o. d.; äv. i uttr. givet och skrivet (se GIVA, v. I 9 j slutet); förr äv. i uttr. skrivet l. skriven med ngn (ut)av (en ort), skrivet resp. skriven o. sänt resp. sänd med ngn från (en ort). Hasteliige Scriffuith i Henemora palm lögerdagh vnder mit Signet. G1R 1: 2 (1521). Scriffuit vthaff Rom medh Epaphroditum. Filipp. 4: 23 (NT 1526; Bib. 1541: Scriffuin aff). Johan III (1579) i BrinkmArch. 1: 12.
b) i uttr. den som skriver detta, använt av författare för att nämna sig själv; jfr 2 o. 10 a. Rydberg Varia 22 (1890, 1894). Sandström NatArb. 1: 250 (1908).
c) (numera föga br.) med avs. på pass: skriva ut, utfärda; äv. bildl. Passen skriffvas i collegio och underskriffvas aff Regeringen. RP 8: 312 (1640). Then stora Hären flydde: / Wårt swärd them afskedspasz på ryggetaflan skref. Kolmodin QvSp. 1: 627 (1732); jfr 2 l.
d) med avs. på dagbok o. d., i sht förr äv. räkenskap: föra (se d. o. 16); jfr 4 (c γ). (Lat.) Diarium (sv.) register som scriffuas vti thz som dagliga skeer. VarRerV 32 (1538). (Kaplanen) kan ock scriffua Hospitalens rekenskap, hwar nödhen så tilsäger. LPetri KO 93 a (1561, 1571). Skriva dagbok. SvHandordb. (1966).
e) (mera tillf.) i p. pf. i adjektivisk anv., övergående i bet.: skriftspråklig; jfr f. Den stil som Blanche använder (i skådespelet ”Engelbrekt och hans dalkarlar”) är en bred vältalighetsprosa, som här och hvar prydes af tankekorn och antiteser men som genomgående är för mycket skrifven, för litet talad. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 211 (1916). Hvad som gaf denna berättelse (dvs. Levertins ”Konflikter”) med dess väl mycket ”skrifna” dialog ett personligt särmärke var (osv.). Därs. 555.
f) med särskild tanke på den språkliga avfattningen l. utformningen; särsk. dels i uttr. skriva ngt på (förr äv. i) det l. det språket, avfatta l. författa ngt på det l. det språket, dels i uttr. skriva ngt så l. så, avfatta l. författa ngt så l. så l. på ett så l. så beskaffat språk, äv. liktydigt med: formulera ngt så l. så; jfr e, 2 j, 4 j, 10 e. Then protestacio (var) ey saa fullelegha scrifwen som (osv.). G1R 1: 63 (1523). Thenna öffuerscrifftena (uppsatt på korset) låso månge aff Judhana .., och thet war scriffuit vppå Hebreisch, och Grekisch, och Latine. Joh. 19: 20 (NT 1526; Bib. 1917: var avfattad på). Den sack (är) förskutin tiill ett förhör och ransakningh för rätte, eff(ter) samme quitt(anze) synes ware orättelige schreffuen. TbLödöse 65 (1587). Andre åter, som icke förstå et enda ord Fransyska, kunna likwäl .. fördömma alla Auctorer som i det språket hafwa skrifwit något. Posten 1769, s. 957. V(ästra) arméns proclamation är lång, väl skrefven, pretenderar andra grundlagar (m. m.). HT 1918, s. 182 (1809). (Folkminnesforskningen) har fått störst betydelse i länder, som icke ... äga en på deras språk skriven litteratur. Nilsson FestdVard. 13 (1925).
g) (numera i sht i högre stil) i uttr. skriva ngt för, äv. åt ngn, förr äv. skriva ngn ngt, skriva o. till efterrättelse förelägga ngn ngt (lag l. bud o. d.); äv. bildl. (jfr j). Swaradhe Jesus och sadhe till .. (fariséerna), För idher hiertes hardheet skull, skreff .. (Moses) idher thetta bodhit. Mark. 10: 5 (NT 1526; Bib. 1917: åt eder). Giör hwad dig rinner i hug: ty dig och dijn-lijka Funkar, / Skrifwen är ingen Lag. Stiernhielm Herc. 253 (1648, 1668). I djupa grafvar höstens flod / Från sina fält han (dvs. lantmannen) myndigt drifver. / Han lag för elementren skrifver / Med öfvad hand och härdadt mod. GFGyllenborg Vitt. 1: 223 (1786, 1795). För kämpar om bord skref han lagar och rätt. Vill du höra hans Vikingabalk? Tegnér (WB) 5: 111 (1825).
h) med särskild tanke på själva skrivandet (se 2) l. på att ngt fästes i skrift: avfatta (ngt), redigera o. fästa i skrift; äv.: medelst skrivande för hand författa l. avfatta (ngt); ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: skriftlig(en avfattad); jfr 4 i. G1R 1: 52 (1523). (I kap. 10 i GB) seer man wel, at thet kåkz straffet är vpkommet sedhan .. (stads-)laghen dichtadhes, och scriffuos. OPetri 4: 324 (c. 1540). The åthskillige blandade slags Verser merkias och teknas, när the skrifwas eller tryckias .. med Radernes inskiutande och vthdragande (allteftersom versen är kort l. lång). Arvidi 204 (1651). En latinsk bok med munkstyl skrefwen. Serenius D 1 b (1734). Omkring 800 stiger så åter kulturen i Hellas, och denna stegring utgör också förutsättningen för vår begynnande säkrare historiska kunskap. .. De skrivna källorna börja. Almquist VärldH II. 1: 3 (1931). Bönderne skriar och ropar ännu och begär att blott bli behandlade efter Sveriges skrevne lag och Jordaboken. Moberg Rid 293 (1941; arkaiserande). — jfr HAND-, MASKIN-SKRIVA samt SJÄLV-SKRIVEN. — särsk.
α) (†) i p. pf. i adjektivisk o. överförd anv., om författare: som producerat handskrivet arbete l. handskrivna arbeten. Det är så hugneligt för en Skribent, at få låta trycka alt det han skrifwer, och det har en hel annan art med sig at wara en tryckt, än at wara en skrifwen Auctor. Sahlstedt CritTuppSag. 30 (1759); jfr huvudmomentet.
β) bildl. Iach wil geffua min lagh in vthi .. (israeliternas) sinne, och vthi theras hierta will iach scriffua them. Ebr. 8: 10 (NT 1526); jfr 2 l α. Söquabäck var (framställd i guldarmringen) .. ock: i dess sal satt Oden hos Saga, / .. och Sagan är våren / skrifven på grönskande fält med blommor i stället för runor. Tegnér (WB) 5: 22 (1825); jfr 1 b. Nu murgrön frodas och kryper / Omkring cæsarernes bo (dvs. Neros ”gyllene hus”) / Och skrifver i gröna typer / En dikt om minnenas ro. Snoilsky 1: 10 (1869).
i) i uttr. skriva på ngt, arbeta med författandet av ngt, hålla på med att utarbeta ngt. Han skriver på en doktorsavhandling om ett nordsvenskt nybyggarmål. Jag skrifver på en skaldesång öfver Passionerna. Thorild Bref 1: 57 (1781). Med antikviteter sysslade han alls icke, utan skrev på en historia över Gustav Vasa. Schück VittA 4: 43 (1935).
j) bildl. (jfr c, g, h β). Hans tappra arm hade .. med sina fienders blod skrifwit et wittnesbörd om sin mandom. Mörk Ad. 1: 325 (1743). Af din (dvs. överståthållare C. J. af Nordins) vård om Birgers Stad / Minnet i sin dagbok skrifver / Ett af sina skönsta blad. Wallin (SVS) 2: 169 (1830); jfr AV I 13 a. Ljude alltså nu dessa gripande afskedstoner, genom hvilka en .. (av Musikaliska akademins) förste ledamöter .. åt sig skrifvit ett minne i trogna vänners bröst. Oscar II IV. 1: 114 (1871, 1890). — särsk. (i vitter stil) refl.: komma till, infinna sig; ske. Repliker skrifva sig själf; jag bara hör dem och kastar dem på papperet. VBenedictsson (1886) hos Lundegård Benedictsson 352. Hvem uträttade något godt .. i den historia som nu skrifver sig i denna stad, i detta land? Söderblom StundVäxl. 1: 91 (1909).
10) skriva på ngt (se 9 i); författa; producera sig i skrift; ägna sig åt l. syssla med skriverier, vara skribent l. författare; jfr 4, 11, 12 b, 13. Skriva för teatern. Skriva i en tidning, medarbeta i en tidning. Huru kommer .. thz til, at Mose så oordentligha setter Laghen, och blandar j hoop hwart om annat? .. Swar, Mose scriffuar effter som thet plägar tilgå vthi itt Regemente, och thetta lijffuet, til hwilket hans Book är itt rett belete och Exempel. FörsprGT a 3 b (Bib. 1541). Sedan dhe begynna fåå medhåld aff Theophilo, som skriffver för dhem, och till alt ondt instyrcker, är bonden bleffven så kyndig att ingen fåår gåå brede vedh honom. VDAkt. 1696, nr 604. Kan du se, min Läsare, huru swårt det är, at skrifwa här i landet. Dalin Arg. 1: 33 (1754). Åt Er, åt er, J Tidens lärde, / Jag ofta af alt hjerta ledt; / .. Att öfver ord och hårstrån kifva, / Och skrifva, skrifva, skrifva, skrifva / J kors och tvärs och med och mot. Kellgren (SVS) 1: 265 (1778); jfr 4. Det gifves många, som knappt veta, att Newton, Locke och Montesquieu lefvat och skrifvit. Rosenstein 1: 190 (1790). Hvilken gaf er (dvs. en skogshuldra) lof att komma så? / Jag skrifver, ser ni — huru kan ni våga / att störa diktarfriden hos mig då? Fallström VDikt. 1: 145 (1895, 1899). Skrivande folk var sällsynt i Finland, och .. (tidningen) kunde knappast vänta, att någon erkänd förmåga skulle vilja ägna sig åt den. Lagerlöf Top. 183 (1920). (Diktaren Gunnar) Björling skriver för de hemlösa och svaga. BonnierLM 1954, s. 65.
b) i uttr. i skrivande stund, (den stund) när detta skrives (se 9); nu. Mitt ”årtal” är 1836. I skrifvande stund består sig det löpande året med det höga numret 1909. Gellerstedt Glänt. 131 (1909). Undersökningarna (angående terroristernas ockupation av legationsbyggnaden) fortgå och rättegången har i skrivande stund veterligen ännu ej inletts. FinT 1955, s. 162.
c) med (i sht refl.) obj. utgörande bestämning till en förbindelse av verbet o. ett adverbial l. en predikatsfyllnad med resultativ innebörd, ss. beteckning för att ngn gm att skriva försätter ngn resp. själv kommer i visst tillstånd o. d.; jfr 4 b, 16 o. SIG, pron. I 1 f β. Jag har skrifvit mig i temligen godt humör. ClLivijn (1805) hos Hjärne DagDrabbn. 207. Hvad löningsfrågan angår så har jag skrifvit mig trött derom. Jag har nu tagit mitt parti att tiga och vänta. Tegnér Brev 7: 52 (1833). Det förekommer mig .. besynnerligt att be publicister dricka sina glas helt förtroligt tillsammans hos en Schweitsare, medan den ena begrundar sättet att i en politisk artikel skrifva heder och ära af den andra. Sjöberg SthmHeml. 37 (1844). Erik Sparre (har i sin bok ”Pro lege, rege et grege”) genom .. (sitt erkännande av arvföreningens helgd) skrifvit sig fri ifrån beskyllningen att vara i sin innersta mening en afsvuren motståndare till den Gustavianska familjens ärftliga tronföljd. Svedelius i 2SAH 46: 56 (1870). De Brézé, journalist och vicomte, .. rikt utrustad med .. gäckande qvickhet .., en man som ständigt skref i hjel regeringar. Samtiden 1874, s. 347. Han hade varit med och (gm sin tidningsledare) skrivit ett trettiotal miljoner ur skattedragarnas fickor. Siwertz JoDr. 322 (1928). — jfr AV-, FRÅN-, IN-, NED-, TILL-SKRIVA.
d) skriva o. uttala sig o. d.
α) i uttr. skriva i ngt, skriva arbete(n) l. producera sig i ngt (ämnesområde l. vetenskap o. d.), skriva om (i sht förr äv. över) ngt l. ngn, skriva arbete(n) om ngt l. ngn, skriva o. behandla l. uttala sig om ngt l. ngn. (Prästerna böra) förskaffa sigh några rättsinnige lärares böker och skriffter, som antingen öfwer hela Biblien skrifwit hafwa, eller någon serdeles book. KOF II. 2: 18 (c. 1655). Lika omöjligt, som det var att stifta rätta lagar, innan menniskokännedomen var bragt till en viss höjd, lika omöjligt var det dessförinnan att med säkerhet skrifva i dessa ämnen. Rosenstein 2: 234 (1789). Jag har ofta skrifvit om mina vänners fula sidor, och därför ansetts falsk och trolös. Strindberg BlåBok 897 (1908).
β) skriva o. ge uttryck åt sin åsikt l. mening, skriva o. uttala sig.
α') i uttr. skriva (e)mot ngn. (Jag) förmanar .. hwar och een Christen menniskio .. icke strax förarghes ther offuer at hon förnimmer mich scriffwa emoot them som haffua aff hwar man j såå long tijdh wordet holdne för heligt folk. OPetri 1: 475 (1528). I fall poësios profession skulle gå honom (dvs. J. Munster) undan, haar han doch at hugna sig af secretariatet .., fallandes Thauvonio myckit swårare .., hwilken til secretariatet icke gärna kan recommenderas, efftersom Consistorium tilförene skrijfwit emoot honom. ConsAcAboP 7: 167 (1692). (Sv.) Skrifwa emot på ett öfwertygande sätt. (Fr.) Réfuter. Nordforss (1805). Auerbach (1913).
β') (†) i uttr. skriva för ngn (till ngn), skriva (till ngn) o. förorda l. rekommendera ngn. Szå haffue wij nw scriffuit for honom till wor käre herre Swåger kon: Ma:t till Danmark, ath (osv). G1R 11: 291 (1537). Alt ifrån iagh sielf kom til Academien intil denna stundh (har jag) taalt ok skrifvit för 32 personer, som äro komne til profession. Rudbeck Bref 202 (1684). Jag skal skrifwa för dig. Pfeif DeHabitu 23 (1713). Meurman (1847).
e) i uttr. betecknande sätt att skriva; särsk.: (i fråga om framställningssätt l. stil) uttrycka sig (så l. så) i skrift, ha en (så l. så beskaffad) språklig stil; jfr 4 j, 15. Skriva bra, enkelt, klart, ledigt, sakligt, svulstigt. Jagh khan fatig mann icke schriffue saszom iag wille gerne vthan saszom saken haffuer sigh, nv weel, nw illa. NGyllenstierna (1561) i HH XXXIII. 1: 188. Enfaldigt, slätt och rätt, iag skrifwer som iag kan. Frese VerldslD 3 (1715, 1726). Det blir .. konsten för en Swensk Auctor, icke allenast at skrifwa wäl, utan ock wälja et ämne, som behagar det almenna. Nordenflycht QT 1745, Föret. s. 2. Huru mången stor Auctor har ej skrifvit platt, efter en elak matsmältning? Kellgren (SVS) 2: 234 (1787). SvHandordb. (1966).
f) (numera bl. mera tillf.) ss. vbalsbst. -ande; äv. motsv. e. The som .. (vishetsläran) haffua och läsa (skola) icke warda ther allene wijse vtaff, vtan ock medh scriffuande och lärande androm tiena. Syr. Förspr. 1 (öv. 1536). Riksens Collegier, hwilke .. äga at skärskåda och afgöra Enskiltas ansökningar och twister .., böra hädanefter äga .. myndighet, at witen förelägga och fälla til böter för oskickeligit skrifwande. PH 8: 7311 (1766). Gud vet att jag hvarken i bref — eller något annat slags skrifvande kan eller vill täfla med Leopold. Tegnér Brev 3: 284 (1825).
11) [eg. specialanv. av 10; delvis dock möjl. utgående från 2] skriva brev l. brevledes l. skriftligen meddela sig; skriva brev l. dyl. o. meddela l. berätta l. ”säga” l. i brev osv. meddela osv. (ngt); äv.: medelst skrivelse o. d. kungöra l. påbjuda (ngt); ofta i förbindelse med uttr. till ngn, i sht förr äv. med indir. obj.; äv. (utan klar avgränsning från 2 i) i fråga om bestämt brev osv.: (i sht brev l. i detta brev osv.) berätta l. meddela (ngt); förr äv. i uttr. skriva ngn med brev, skriva till ngn i brev. Skriva till varandra, brevväxla. Skriva till ngn rörande l. angående ngt. Skriv till henne, att hon måste komma! G1R 1: 57 (1523: meth). Så scriffuer iach och nw fråuarandes them som tilförenna syndat haffua, och allom them androm, ath om iach åter kommer skal iach intit skoona. 2Kor. 13: 2 (NT 1526; Bib. 1917: jag säger .. i förväg). Om Konungenom så teckes, så scriffue, at man förgör .. (de kringspridda judarna i Ahasveros' rike), så wil (osv.). Est. 3: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: må .. en skrivelse utfärdas). (Den andre ”falske Dmitrij”) skref oc vth til alla Slot oc Städer, at the skulle ihiälslå alle the Poler som the öffuerkommo. Petreius Beskr. 2: 251 (1614). Nu har iag intet mer til at skrifua, utan ber, at du wile hälsa din k. syster och brör på mina wägnar. Horn Lefv. 204 (i brev fr. 1651). (Sv.) Skrifwa i bref. (Fr.) Faire savoir par lettres. Écrire. Mander. Nordforss (1805). Spetsen pennorna att skrifva / Hem till edra kabinetter, / Att i afton Gustafs dotter (dvs. drottning Kristina) / Ger den bästa af baletter. Snoilsky 2: 23 (1881). Vi skriver inte utan vi telefonerar. SvHandordb. (1966). — jfr FÖR-SKRIVA. — särsk.
a) (numera mindre br.) i uttr. skriva (till ngn) med l. skriva ngt (till ngn l. skriva ngn ngt) med (postkurir l. annan person l. postlägenhet), skriva brev o. sända (till ngn) med (postkurir osv.) resp. skriva brev (med postkurir osv.) o. meddela ngt. Om tet mynthet som i scrifwe hwem thet antwardas skal Taa menar iak ath her Larens ær ther tiil stædis Meth hwilkin iak ok scref senasth ath honom skulle saadana pæninga antwardis etc. G1R 1: 63 (1523); jfr huvudmomentet. (Från Rom) Är thetta nytt mäd sidsta Posten skriwi, / At Klemmet Påwen är heel Ertz-Catholisk bliwi. Lucidor (SVS) 213 (1672). Dalin (1854).
b) i uttr. skriva om (förr äv. av) ngt, skriva brev l. dyl. om (se OM, prep. I 21) ngt, i brev behandla l. ”tala om” ngt; skriva brev o. meddela l. berätta ngt, i brev meddela osv. ngt. (Kristian II) Hulken .. oss allom ont oc inthe got loffuad haffwer ther longt wore aff scriffwa. G1R 1: 30 (1521). Huad wathnkonsten belanger, kunne wii wäl liide, att man försöker medh thenn Niclas Gottschalk Byggmester, som tw schriffuer vm huad som han till saken göre kan. Johan III (1571) i SthmSlH 1: 107. Iffrån Pålen hafver jagh nu nyligen inge tidender förnummit, som någhott värdt äre, att skriffves om, uttan att (osv.). JDelaGardie (1624) i OxBr. 5: 306. (Teaterpjäsen) har gjort mycken och oförmodad sensation: Bergström lär ha skrifvit dig derom. Kellgren (SVS) 6: 264 (1790). Östergren (1939).
c) i uttr. skriva efter ngn l. ngt, skriva o. be ngn komma l. skriva o. tillkalla ngn resp. skriva o. be l. begära l. skriftligen be om att få sig ngt tillsänt; jfr d. Jag skrev hem efter pengar i går. Ther som nogher hoffmandh eller swen skilies fran szin hosbondhe wthj Danmarch .. Och geffuer sigh in vthj worth rike Swerighe och ther vordher scriffuit epther hanum thaa schall han .. strax skikkes in wthj Danmarch j ghen. G1R 1: 247 (1524). Ther i begere wette wor willie vm i skulle scriffua till Liffland epter naget krigzfolk .. Så (osv.). Därs. 9: 177 (1534). Auerbach (1913).
d) i förbindelse med betonat adverbial (o. med mer l. mindre försvagad bet.): i brev l. skriftligen (samman)kalla l. rekvirera o. d.; särsk. dels i de särsk. förb. SKRIVA AV, EFTER, IHOP, IN, dels i ssgrna IN-, SAMMAN-SKRIVA; i sht förr äv. i uttr. skriva ngn hit; jfr c, 16, 18 b. Den 3 Julij .. (beslöts) Att Louis De Geer skall skrifves hijt. RP 1: 90 (1628). Därs. 8: 239 (1640: hijt).
e) (numera bl. mera tillf.) ss. vbalsbst. -ande, brevskrivande; i sht förr äv. konkretare, närmande sig bet.: brev l. skrivelse. (Vid förfrågan) om gamble monumenter och Antiquiteter skulle finnas j församblingen, der om man kunde gifwa någon Relation, då swaradhess af Sochnemännerna, at sådant ingalunda hähr finnas kan, som något skrifwande währdt wahra kan. HPBarchæus (1667) hos Schück VittA 2: 347. Iagh beder E. Mayestet (dvs. farmodern, Hedvig Eleonora) intet onådigt optager, at iagh så länge upphåller E. Mayestet medh mitt ringa skrifvande, som iagh fruktar lärer vara så otydeligit, at (osv.). Carl XII Bref 5 (1712). Min tanka hos Er är, mer ofta, än min penna, / Som hindras stundom i en kär och nöjsam plikt; / Ty måste jag mit brott i skrifwande bekänna. Nordenflycht QT 1746—47, s. 54.
12) i sht mus. med avs. på noter l. musik o. d.
a) sätta l. nedteckna l. kopiera (noter) till musik; jfr 2, 9. Guido Aretinus .. war den förste, som upfann de nu brukelige noter, dem han skal hafwa skrifwit i en fem radig ställning eller Scala. Hülphers Mus. 56 (1773). Schulthess (1885). (Sv.) skriva noter (fr.) copier de la musique. Hammar (1936).
b) med avs. på musik: återge i notskrift l. dyl., nedteckna; äv.: komponera (äv. abs.); jfr 2, 9, 10. Då man skriver musik, observeras gerna, at skaftet vändes nedåt på notraden i de positioner, som (osv.). Envallsson 264 (1802). Efter flera resor skref .. (Gluck) i Wien, 1764, de Italienska operorna: Orfeo, Alceste (m. fl.). Drake Gollmick 54 (1842). Vissa valdhornister företaga sig att på ventilhorn blåsa stämmor skrifna för naturhorn. Bauck 1Musikl. 2: 232 (1871). Flera av .. (de musiker som anslöto sig till den luterska kretsen) skrevo i den nederländska stilen. Norlind AMusH 231 (1920). Jag har ännu aldrig hört talas om någon rysk kompositör som kunnat skriva glad musik. Hildén Michajlovič När 59 (1933). — jfr SAMMAN-SKRIVA.
13) ha l. deltaga i l. prestera skrivning l. skrivningar (se d. o. 5) l. skriftligt l. skriftliga prov i (ngt); äv. dels med avs. på uppsatsämne: vid skrivning(en) behandla l. välja, dels (utan klar avgränsning från 14 a) i sådana uttr. som skriva tyska för ngn, ha l. utföra skrivning(ar) i tyska för ngn, dels abs. I går skref jag på fakulteten. LHammarsköld (1803) hos Hjärne DagDrabbn. 40; jfr FAKULTET II 4. För att få anmäla sig till vissa examina, måste man offentligen hafva skrifvit latin och äfven svenska. .. Det kan roa nutiden att se några strofer af den svenska text, som förelades oss att på latin återgifva. Hellberg Samtida 1: 74 (1870). Skriva tyska för ngn. Östergren (1939). Jag skrev det fria ämnet. SvHandordb. (1966). — jfr PROV-SKRIVA.
14) öva sig l. ngn i skrivning (se d. o. 1, 5) o. d.
a) i uttr. skriva för ngn, öva sig i l. lära sig skrivning l. ta skrivlektioner för ngn; jfr 13. Nordforss (1805). (Sv.) skriva för ngn .. (t.) bei e(ine)m Schreibunterricht nehmen. Auerbach (1913).
b) (numera bl. mera tillf.) i uttr. skriva med ngn, öva ngn i skrivning, ge ngn skrivlektioner. (Sv.) skrifva med gossen, (eng.) write with the boy. Björkman (1889).
15) i skrift uttrycka sig på l. prestera (ett så l. så beskaffat språk); äv.: ha (en så l. så beskaffad språklig stil); jfr 4 j, k, 9 f, 10 e. Som avisorne böra .. vara så väl författade, at de kunna tiäna informatorer til föreläsningar; följer altså .. at til deras skrifvande fordras en förståndig och mogen man .. hvilken .. har goda originelle underrättelser .. och .. som skrifver en god och zirlig svenska. 2RARP 14: 475 (1743); jfr 9. Det händer tyvärr jämväl författare, som hafva stil, att skrifva felaktig svenska. PT 1898, nr 281 A, s. 3. Han skriver en knapp, skarp, svidande stil, en boren polemiker. Östergren (1939).
16) i vissa förbindelser med betonat adverbial (särsk. konstituerande särsk. förb.) l. objektiv predikatsfyllnad, ss. beteckning för att ngn skriftligen åstadkommer l. verkställer ngt, varvid tanken på själva skrivandet (se 4, 10) o. vari detta består klart träder i bakgrunden l. är mer l. mindre förbleknad; jfr 2 d, 10 c, 11 d, 18. — särsk.
a) skriftligen l. gm viss skriftlig förrättning välja l. kräva (ut ngn l. ngt); i den särsk. förb. SKRIVA UT.
b) (skriftligen l. gm skrivande (se 4 c, 9) i l. av köpehandling l. värdepapper o. d.) föra l. överlåta (ngt på ngn) l. minska l. dra av på (ngt) o. d.; särsk. dels i de särsk. förb. SKRIVA AV, BORT, IFRÅN, ÖVER, dels i uttr. skriva ngt på (förr äv. åt) ngn, förr äv. skriva ngn ngt i händer, (skriftligen osv.) föra över l. överlåta ngt på ngn. (Man bör) tilseije honom som befalning(e)n hafue skall, huadh hans Fougte Lhön ware skall .. och sedenn lathe Inuentere och schrifue honom i hender alt huadh han skall hafue adt Råde vthöffuer. Brahe Oec. 80 (c. 1580; uppl. 1971). Månge ofrälsses män schrifva godz under frelsse. RP 8: 303 (1640). En gusslycka va de att Högsåra-bond skref åt Alariks barn den där hemmansdelen, annors (osv.). Rönnberg Bredbolstad 76 (1907). (Efter hustruns död) skrev Per Eriksson gården på (sonen) Hjalmar och flyttade själv upp i undantagsstugan bakom logen. Högström-Löfberg TLyckhD 163 (1929). — jfr FÖR-SKRIVA.
c) (numera föga br.) i uttr. skriva sig åt ngn, förskriva sig åt ngn. Jag skrifver mig med namn Daniel Nilsson åt dig Fahnen, låna mig (osv.). Gadelius Tro 1: 259 (i handl. fr. 1746). — jfr FÖR-SKRIVA.
d) jur. (gm skriftligt domstolsutslag o. d.) förklara (ngt i ngt) l. döma (ngn till ngt) o. d.; särsk. dels i uttr. skriva ngt i mät (jfr MÄT, sbst.2 2), dels (numera föga br.) i uttr. skriva ngn till böter. (De) examineredes .. som afftonen tillförenne hade sig absenterat (från riddarhussalen): hwilko skrefwes till Böter. RARP 3: 238 (1642). Underfogden .. verkställde d. 5 sept. 1950 utmätning i konkursboet, därvid skrevs i mät konkursboets fordran hos Skandinaviska banken. 1NJA 1951, s. 239. — jfr FÖR-SKRIVA.
e) i förbindelse med objektiv predikatsfyllnad; särsk. (i sht sjöt.) i uttr. skriva sig klar från (kontrakt o. d.), med sitt (skriftliga) godkännande förklara (kontrakt osv.) fullgjort. Den, jag förmodade vara shippingmaster, slängde fram artiklarna. Att sätta dit namnet, ”sign clear”, skulle ha varit ett erkännande af att rederiet fullgjort alla sina skyldigheter. .. Jag var tillräckligt varnad för att skrifva mig klar från artiklarna och sade mig därför först vilja rådfråga mitt konsulat. Bergdahl Antip. 108 (1906).
17) [specialanv. av 2 c] mantals- l. kyrk- l. skattskriva (ngn, särsk. ngn ngnstädes); i sht dels i pass., äv. i p. pf. (särsk. i uttr. vara, i sht förr äv. stå skriven), dels refl. l. i uttr. låta skriva sig; äv. bildl. Ol(eff) spilar(e) sc(ri)ffwen mellom mwrom j söd(ra) quarter(e). SthmSkotteb. 3: 250 (1525). Enkefru Andriette Ekström som afled i Weckelsång Knapag(ård) den 12 sistlidne Februari och war skrifven innom Wexiö Stads församling. BoupptVäxjö 1845. Hustrun skrifves på samma ställe som mannen, äfven om de icke sammanbo. Aldén Medb. 2: 54 (1896). Ej skrifven på 24 år. SD(L) 1903, nr 22, s. 2 (rubrik). En höst hamnade de i en socken där de inte alls var kända eller hunnit skriva sig. Martinson BakSvenskv. 40 (1944). Om (författarinnan) Ebba Lindqvists religiösa mantalsskrivningsort har väl diskussion knappast stått; frågan har närmast varit om hon alls skulle vara skriven någonstans. ÅbKristHum. 1964, s. 280. — jfr O-SKRIVEN. — särsk.
a) (förr) i uttr. skriva ngn hos (i sht förr äv. på) ngn, förr äv. i sitt bröd, skattskriva ngn hos ngn resp. hos sig; särsk. mer l. mindre liktydigt med: städja (ngn); jfr b. Pastor (åtog sig), att vid instundande skattskrivning låta skriva honom (dvs. en tjugoåring som ej fått någon undervisning) i sitt bröd, förse honom med nödiga släpkläder och lön .. och att (osv.). ÅbSvUndH 8: 70 (i handl. fr. 1817). Dalin (1854: hos). Låta skrifva ngn på sig. Ahlman (1865).
b) (†) övergående i bet.: städja (ngn); jfr a. Uti ett .. Memorial (har anhållits) å samtelige bruksegarnes vägnar .., thet Allmogen kring bruken .. måtte få frihet, i anseende till skogs- och kohlhandteringen .., att hålla och städja mera tjenstefolk, än lagen vid åkerbruket tillstädjer. Vid öfvervägande af thetta ärende .. (har) Deputation sig .. påmint, att .. instructionerne medgifva, att så många kohlare få skrifvas, som oumgängeligen tarfvas. 2RARP 16: 75 (1747).
18) skriftligen ordinera l. utlysa l. avkunna l. uppsätta l. utkräva (ngt) o. d.; jfr 16, 19.
a) (numera föga br.) skriva ut recept på (medicin), ordinera. Paul Springer sökies och Execution på, för dhet han skrifvit haffver för Hr. Lovicins barn på M:r Brandtz Apotek, dhedan och recepterne hemtas skole nomine Collegij Medicj. CollMedP 1684, s. 53. Vi ska skriva lite' kinajärn, och kom sedan tillbaks om tre veckor. Dahlbäck Åb. 246 (1914).
b) (†) skriftligen sammankalla l. utlysa (riksdag, herredag o. d.); äv.: utse o. i protokoll införa (nämnd); jfr 11 d. Ny nempd sk(r)effz denne daghen. UpplDomb. 7: 147 (1566). Men si när Menniskian hon skulle skapad blifwa / Tå wille Herren Gud rät som een Rjkzdag schrifwa / Och ther om hålla Råd med Sonen och med Anden / Hurlunda (osv.). Spegel GW 245 (1685). Konung Magnus han lät en härredag skrifva. PolitVis. 68 (c. 1700).
c) (†) gm skriftligt utslag avkunna (dom). Wee them Scrifftlärdom som orett Lagh göra, och wrongan doom scriffua, på thet the skola wrengia thens fattighas saak, och bruka wold vthi the elendas rett j mitt folck. Jes. 10: 1 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. 1858).
d) med avs. på köp l. förbund o. d.: skriftligen bekräfta; äv. abs. Wij (av Israels folk) äro j stoor nödh, och j alt thetta göre wij nu itt fast förbund, och scriffuom, och läte wåra Förstar, Leuiter och Prester besighla thet. Neh. 9: 38 (Bib. 1541; Bib. 1917: uppsatte det skriftligen). Vad är priset (på huset)? Han nämner en summa. .. — Vi kan gå in och skriva. Lo-Johansson AstrHus 334 (1966).
e) (†) (skriftligen) utkräva l. pålägga (skatt o. d.); anträffat bl. bildl. Si then som skild war här ifrån / War ock sin Moders enda Son, / .. Men döden ey til talet sir, / Ey achtar hwad som öfwerblir: / Snart wil han tiond skrifwa. Runius (SVS) 1: 35 (c. 1710).
19) i fråga om krigstjänst: företa l. förrätta utskrivning av l. utskriva (ngn l. ngn till ngt); äv. dels utan obj.: företa l. förrätta utskrivning, dels med obj. betecknande landskap: företa l. förrätta utskrivning i; numera nästan bl. ss. senare led i ssgr; jfr 2 c, 18. Rymmer någon vndan wår och Rijksens tiänst, som skrifwin, legder eller wärfwader är .. straffes til Lijfwet. Krijgsart. 1621, § 58. Munstringen ähr nu snartt förrätatt uthij Sverigett, allena Värmelandh och Dall ähr ännu intett skrefvett. OxBr. 9: 620 (1645). Fordom hölts sådanne Uthskrifninger, att man skref hwarest man fann en drängh: I Konung Erichs tidh skrefwes torpare, der igenom blefwe hemmanen ödhe. RARP V. 1: 20 (1652). Den 15 Feb. .. Proponerades om utskrifningen. .. Præsumeras, att K. M:t inthet vill, dedh man skal skrifva, utan verfva. RP 18: 6 (1658). (Magnus Stenbock) lät .. skrifva wisza af Allmogen til roddare. Loenbom Stenbock 2: 207 (1758). Nämnde Sven vardt skrifven till knekt år 1626. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 347 (1868). — jfr EFTER-, NY-SKRIVA samt KNEKT-, LAG-, O-SKRIVEN. — särsk. i uttr. skriva knekten, företa utskrivning. ÅbSvUndH 23: 117 (i handl. fr. 1623).
20) [jfr 2 c] (†) i p. pf.: anskriven (se ANSKRIVA 2 b α). Thesiphone förstår med henne (dvs. gumman Sisla) rätt at krusa, / Hon wäl är skrifwen hos Mægera och Medusa. Livin Kyrk. 52 (1781). Tegnér (WB) 1: 296 (1803).
21) [jfr 7 (b), 17] (†) refl.: härröra. Säij, säij mig hwar ifrån en sådan tro sig skrifwer / Hos thenna röfwaren? Brenner Pijn. 112 (1727). — jfr BE-, FÖR-, HÄR-SKRIVA.
Särsk. förb.: SKRIVA AN. (†) till 2: nedteckna (ngt), anteckna l. föra in (ngt l. ngn ngnstädes), registrera. När .. (örlogsskeppen) wordhe liggendes vdi Wintherläger till Stocholm, dhå schole Stadthållernne ingelunde lathe siöfolckedt bliffue förschingredt, medh mindre the försth lathe mustre dhem, och schriffue dhem ahnn vdi wisse Registher, huru månge the ärhe. HSH 27: 125 (1565). (Ni alla åskådare) Medh edher skolen hembära, / Thesse Lärdomar aff wår leek / Skrifwer an på pappir med bleek: / Först (osv.). Messenius Swanhuita 57 (1613). (Tullaren) Lars Clemetsonn (sade), går (dvs. gån) effter Peninger jagh skrifuer inthedt ahn förr. VRP 1650, s. 516. jfr anskriva. —
1) till 4: göra en avskrift av (ngt), kopiera (ngt); plagiera (ngt l. ngn). Resolverades at een karl leijes, som skrifwer af H Doct. Ziervogels concepter. CollMedP 1686, s. 91. De fläste (författare som skrivit o. behandlat ämnet biskötsel ha) .. nögdt sig, at uptekna .. de gamblas wilfarelser .., eller ock skrifwer den ena af den andra. Triewald Bij 32 (1728). KyrkohÅ 1925, s. 22.
2) [jfr t. sich die finger abschreiben] till 4 b; refl., i uttr. skriva av sig fingrarna, oeg., särsk. ss. beteckning för att ngn med stor energi o. flit ägnar sig åt skriftställarskap (jfr skriva, v. 10). SD(L) 1894, nr 55, s. 3.
3) till 10 c: gm att skriva beröva (ngn ngt) l. befria (ngn) från (ngt), skriva o. beröva (ngn ngt) osv.; särsk. refl., i uttr. skriva av sig ngt. Ett rent subjektivt behov (hos författare av självbiografier) att ”skriva av sig” det komplex, som barndomsminnena kunna utgöra. ÖgD 1937, nr 36, s. 7.
4) (†) till 11 d, i uttr. skriva ngn av ngt, skriva till ngn o. befalla honom upphöra med ngt. Mentes (av de i rådet närvarande) vara godt att skriffva Her Johan Skytte aff värffningen i Engelandh och begära, att han remitterar penningerne på Hamburg. RP 5: 15 (1635); möjl. icke särsk. förb.
5) till 16 b: avskriva (se avskriva 3 a); äv. bildl.: lämna (ngt) därhän, slopa; äv. i uttr. skriva av på ngt, göra avskrivning på ngt (dvs. skuld o. d.), nedsätta värdet på (ngt för vilket ngn är betalningsskyldig l. skattepliktig o. d.). (Sv.) Skrifwa af omkostnaderna: (lat.) expensa de summa deducere, detrahere. Lindfors (1824). Skrifwa af ngns skuld l. på ngns skuld. Cavallin (1876). Ett ögonblick såg det ut, som om vedergällningstanken, rättens jästämne, helt skulle skrifvas af (under upplysningstiden). Men dess idé var dock förknippad med mänsklighetens hjärtrötter. Levertin Linné 97 (1906). —
SKRIVA BORT10 4.
1) (numera bl. om ä. förh.) till 4: göra slut på l. fördriva (sjukdom) gm att skriva ngt som ansågs ha magiskt verkande kraft. Han wille skrifwa bort en swår tandawärk som iag råkat före. VDAkt. 1715, nr 306. I Vallby i Uppland fanns en klok gumma, som kunde konsten att skriva bort sjukdomar. Fatab. 1932, s. 82.
2) till 10 c: skriva så att (ngt) kommer bort l. upphör att finnas. Ingen .. kan skrifwa bort missnöjet öfwer en skadlig författning eller en oförståndig Riksdagsproposition. Järta (1835) i 3SAH XLI. 2: 7. Jag har ofta skrifvit om mina vänners fula sidor, och därför ansetts falsk och trolös. .. Men .. så har jag funnit, både att jag gjort rätt, då jag liksom skrifvit bort det fula hos vännerna och mig själf. De ha ändrat sig. Strindberg BlåBok 897 (1908).
3) till 16 b: (skriftligen) ge bort l. lämna ifrån sig (ngt). Skriva bort sin egendom [till ngn]. SvHandordb. (1966). —
1) (numera mindre br.) till 2, 4: i skrift återupprepa (ngt); skriva av (se skriva av 1); imitera l. kopiera (ngt); äv.: nedteckna l. uppteckna (ngt dikterat o. d.); äv. abs. E(rasmus:) Scriff bookstäffuerna. .. M(artius:) Wil tu scriffua effter? FormPuerColl. B 3 b (1559, 1579). (Eng.) To counterfeit one's Hand, (sv.) skrifwa en annars hand falskt efter. Serenius K 4 b (1734). Om fritt en fru de Sans-Souci / et (dvs. och) kompani / dikterar oss koncepter, / behöfva vi väl skrifva efter? Runeberg ESkr. 2: 181 (1834). Auerbach (1913).
2) till 11 d: skriva o. be l. befalla (ngn) att komma, skriva o. tillkalla (ngn); skriftligen rekvirera (ngt), särsk.: rekvirera (varor) per postorder. Jag har skrivit efter litet kläder från Åhlén & Holm. (Sv.) Skrifwa efter en person eller wahra, (t.) eine Person oder Waare verschreiben, sie aus der Ferne schrifftlich fordern oder begehren. Lind (1749); möjl. icke särsk. förb.
3) (†) till 12 b: skriva ny musik efter mönster av (ngt), göra efter (ngt). Man skrifwer ej engång wåra gamla wisor efter. SvLitTidn. 1815, sp. 172. —
SKRIVA FRAM10 4. (numera bl. mera tillf.)
1) till 9: få fram o. skriva ned (ngt, t. ex. rim). Jag har .. / .. reda sagt at iag ej fleere Rjm kan mächta / Om Diuren schrifwa fram. Spegel GW 239 (1685).
2) till 10 c: skriva så l. sådant att (ngn l. ngt) hjälpes l. föres fram (se föra fram 4 a). För öfrigt kommer det nu icke synnerligt derpå an, huru och på hvad sätt Hierta skref sina ledande artiklar och gjorde sin polemik, hufvudsaken var att han skref sitt blad fram. Sturzen-Becker 1: 155 (1861). Jag har starka anledningar tro att hon beräknade en gång han (dvs. maken, som var författare) skulle skrifva fram henne som målare. Strindberg Giftas 2: 248 (1886). —
1) (numera mindre br.) till 2, 4 (o. 9, 10): (i samband med skrivövning) skriva ngt ss. ett (till avskrivning avsett) mönster för (ngn); äv. i uttr. skriva ngt för ngn; jfr 2. Nordforss (1805). Auerbach (1913: ngt för ngn). (Sv.) skriva för ngn (fr.) faire (tracer) un modèle d'écriture à qn. Hammar (1936).
2) (†) till 2, 4 (o. 9, 10); refl., i uttr. skriva för sig ngt, göra sig ett skriftligt koncept l. utkast till ngt; skriva upp (se skriva upp 1) ngt. The Taal, som tu wilt summera medh Figurer eller Zyphrer, scriff för tigh, thet eene rätt vnder thet andre, så at (osv.). AJGothus ThesArithm. 14 (1621). Thomander .. höll ett långt tal, hvilket väl såg ut såsom improviseradt, emedan han ej läste ur koncept, men dock ej var det, emedan han verkligen skrifvit för sig. Liljecrona RiksdKul. 258 (1840).
1) (numera föga br.) till 4 (o. 10): (i samband med skrivövning) skriva ngt ss. ett (till avskrivning avsett) mönster; jfr skriva för 1. Dähnert (1784). Anträffas något barn, som har särskildt svårt att skrifva någon bokstafsform, är det bättre att skrifva före på stora taflan eller barnets papper och låta barnet upprepade gånger med kritan eller blyertsen följa och fylla uti det föreskrifna. Lyttkens Läsl. 43 (1903).
2) (†) till 4 (o. 10): skriva o. förelägga (ngt); föreskriva (ngt); äv. med indirekt obj. Tu menniskio barn, Wijsa Israels Hwse Templet .., Och scrijff them thet före, at the thes sett och sedher hålla mågha, och göra ther effter. Hes. 43: 11 (Bib. 1541; äv. hos Melin HelSkr. 1858). Vil du skrifva mig reglor före? Envallsson TokrolNatt. 7 (1791). Lindfors (1824). —
1) till 10 c, refl., i uttr. skriva (i)från sig ngt l. skriva ngt (i)från sig, gm att skriva göra sig fri från l. klar med ngt. (Kipling) hade ämnet (till boken ”The light that failed”) gifvet .. och han ville skrifva detta ifrån sig, .. blifva färdig med Europa för att sedan få gå tillbaka till sitt folk. Lindqvist Stigm. 170 (1906). Skapandet af denna akademiska prisskrift (över inbillningskraftens verkan på uppfostran) återgaf .. (Geijer) själfförtroendet och lugnet, och han har sålunda här skänkt sig själf upplösningen af ett på en gång teoretiskt och personligt problem, skrifvit ifrån sig de föregående årens motsättningar och oro. Blanck GeijerGötDiktn. 128 (1918).
2) till 16 b; refl., i uttr. skriva (i)från sig ngt, (skriftligen) skilja sig från l. överföra ngt på annan l. andra; förr särsk. i uttr. skriva ifrån sig ett växelbrev, endossera en växel. Serenius 282 (1741).
3) (†) till 16; refl., i uttr. skriva ngt ifrån sig, (skriftligen) förklara sig fri från l. oskyldig till ngt. Effter thenne entskyllungh (dvs. att han legat sjuk) icke kundhe göre fyllest icke heller schreff han någit iffrån sigh, ty wardt han för sådane stor försumelsse sagdh iffrå halssen. HH XIII. 1: 107 (1563). —
SKRIVA IHOP10 04, äv. HOP4 l. (ålderdomligt) TILLHOPA040, äv. 032. jfr hopskriva. (Sv.) Skrifva ihop, (eng.) To write together. Widegren (1788).
2) till (4 o.) 9, 10: skriva (ngt; se skriva, v. 9), sätta ihop (ngt); särsk. med bibegrepp av hastverk l. fuskverk o. d.; äv. dels: dikta ihop (ngt osant), dels: kompilera (ngt). (Eng.) To compile a Dictionary, (sv.) Skrifwa ihop en ord-bok. Serenius I 1 b (1734). Han har skrifwit ihop ett werk af det han funnit i de böcker som han läst. Nordforss (1805). (Sv.) Skrifwa ihop odugliga saker. (Fr.) Paperasser. Barbouiller du papier. Composer — Compiler de méchantes choses. Dens. Jag wet icke huru man kan skrifwa hop så mycken osanning. Dens. När man blir prejad af tiden att skrifva ihop något, innan studierna i ett ämne hunnit tillbörligen mogna, så (osv.). Törneros (SVS) 2: 22 (1826). Det var 1828 på Årsta, som Fredrika Bremer .. skref ihop första delen af ”Teckningar ur hvardagslifvet”. Nyblom i 3SAH 16: 157 (1901).
3) till 10 c: gm att skriva få ihop (ngt) l. ihop till (ngt); särsk. med avs. på penningsumma l. uppehälle o. d.; äv. i uttr. skriva (i)hop till ngt. När jag hunnit skrifva ihop kassa åt mig, skall jag också ut och lufta på mig. VBenedictsson (1884) hos Lundegård Benedictsson 167. Vi (unga författare) hade .. alltid svårt att skriva ihop till mat och hyra. Lo-Johansson Förf. 23 (1957). Skriva ihop 800 kr. i månaden. SvHandordb. (1966).
4) (numera bl. tillf.) till 11 d: skriftligen sammankalla (ngra). Her mons b[runtesson] screff tillhopa alle the andre frelsis men i westergötlandh som tillförenne vplagth war. G1R 6: 168 (1529). —
2) till 2: inrista l. ingravera (ngt); särsk. bildl. (jfr skriva, v. 2 l): inpränta (ngt), äv. refl., med saksubj.: pränta sig in (jfr 6). Skrif i mitt hjerta in, / Att jag är ewigt din; / Hjelp att jag gör din wilja, / Flyr hwad osz kan åtskilja. Ps. 1819, 176: 10. ”Ära ske Honom! på jordene frid! god vilja oss allom!” / Heliga valspråk, skrif djupt i hvart hjerta dig in! Atterbom SDikt. 2: 358 (1820, 1838). Min bästa Mamsell — tillade han .. ersätt för .. (mina döttrar deras) mor, skrif in i deras unga själar de läror, som hon skulle ha gifvit dem, led dem (osv.). Bremer Pres. 7 (1834). För varje bokstav, som han skrev in i stenen, blev han modigare. Lagerlöf Sten. 27 (1914).
3) till 2: föra in l. anteckna l. registrera (ngt l. ngn) ngnstädes; äv. refl., i uttr. skriva in sig, förr äv. sig in; jfr 4 o. skriva, v. 2 c. Attj (dvs. att ni) och szå inge[le]dis tiilstedia nogra scriffuas in j mönsther Cedulen. G1R 10: 21 (1535). Skriffuer ith (dvs. ni det) jnn (i tänkeboken), huadh jagh beffeller edir. TbLödöse 238 (1591). Låta skrifwa in sig i matrikeln. Nordforss (1805). (Sv.) skrifwa in ss. medborgare (lat.) in tabulas civium referre nomen alicujus. Cavallin (1876). särsk.
a) i fråga om räkenskaps- l. bokföring o. d.: föra in (ngt). 3SthmTb. 2: 92 (1596). Skrifwa in bland inkomsterna (,) .. bland utgifterna. Nordforss (1805). Skriva in en post i huvudboken. SvHandordb. (1966).
b) = inskriva 2 d; särsk. refl. Skriva in nybörjare i småskolan. Skriva in sig vid ett universitet, i en studentnation. Härredagen war .. begÿnt när iag kom hijt (till Uppsala), doch kom iag tid n[ogh] till att låta skriffua mig in. Ekeblad Bref 1: 332 (1654; rättat efter hskr.). Jag skall bara ge dig en interiör ifrån ett af de sex verk, jag skref in mig uti. Strindberg RödaR 9 (1879). Skolan började. Elma hade velat låta Matti hädanefter skrivas in under namnet Liwin. Stiernstedt Liw. 281 (1925). Gotthard .. tycktes efter studenten haft svårt för att bestämma sig för något yrke. Han hade skrivit in sig i Uppsala. Krusenstjerna Pahlen 2: 59 (1930).
c) = inskriva 2 e. Jcke skall heller någen tilstedies att lege för sigh, såsom icke heller någen omskrifwelse skall skee ..; vthen den, som engång skrifwen är, skall och blifwa skrifwen in, till dess att munstringen skeer. SUFinlH 5: 253 (1617). Finna .. (lagmannen o. översten) honom nu dughse som Höfvidzmannen hafver waldt .., Tå skrifve honom in för knecht. Gustaf II Adolf 27 (c. 1620). Skriva in el. inskriva värnpliktiga. SvHandordb. (1966).
4) till 2: i renskrivet skick föra in (skrivning o. d.). Nordforss (1805). Det var bara två timmar kvar (av tiden för studentskrivningen i svenska), så man hade ju inget annat val än att skriva in och hoppas, hoppas (att man icke missförstått ämnet). DN(A) 1946, nr 88, s. 20.
5) (numera föga br.) till 9: inarbeta l. ta med (ngt i skriftligt arbete). Nordforss (1805). Ni måste skrifwa in denna sällsamhet uti er historia. Dens.
6) (i vitter stil, mera tillf.) till 10 c; refl.: gm sitt författarskap l. visst verk skaffa sig en plats (i ngns hjärta); jfr 2, 7. Med skäl kan sägas om den som åstadkommit ett sådant (psalmboks-)arbete (som Wallin), att han skrifvit in sig i sitt folks hjerta. Geijer I. 2: 226 (1840). Dahlgren Lyr. 25 (1913).
7) (mera tillf.) till 10 c, refl. (jfr 6).
a) i sådana uttr. som skriva sig in i ett maner, i sitt skrivande vänja sig vid l. fastna i ett maner. SvLittFT 1833, sp. 14.
b) i uttr. skriva sig in i ngt, tränga in i o. skriva om ngt (dvs. ämne o. d.). SP 1785, nr 126, s. 1.
8) (numera mindre br.) till 11 d: skriftligen kalla in (ngn); skriftligen rekvirera (ngt), införskriva (ngt). Den förminskning på Tullen för Caffe-bönor, som Riksens Ständer gjort, är i wist hänseende god; men mången lärer derigenom förlora wackert i sin uträkning, som, i hopp at winna något ansenligt, skrifwit in en myckenhet af denna waran. Stagnell Banquer. 15 (1753). (Musikanterna .. blåsa en falsk och skrikande fanfar). A(gamemnon). Präktig musik, det der! Är det er? M(enelaus). Nej, det är tyskar som jag skrifvit in för festens skull! Hedberg Hel. 31 (1865). —
1) till 2 (o. 9): fästa (ngt) i skrift, ge (ngt) skriftlig form; anteckna l. nedteckna l. uppteckna (ngt); skriftligen avfatta (ngt), skriva (ngt; se skriva, v. 9). Nordforss (1805). (Hon) skref .. efter hans diktamen ner största delen af Dostojevskis långa .. romaner. Jensen Tsard. 144 (1905). Diktarvånda hade .. (den unge Goethe) visst aldrig känning av: han tycktes bara behöva skyndsamt skriva ner vad han hade undfått som i sömnen. Johanson Stärbh. 47 (1932, 1946). (Levertins poem) Mari-Annunziata, rågat med ängsliga och mörka stämningar från det ärkekatolska Prag och Hradschin, skrevs ner i de tyrolska bergen. Böök i 3SAH LIV. 2: 127 (1943).
2) till 4, 16 b, = nedskriva 2; äv.: devalvera (mynt o. d.). Argentina skrev på måndagskvällen ned peson för att stödja exporten. DN(A) 1964, nr 307, s. 16. Nedskriva el. skriva ned inventarierna. SvHandordb. (1966).
3) (ngt vard.) till 10 c: skriva (i tidningspressen) o. göra ned (ngn); äv. om tidning o. d. Hur lätt är det exempelvis inte att ”skriva ner” en idrottsman. Jag har lånat termen just ur sportpressen. SvD(A) 1929, nr 8, s. 8. GHT 1947, nr 22, s. 9 (med avs. på politiker).
4) (ngt vard.) till 10 c; refl., i uttr. skriva ned sig (jfr 5), om författare: prestera sämre saker o. få sämre anseende än tidigare. PDAAtterbom (1853) i MolbechBrevveksl. 3: 133. Du (dvs. C. Snoilsky) står mitt i din krafts dagar, du behöver ej frukta att ”skriva ned dig”, men jag, som är gammal, har en naturlig förskräckelse för andra gamlas erfarenhet. ZTopelius (1894) i SnoilskyVänn. 1: 356.
5) (mera tillf.) till 13; refl., i uttr. skriva ned sig (jfr 4), skriva sämre än tidigare (o. dra ned genomsnittsbetyget). Hedberg GalnH 131 (1971). —
1) (numera bl., mindre br., med anslutning till 3) till 1 a: teckna om (ngt); särsk. bildl. På världens karta skref han (dvs. A. E. Nordenskiöld) om konturen, / Och denna gräns skall ingen plåna ut. Snoilsky i 3SAH 8: 39 (1893).
2) (†) till 1 a, 4, i uttr. skriva om ngt med ngt, rista in l. på annat sätt anbringa ngt (t. ex. skrift) runt omkring ngt. (Sv.) Skriva om ett bord med ord, (lat.) Mensam verbis circumscribere. Schultze Ordb. 4372 (c. 1755).
3) [jfr etymologisk parentes under omskriva 2] (mindre br.) omskriva (se d. o. 2). Omskriva el. skriva om ngt med andra ord. SvHandordb. (1966).
4) till 4: skriva (ngt) på nytt (o. på delvis annat sätt); äv. abs. Vassment, jag slog bläck på papperet nu, men jag ijss intet skrifva om. Carl XII Bref 286 (1702). Jag skrev fel, nu måste jag skriva om hela sidan. SvHandordb. (1966).
5) till 9: skriva (ngt) på nytt o. på annat sätt. När H. F. N. såg samme schriffuelse, hade H. F. N. befalt honom att skriffue breffuet vm. 2SthmTb. 4: 570 (1575). Strindberg NRik. 10 (1882; med avs. på tal). —
1) till 2: med avs. på påskrift: skriva (ngt) på ngt, förse ngt med (ngt); jfr 3. Skriv på adressen! Östergren 5: 439 (1935).
2) till 2 c: påföra (ngn ngt); äv. refl.: påföra sig (ngt). Matz Anderszonn hafuer låtidh höre at .. (vägaren) mere skulle hafua skrifuit honom påå ähnn hann hafuer låtidh wäge. 3SthmTb. 3: 52 (1600). Huar Präst samptt med kyrkiones Sexmän (skall) schrijffua i sitt geldh och svara därtill (vid utskrivning av boskapspenningarna), att ingen schrijffues mehr opå än han äger (av boskap o. utsäde), och ingen mindre. AOxenstierna 1: 454 (1620). (Sv.) Han skrifwer icke på sig så mycket som han är skyldig. (Fr.) Il doit plus qu'il n'accuse. Nordforss (1805).
3) till 4: förse (ngt) med påskrift, o. i anv. som ansluta sig härtill; jfr 1.
a) skriva etikett på (ngt), förse (ngt) med etikett; äv. förse (brev o. d.) med utanskrift l. adress o. d. (Sv.) Skrifwa på. .. (Fr.) Mettre le titre. Mettre le dessus. Mettre l'adresse. Nordforss (1805). Auerbach (1913).
b) (ss. underskrift l. ss. bekräftelse l. accepterande av ngt l. anmälning till l. för att ange uppslutning bakom ngt o. d.) skriva sitt namn på (ngt, t. ex. köpekontrakt, postanvisning, ansökan, insamlingslista); skriva under (se skriva under 2); med sin namnteckning (o. viss annan text) bekräfta l. tillstyrka (ngt); anteckna sig på (ngt); ofta utan obj.; jfr c. (Sv.) Han för sin del skref på för så mycket. (Fr.) Il se taxa à tant pour sa part. Nordforss (1805). Weste (1807). Liljecrona RiksdKul. 106 (1840; med avs. på petitionslista). Och en vecka .. (efter det jag fått en päls av honom) var det någon sorts handling, som han bad mig skriva på. .. — Ett avbetalningskontrakt? .. — Jaa. Gustaf-Janson ÖvOnd. 22 (1957). särsk.
α) med avs. på lånehandling o. d.: skriva sig som borgensman på (ngt); särsk. abs.: gå i borgen (för ngn); äv. i uttr. skriva på borgen(sförbindelse), teckna borgensförbindelse, gå i borgen. Han har skrifvit på för 100 r:dr, (dvs.) tecknat sin borgensförbindelse för &c. Dalin (1854). Cavallin (1876: borgensförbindelse). Ett papper, som ett helt tiotal vänner .. (efter sexan) ”skrifvit på”. Hedenstjerna FruW 132 (1890). En droskkusk, som ville bli sin egen, gick upp till gamle generalen för att bedja honom ”skrifva på”. Lagerbergiana 40 (1905). Skriva på borgen för ngn. SvHandordb. (1966).
β) med avs. på växel: acceptera; ta; äv. abs. Nordforss (1805). Andersson och Pettersson .. skriva på varandras växlar. Nilsson FestdVard. 38 (1925). (Kulturhistoriska föreningens i Lund) penningförlägenhet var till en början så stor, att styrelsen för att täcka de nödvändigaste utgifterna måste skriva på växlar. Kulturen 1948, s. 4. Höijer Solv. 201 (1954; abs.).
c) [jfr b] i fråga om lista o. d.: anteckna (ngt). Jag (har) skrifvit på att jag kommer till måltiden om Måndag. CGLeopold (1803) i 2Saml. 9: 53. Skriv 10 kr. på, för mig! Östergren (1939). Var vänlig skriv på att ni har sett kallelselistan! SvHandordb. (1966).
4) till 4, 10: ”gå på” o. skriva. Skriv på! Sitt inte där och lata er! Den berättande (dvs. A. Agrell) har .. (i novellsamlingen ”Hvad ingen ser”) icke gifvit sig tid; har rastlöst skrifvit på, innan ämnet mognat. NordT 1886, s. 59. I .. sin ungdoms hexametrar skriver .. (Tegnér) friskt på och låter örat döma om vad som går för sig och icke. Mjöberg Stilstud. 198 (1911).
5) (numera bl. tillf.) till 11: skriva o. påminna (ngn), skriva o. stöta på (ngn). Har Josephson svarat dig (dvs. E. Brandes) något. Han arbetar under tryckta förhållanden och har mycket i hufvudet. Skrif på honom! Strindberg Brev 3: 25 (1882). —
2) till 9, = skriva ihop 2. Han har skrifwit tillsamman (samlat) det han funnit skönast hos de bästa författare. Nordforss 2: 1133 (1805). I början af December måste jag .. utgifva en Disputation, som jag nu håller på att skrifva tillsammans. Atterbom Bref 22 (1823). SvHandordb. (1966).
1) (†) till 2, refl., i uttr. skriva sig ngt till, tillskriva sig ngt. Härtigh Carl aff Burgund (föll) in vthi Franckrijke, och drabbade medh Konungen (dvs. Ludvig XI) tilsamman .. (o.) effter Konungen om Natten week til ryggia, skreef sigh Burgundiske Härtigen Segren til. Brask Pufendorf Hist. 205 (1680).
2) till 4, 9: skriva (ngt) ss. ett tillägg till ngt. Linc. (1640). Skriva till ett par rader på slutet. SvHandordb. (1966).
3) (†) till 9, i uttr. skriva ngn till brev o. dyl. l. ngn brev o. d. till, skriva brev osv. till ngn; jfr 4. Thet breff som bisp Måens screff tigh til. G1R 8: 29 (1532). På det envoyén Panin icke måtte hafva den ringaste anledning at representera för sitt hof Sveriges svar under missfördehlacktiga frågor, har jag skrifvit honom en billet till. Höpken 2: 541 (1758). Almqvist TreFr. 2: 135 (1842).
4) (†) till 11; i uttr. skriva ngn till, skriva till ngn; äv. i uttr. skriva ngn till ngt (l. ngn ngt till) l. ngn till om ngt, skriva till ngn o. berätta l. meddela l. säga l. befalla honom ngt resp. berätta o. d. om ngt; jfr 3. G1R 1: 35 (1522). Nær .. Nogen wenlig handel richen emillan ske kan, bedie wij Oc ati (dvs. att ni) med thetta wort bwdt alwarlighe scrifwe Oss tiil ider Meningh paa alle for:ne puncter. Därs. 167 (1523). Så screff Lasse Erickson strax Lasse Olson till att han skulle komma honom til bistond medh thet snareste. Svart G1 31 (1561). Jag har ingenting att skrifva dig till om, Fabian; helgen är slut; .. våra nöjen föraktar du. Almqvist AMay 91 (1838). Mina vänner skrifva mig till från England, hurusom man blifvit oense i fråga om det tilltänkta utsmyckandet af S:t Paulskyrkan i London. Lundgren MålAnt. 3: 100 (1873). särsk.
a) med avs. på råd o. d.: skriva till ngn o. ge, i brev ge ngn. Atterbom Minn. 11 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Bästa Henriette, skrif mig nu till ett godt råd, skall jag fria till Hedda eller till Karin? Almqvist AMay 62 (1838).
b) med avs. på fiendskap l. kamp, med förbleknad bet. l. i oeg. anv., betecknande att ngn öppet bryter med ngn. The Swenske som landflychtige woro .. scriffuo konung Magnus openbara feyde til, och hyllade så .. then vnga hertog Albrect .. för theras konung. OPetri Kr. 138 (c. 1540). (Två av Ture Jönsson Tre Rosors söner) wille .. gierna (hwar Konungenom så behagade) scriffua sin fadher fiendskap till. Svart G1 140 (1561). —
SKRIVA TILLBAKA10 040, äv. 032, äv. (vard.) TILLBAKS04. särsk. till 11. Han skrev tillbaka och berättade hur det låg till. (Sv.) skrifwa tilbaka. (lat.) Rescribere. Linc. (1640). Östergren (1939). —
1) (numera mindre br.) till 2: sätta (sitt l. ngns namn) under skrivelse o. d.; underteckna (ngt) med (sitt namn). Auerbach (1913).
2) till 4 c α: (ss. tecken på accepterande l. tillstyrkan l. bekräftelse av l. anslutning till ngt) sätta sitt namn under l. underteckna (skrivelse l. handling o. d.); äv. abs.; jfr 3, 4. Pehr Brahe .. förmåtte förstarna at skrifva under then förening, som konungen sig och them emellan lät uprätta. RA I. 2: 8 (1561). Alla afkårtningar (av uppbörden) skrijfwes vnder af Landzhöfdingarne. LReg. 247 (1648). Kungen är mycket bättre. .. Han stiger upp, skrifver .. under 3 à 400 Expeditioner (osv.). Geijer Brev 279 (1835). Rådstuvurätts dombok skall skrivas under av alla, som i rätten sitta. Vid domboken skall fogas saköreslängd. SFS 1942, s. 817.
3) i oeg. l. bildl. anv. av 2: (fullständigt) instämma i (ngt); äv. (o. numera företrädesvis) i uttr. skriva under på ngt, (fullständigt) instämma i ngt. Herr N. N. af Fransk Heroisk drift, / För migh har önskat godt och önskat vp altsamman: / .. Ty såleds slipper jagh medh blott en vnderskrift. / Jagh skrifwer vnder alt, hwad han har önskat förr. Runius (SVS) 2: 60 (1706). Flärden röjer sig alldrig i .. (Geijers) uttryck, om han ock stundom yttrar hvad just icke hvar och en har lust att skrifva under. Törneros (SVS) 1: 126 (1824). Vi äro nog litet till mans redo att skriva under på Nikodemus' försiktiga Kristus-bekännelse. Bolander HerrKr. 37 (1946).
4) (†) till 4 c α, i uttr. skriva under för ngt, subskribera på ngt; jfr 3. Om H:r Bibliothecarien will skrifwa under för et el(le)r flere exemplar. EBenzelius d. y. i LinkStiftsbibl. Brev 3/3 1718. —
1) till 2: anteckna (ngt l. ngn); göra upp en förteckning över (ngt l. ngra); fästa l. återge (ngt) i skrift; uppteckna l. nedteckna (ngt); äv. dels allmännare (se d), dels abs. (se särsk. a β, c). Polisen skrev upp alla som parkerat fel. Scriff thenna daghen vp. Hes. 24: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: skriv upp .. namnet på denna dag). Thå Suens hustru war dödh bliffuen, lästes all hus igen och skreffz vp altt huadh ther war inne. 2SthmTb. 5: 144 (1576). Hwadh lähremästaren föresägher, skriff tu thet vp (fatta thet medh pennan). Schroderus Comenius 732 (1639). Befaltes Antoni Langman begiffva sig till Gripsholm att ther .. skriffva up (hov-)folket och skicka längden hijt öffver, rättandes sig effter thet memorial, som är gifvit Marskalken Ivar Nilsson. RP 8: 183 (1640). Alltifrån trolovningstiden vande hon sig att ge akt på .. (vissa reaktioner hos maken o. svärmodern). Hon skrev naturligtvis inte upp vad hon fann, men ändå förnam hon sina rön på ett inpräntat vis, som skrift. Aronson SångPolstj. 13 (1948). särsk.
α) anteckna l. uppföra (ngt på ngns räkning l. konto l. bland inkomster l. utgifter o. d.); ofta bildl. (jfr e), särsk. i uttr. skriva upp ngt på ngns räkning l. på ngn (jfr skriva, v. 2 d α). Alt det onda, som en sådan Favorit gör, skrifwes up på den regerande Herrens räkning. Lagerbring 1Hist. 3: 421 (1776). Skrifwa opp bland inkomster (eller) .. bland utgifter. Nordforss (1805). Okeanos. Nå, låt mig hafva detta fel (dvs. godtrogenhet). Det skadar ej / Att obetänksam synas, när man tänker klokt. / Promethevs. Men denna dårskap (dvs. att meningslöst söka hjälp) skulle skrifvas upp på mig. VLitt. 1: 59 (1875, 1902). Det måste skrivas upp på amerikanens kreditsida, att han (osv.). Jensen Carlé Amer. 56 (1920).
β) med avs. på varor o. d.: anteckna ss. fordran, debitera; särsk. (i ngt överförd anv.): låta skriva upp (i ovan angivna bet.), ta på kredit; äv. abs.; jfr γ. Hwadt szom täsze (i Arboga förlagda knektar) eller the andre (nu förflyttade) hoss edher fortärtt haffwe eller fortäre kwnne, må J lathe scriffwe vp till täsz wij med thet förste kunne lathe skicke peningerne ther hädhen. G1R 15: 487 (1543). Det är ej owant .. at Gäster (på värdshus) .. kallsinnigt säja wid bortfarandet: War så god och skrif up til härnäst. Posten 1768, s. 96. Två å femti (är bjudet)! .. Har du pengar? frågade Knut. — Man får skriva opp'et. Moberg Sedebetyg 357 (1935).
b) (numera bl. mera tillf.) (ropa upp o.) anteckna l. införa (ngn) i elevförteckning o. d. Det var en novembermorgon de (blivande konfirmanderna) voro kallade till kyrksalen för att skrifvas upp. Strindberg Giftas 1: 60 (1884).
c) (numera bl. mera tillf.) abs., i fråga om bouppteckning: förteckna bohag o. d., företa bouppteckning. På våren blef herr Robert sjuk och dog, dog mycket hastigare än ett romanslut skulle tillåta. Så kommo gode män och skrefvo upp, och när de skrifvit upp nog, kommo de till det resultat att (osv.). Strindberg Giftas 2: 216 (1886).
d) allmännare, utan (närmare) tanke på minnesanteckning l. registrering l. återgivande i skriftlig form o. d.: skriva (ngt); ställa upp (tal o. d.). Gå fram till tavlan och skriv upp namnet på Rysslands största flod! Åtskilnaden (mellan att dividera två tal som sluta på nollor gm vanlig uppställning l. gm förkortning) består deruti, at man genom .. (förkortningen) undwiker at onödigt wis skrifwa up en hop med noller. Palmquist Räkn. 59 (1750). Skriv upp den ekvation av andra graden, vars rötter äro .. 1 och 2. Hedström o. Rendahl Alg. 80 (1915).
e) oeg. l. bildl. (jfr a α o. skriva, v. 2 l); särsk. (vard.) i uttr. det kan du skriva upp l. skriv upp det l. du kan skriva upp l. skriv upp att osv., du kan vara (så) säker l. lita på det l. att osv. resp. var (så) säker l. lita på det l. att osv. Du kan skriva upp, att han vinner terrängloppet i morgon. Dessa garantier (för ett oberoende liv även efter giftermålet) bestodo visserligen blott i löften, gifna af en kärlekssjuk man, men hon som var vid full sans tog dem och skref upp dem i sitt minne. Strindberg RödaR 44 (1879). Nej se, en sådan vacker flicka, utbrast han. .. Det var en satans vacker en ..; den ska vi skrifva opp! Dens. SvÖ 2: 33 (1883). Nej du, när stora människor får för sig, att dom ska leka med barn, så kan inget hindra dom, skriv opp det! Lindgren MästBlomkv. 19 (1946). särsk. i uttr. skriva upp ngt (med krita) i skorstenen, se skorsten 2 b β.
2) [sannol. utvecklat ur 1] göra upp (förteckning); skriftligen avfatta l. uppsätta (ngt). Nordforss (1805). (Sv.) Skrifwa opp artiklarna till ett kontrakt. (Fr.) Dresser les articles d'un contrat. Dens.
3) till 4 b: gm att skriva förbruka (ngt, t. ex. pennor, bläck, papper). Weste (1807). Moberg Gr. 291 (1815; med avs. på penna). Det bläck, som inte skrifves upp torkar bort. Granlund Ordspr. (c. 1880). SvHandordb. (1966).
4) till 4, 16 b: (gm bestämmelser i skrift) åsätta högre värde på (ngt) l. höja (ngt); äv.: (gm bestämmelser i skrift) förbättra (ngt). Överallt, där en bonde inte vill sälja sig, är det likadant. Skatten skrivs opp så orimligt, att han inte för sitt liv kan betala, då måste han sälja. Koch Timmerd. 54 (1913). Statsmakterna borde .. beslutsamt skriva upp .. (lärarkårens) ekonomiska ställning. Andræ Herdabr. 101 (1937). Skriva upp el(ler) uppskriva inventarierna med 15%. SvHandordb. (1966).
5) (numera föga br.) till 10 c, refl., i uttr. skriva sig upp, i skriftlig framställning: arbeta upp sig l. hetsa upp sig (till ngt). (J. M. Sprengtportens) afskedsansökan (återsändes) med ett bref (från G. III med vädjan om besinning). Härpå svarade Spr. i underdånigare ton, ehuru han skref sig upp till allt större häftighet. BL 15: 189 (1848). Snellman .. kunde .. alldrig tåla någon motsägelse, hvaraf hände att han under en fredligt börjad polemik småningom skref sig upp till allt större häftighet. ASScF 12: Minnestal 3: 17 (1882).
6) (numera bl. mera tillf.) till 10 c: skriva så att (ngn l. ngt) får högre anseende resp. kvalitet o. d. Warrington skall .. skrifva upp tidningen så att den får en god afsättning. Thackeray Pend. 2: 541 (1851; eng. orig.: write it up).
7) (†) till 16: skriftligen uppsäga (ngt); äv. med indirekt personobj. G1R 1: 3 (1521). En stoor deel aff Westergötzland gingo .. (Kristian I) til handa, och scriffuo konung Karl huldskap och mandskap vp. OPetri Kr. 216 (c. 1540). Lethors breff om kopparcompagniehandelen (upplästes). .. Och effter vij see oss bliffva bedragne (av de holländska kontrahenterna), så ähr skäligt att them skriffves contractet opp. RP 7: 259 (1638). —
1) (†) till 2: skriva av (ngt ur ngt). Frågadhes (i konsistoriet) till hwad ända han (dvs. den för magi anklagade) skreff uth dhe böner (ur besvärjelseskriften ”Salomos nycklar”). ConsAcAboP 2: 305 (1661). Schulthess (1885).
2) (numera bl. mera tillf.) till 2: föra l. sätta ut l. fästa (ngt) i skrift, skriva (ngt). FormPuerColl. B 3 b (1559, 1579). Du (har) förmodligen inhämtat beskaffenheten af det sätt på hvilket jag här lefver, ett mellanting af lärd och hofman. .. Just då jag skrifvit ut ordet hofman kom en bjudning att (osv.). Atterbom Minn. 664 (1819); jfr 4. Jag har så svårt att skrifva ut ordet Husbonde, ty jag har här alldeles vant mig ifrån att anse mig vara det jag är likväl (näml. guvernant). Almqvist AmH 1: 109 (1840). Skrif ut tre eller flere predikat åt hvarje subjekt här nedan! Cederschiöld o. Olander Upps. 1: 25 (1896).
3) till 2 c ε; särsk.
a) med avs. på patient: (gm vederbörlig anteckning i journal o. d.) låta komma ut l. permittera (från sjukhus o. d.); friskskriva (ngn). Han skrevs ut från lasarettet för en vecka sedan. Hertzman-Ericson Hand 57 (1943). Arnér Finnas 110 (1961).
b) (numera föga br.) refl., i uttr. skriva ut sig, (gm att låta sig avföras ur medlemsförteckning) träda ut (ur förening o. d.). Genom denna bekännelse (av Helena Petrovna Blavatsky) och medelst berättelsen om .. (avslöjandet) i Würzburg krossade Solovyoff (den teosofiska) logen i Paris 1886; dess allra flesta medlemmar skrefvo ut sig. Geijerstam Isis 135 (1897).
4) till 2, 4: skriva till slut l. fullständigt o. d. (Sv.) Skrifva ut, .. (eng.) To write all from the beginning to the end. Widegren (1788).
a) skriva (ord l. namn o. d.) i fullständig l. oavkortad form; äv. i sådana uttr. som skriva ut hela ordet l. namnet l. titeln, skriva ordet osv. utan förkortning l. skriva det fullständiga namnet l. den fullständiga titeln. Weste (1807). Skrifva ut ett namn, (dvs.) skrifva det med alla dess bokstäfver. Dalin (1854). (Sv.) Skrifva ut ett ord helt och hållet, (fr.) écrire un mot en toutes lettres. Berndtson (1880). Skriva ut hela namnet. SvHandordb. (1966).
b) fylla (ngt) helt med skrift (o. därigm avsluta detsamma); äv. (utan tanke på att ngt fylles med skrift): skriva (ngt) till slut. Skriv ut meningen! (Sv.) Skrifwa ut raden. (Fr.) Achever la ligne. Nordforss (1805). Denna skolgoszen måste skrifwa ut sitt öfningsstycke. Dens. Vänta lite, jag skall bara skriva ut raden, sidan. SvHandordb. (1966). Nu har jag skrivit ut häftet. Därs.
c) (numera föga br.) abs.: skriva ngt till slut, skriva färdigt. (Sv.) Skrifva ut, (fr.) cesser d'écrire. Weste (1807). (Sv.) Har ni skrifvit ut? (fr.) avez-vous écrit? Dens. (Sv.) skrifva ut .. (fr.) cesser ell(er) finir d'écrire. Schulthess (1885).
5) (†) till 2 i, 8: utförligt l. uttryckligt skildra l. berätta l. angiva; anträffat bl. utan obj. Iagh hafwer ändoch icke så skrifwit vth, som wårt tilstånd (i krigshären) är til. EHorn (1613) hos Widekindi KrijgH 542.
6) till 4, 9, 12 a: gm skrivande färdigställa (ngt); avfatta (ngt); sätta upp (ngt); äv. enbart med tanke på själva skrivandet (äv. liktydigt med: renskriva); förr äv. abs.: utfärda skrivelse(r) o. d.; jfr 9. Skriv ut protokollet efter min kladd i tre exemplar! Så scriffuer j nu vth för Judanar såsom idher teckes vnder Konungens nampn, och besigler medh Konungens ring. Est. 8: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: utfärden nu ock I en skrivelse). Han går till bordet .. och sätter sig at skrifva ut räkningen. Rademine Goethe 22 (1799). Jag har länge gått med ett bref till henne i faggorna men har ej fått ro att skrifva det ut. Bremer Brev 4: 584 (1857). Tolf unga munkar (sutto) på en bänk framför ett långt bord och skulle skrifva ut ett aflatsbref i tolf exemplar efter broder Franciscus diktamen. Strindberg SvÖ 1: 314 (1882). Bure var som sekreterare närvarande vid .. (riksdagen i Norrköping 1604) och skref ut dess beslut. Hildebrand i 3SAH 23: 78 (1908). Skriva ut en stämma (dvs.) skriva av den efter partituret. Östergren 9: 508 (1965).
7) [utvecklat ur 6] skriva ut recept på l. ordinera (medicin o. d.). För att aflägsna .. (de på militärsjukhuset i Umeå förekommande klädlössen) skrefvo doktorerna ut den tidens (dvs. början av 1800-talet) insektpulver — husarfrö. Så mycket säger oss receptet på semina sabadillæ. Quennerstedt Torneå 2: 22 (1903). Med denna sin ena hand, bara, kunde man skriva ut piller, som dödade hela stan, om det knep. Sjödin StHjärt. 221 (1911).
8) (†) till 7 a, refl., i uttr. skriva sig ut för ngt, i skrift kalla l. titulera sig ngt l. utge sig för att vara ngt; äv. i uttr. skriva sig ut så l. så, i skrift kalla l. titulera sig så l. så. The Nordske .. hade icke samtycht konung Christiern för theres konung, wille icke heller haffua honom, än thå at konung Christiern screff sich vth för Noriges konung. OPetri Kr. 214 (c. 1540). (Efter att ha utropats till konung) begynte .. (Gustav Vasa) först bruka Kongligh titell och screff sigh vth alt så. Götstaff medh Gudz nåde (osv.). Svart G1 71 (1561).
9) (†) till 9, med avs. på brev o. d.: skriva o. sända ut l. iväg. (Sanherib) screff .. ock breff vth, ther han vthi hädde Herran Israels Gudh. 2Krön. 32: 17 (Bib. 1541; Bib. 1917: skrivit ett brev). (Vi) möttess .. uthi draffvöö, och skriffvo uth citationerne till vederböranderna. VDAkt. 1681, nr 145.
10) (mera tillf.) till 10 c: i skrift ge utlopp för (ngt). Det skall rensa dig att få skrifva ut din galla mot det talanglösa, högfärdiga packet! Strindberg Brev 5: 127 (1885). GHT 1973, nr 4, s. 3.
11) (mera tillf.) till 10 c: skriva så att (ngt l. ngn) kommer ut (ur ngns hjärta l. tankar o. d.). Du såg en pjes på Intima Teatern .. det var en smärtsam dikt, med hvilken jag ville skrifva ut Dig och Lillan ur mitt hjerta! Jag ville ta i förskott de qval jag väntade. Strindberg BrBosse 282 (1908).
12) (numera föga br.) till 11: i sin brevväxling uttömma (ämne o. d.). Hans korrespondens med fästmön (hade) blifvit mindre liflig än förut; — de hade skrifvit ut allting redan, både framtidslycka och framtidsplaner. Tavaststjerna Inföd. 283 (1887).
13) (ngt ålderdomligt) till 11 d: skriftligen sammankalla (riksdag o. d.). Gustaf II Adolf 85 (c. 1620). 2RARP I. 1: 3 (1719); jfr SvRiksd. I. 5: 17 (1934).
14) till 16 a: (skriftligen) utkräva l. pålägga (skatt o. d.). Utlagor skrifwer .. (storvesiren) ut, sampt beställer om inkomsterne och utgifterne. KKD 5: 357 (1711). Stora Skatter skrefwos ut, när man fruktade för Konung Erik i Dannemark. Lagerbring 1Hist. 3: 272 (1776). SvHandordb. (1966).
15) till 16 a: uttaga l. utvälja (ngn) till krigstjänst (gm att införa hans namn i rulla o. d.); företaga utskrivning av (soldater l. krigsfolk o. d.); i sht förr äv. abs.: företa utskrivning; jfr skriva, v. 19. (Han) bestälthe .. och så att ther som twå funnes i gården, lott han schriffwe en aff them vtt. HH XIII. 1: 148 (1564). Dedt är bäst, att een aff Richs-Rådh skriffver uth i vinter i hvar provincie. RP 6: 518 (1636). Skriva ut el(ler) utskriva soldater. SvHandordb. (1966). —
SKRIVA ÅTER. [fsv. skriva ater, skriva tillbaka] (†) till 2: skriva av (ngt; se skriva av 1). Fornv. 1931, s. 31 (1629). —
1) till 2, 4: skriva ovanpå l. med (ny) skrift täcka (gammal skrift o. d.); äv.: skriva ovanför (ngt, särsk. rad) l. skriva (ngt) ovanför raden o. d.; i sht förr äv. dels: fylla (yta o. d.) med skrift, dels: förse (ngt) med påskrift l. överskrift. Lind (1749). (Sv.) Skriva över en stor tavla, (lat.) Magnam tabulam literis implere. Schultze Ordb. 4371 (c. 1755). (Sv.) Skrifwa öfwer. .. (Fr.) Mettre une inscription sur. .. Mettre le dessus .. (l.) l'adresse. Nordforss (1805). Skriva över ett felstavat ord. SvHandordb. (1966).
2) (†) till 11: sända (över) brev (till ngn) o. meddela (ngt). HC11H 1: 11 (1670). Schultze Ordb. 4371 (c. 1755).
3) (†) till 11, 16 b, med avs. på växelbrev l. växelvaluta: överföra. (Om) man skulle skrifwa Penningar öfwer opå Wexell, och här medh swänskt mynt igen betala, så skulle man (osv.). KyrkohÅ 1942, s. 228 (1615). (Tullarrendatorn Wilshusen) Sade .. han begärade inthet Species af dem (som hade att erlägga utförseltull), [utan att de] gifva värde, eller skrifva vexell öfver till fremmande land. RP 1: 174 (1629). Befaltes, dee (dvs. tullarrendatorn Wilshusen o. en person som skulle utskeppa varor) skole skrifva vexlar öfver, eller och gifva Rdaler in Specie. Därs. 191.
4) till 16 b: (gm att skriva papper l. skriva i papper på visst sätt) föra över (förmögenhet l. egendom o. d. på ngn). Lind 1: 310 (1738). Jag vet att hon har skrivit över en del pengar på honom (dvs. sin son), men det är enbart av skattehänsyn. Unnerstad Snäckh. 86 (1949). SvHandordb. (1966).
Ssgr (i allm. till 4): A: SKRIV-ALFABET. (numera mindre br.) skrivstilsalfabet. Södling GenwBarn 8 (1859). Verd. 1890, s. 320. —
-ANORDNING~020. anordning varmed man skriver l. som skriver; särsk.: skrivapparat (se d. o. d β). 2NF 28: 720 (1918). —
-APPARAT. apparat varmed man skriver l. som skriver; särsk.
c) om vissa automatiska registreringsanordningar som skriva l. (i utvidgad anv.) rita kurvor o. d.; jfr d. TT 1899, M. s. 109 (i takometer). Rig 1922, s. 47 (på fonograf; för registrering av tal- l. ljudkurvor).
d) [specialanv. av c] telegr. om (del av) mottagarapparat o. d. i telegraf.
α) (av elektromagnet o. skrivanordning bestående) morseapparat för mottagning (som skriver med morseskrift); äv. om andra slag av skrivande l. registrerande telegrafmottagare o. d. (särsk. ss. senare led i ssgr). Fock 1Fys. 623 (1855). (Eng.) recorder .. (sv.) skrivapparat. OrdbFjärrförb. 55 (1940). jfr: Hellskrivapparaten är en fjärrskriftapparat dvs telegram kunna sändas med en klaviatur liknande den på en skrivmaskin och tas emot på mottagningssidan såsom skrivtecken på en remsa. SoldISign. 1945, s. 147.
β) i l. till mottagarapparat i telegraf: skrivande del, skrivanordning. UB 2: 431 (1873). SvFlH 3: 397 (1945; i beskrivning av ä. mottagarapparat). —
-ARBETE~020.
1) till 4, 4 c γ: arbete (se d. o. 5, 6) bestående i att skriva; skrivgöromål. Sedan .. (sättet) att föra pennan (med lätt hand) blifvit vana, (uppnås) en ökad skyndsamhet, ledighet och förmåga af större uthållighet vid skrifarbetet. Götrek Snabbskr. 51 (1847). När grosshandlaren närmare tänkte efter, lade han märke till att prokuristen hade minst fem gånger så mycket skrivarbete att utföra. Beijer BritaGrossh. 149 (1940).
2) (numera mindre br.) till 10: arbete bestående i skriftställeri i författarskap. HH XXXII. 2: 262 (1784). Harlock (1944). —
-ARK. ark använt att skriva på. Suell Skrifk. 24 (1827; om ett i speciellt anordnade skrivblad indelat ark för övningsskrivning). Siwertz JoDr. 310 (1928). —
-ARM. särsk. tekn. i apparat l. anordning för registrering: (med spets l. skrivstift o. d. försedd) arm (se arm, sbst. III 4) som skriver. TT 1895, M. s. 74 (på indikator). ASScF XXIV. 1: 3 (1899; i apparat för registrering av längd- o. spänningsförändring hos muskler). FlygMotBibl. 4: 169 (1935; i meteorograf). —
-ART. (skriv- 1696 osv. skrive- 1696—1743)
2) (numera föga br.) till 2 j, 4 j: sätt att skriva ord o. d.; ortografi; äv. allmännare: sätt att återge språket i skrift, språkbruk i skrift. Man må (i talet) foga sig efter den excolerade skrifvearten, på det man må deraf få en beprydd och väl öfvad tunga til at tala. Salberg Gr. 23 (1696). (Den) skrifart (som utmärkte reformationsskrifterna) är behollen i wår Bibel och alla Swenska skriffter och böker, som vtferdades i Konung Gustafs then Förstas tid. Och ännu ther beholles: enkannerliga then richtiga böijelsen och sammanbindningen. Swedberg Gr. Förrspr. 14 (1722). Utan giltiga skäl bör man ej ändra den skrifart, som orden från längre tid och altigenom haft. Bergklint MSam. 1: 175 (1781). Hazelius Rättst. 1: 41 (1870).
3) (numera bl. mera tillf.) till 10, 10 e: sätt att skriva; särsk.: stil, stilart, språk. Swedberg SabbRo Förmäle § 16 (1710). Det af Hr Cederhielm ingifne rön angående Göken emottogs af Hr Linnæus, som lofvade det samma allenast uti skrifarten och ordningen ändra och förbättra. VetAP 1: 265 (1740). Äreminne i bunden eller obunden Skrifart. 2VittAH 3: 126 (1788). De fläste Ledamöter voro af den tanka, at Historiska arbeten endast genom en utmärkt god Skrifart kunde af Academien belönas och at (osv.). 3SAH LXXIV. 3: 114 (i handl. fr. 1791). Det må vara tillåtet att i detta sammanhang uttrycka en beklagan över den språkförskämning som hotar från många olika håll och inte minst från idrottens skrivart. Bergman i 3SAH XXXVIII. 1: 7 (1927). —
-ASK. (numera bl. mera tillf.) ask för skrivdon. Schulthess (1885). Rääf Sugimoto BlmrNJord 28 (1934; om förh. i Japan). —
-ATTIRALJ. i pl. l. i sg. koll.: (uppsättning av) skrivdon. 1 Skrif attiraille sanddosa och bläckhorn samt en Linial af träd. BoupptVäxjö 1806. Hedberg Guld 5 (1903; i sg.). —
(4 j) -BARBARI. (numera bl. tillf.) barbari (se d. o. 1, 1 slutet) i fråga om sätt att skriva. Rydqvist SSL 4: 516 (1870). —
-BEHÖR. (numera mindre br.) skrivtillbehör, skrivdon. ÖoL (1852). Nordmann FinnMellSv. 165 (i handl. fr. 1874). —
(4 c γ) -BITRÄDE~020. person som biträder med skrivgöromål; särsk. i speciellare anv.: på kontor l. i expedition, ämbetsverk o. d. anställd person som utför skrivgöromål; jfr kansli-biträde. En dam önskar plats såsom lektris och skrifbiträde hos en god familj eller ensam person. AB 1869, nr 127, s. 4. LdVBl. 1890, nr 130, s. 2 (på pastorsexpedition). Han hade .. som så många andra länsmän på den tiden fått sin utbildning som skrivbiträde. Fatab. 1954, s. 74.
-BLAD. blad använt till att skriva på; särsk. om blad för övningsskrivning o. d. Suell Skrifk. 24 (1827; om blad med förskrift o. d. för övningsskrivning). Antikens viktigaste skrifmaterial var den egyptiska papyrusplantan, som, fabricerad till skrifblad, utgjorde en af Nilrikets viktigaste exportartiklar. Schück MedeltKultH 55 (1907). —
-BLANKETT. (i sht i fackspr.) jfr blankett, sbst.2 2, 3. Skriv- och ritblanketter. SIS 732501 (1945). —
-BLYERTSPENNA~1020. (numera bl. mera tillf.) blyertspenna använd att skriva med. Rit- och skrifblyertspennor. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 5. —
-BLÄCK. bläck för skrivning, (vanligt) bläck. Lind 1: 83 (1738). Skrif- och Kopiebläck (Kontorsbläck). Ekenberg (o. Landin) 73 (1888). —
(4, 10, 13) -BOK. (skriv- 1635 osv. skrive- 1672) bok l. häfte använd resp. använt att skriva i; skrivhäfte; numera företrädesvis om sådan(t) bok l. häfte använd resp. använt i skolundervisning (l. annan undervisning); särsk. dels: bok för övning i att skriva l. välskrivningsbok, dels: bok för l. med skrivningar (se skrivning 5), uppsatsbok, stilbok; äv. dels: kontorsbok, dels: anteckningsbok. HovförtärSthm 1635 A, s. 90 (om räkenskapsbok). Sylvius Curtius 108 (1682; om anteckningsböcker). Ännu har jag i behåll alla mina på gammaldags sätt af mig själf sammanhäftade skrifböcker. REklundh i MinnSvLärov. 2: 62 (1928). Spong Sjövinkel 97 (1949; om uppsatsböcker). Skrivbok användes även som beteckning för kontorsbok. GrafUppslB (1951). jfr plån-, regals-skrivbok.
-hög. hög av skrivböcker, särsk. böcker med skolskrivningar l. uppsatser. Swensson Willén 72 (1937).
-BORD, se d. o. —
(2, 4) -BRUK. (numera mindre br.) i större l. mindre utsträckning tillämpat l. gängse sätt att skriva; särsk. till 2 j, 4 j: ortografi(sk tradition), äv.: gängse skriftspråkligt beteckningssätt. Columbus Ordesk. 77 (1678; uppl. 1963). Leopold i 2SAH 1: 22 (1801). Stafdelning efter Skrifbruket. Moberg Gr. 150 (1815). Handskriften C (av skånska kyrkorätten) ... synes ansluta sig ... till jutskt skrifbruk. AntT 5: 235 (1878). Att vi .. (när j följer efter vokal) icke anse oss äga diftonger, torde kunna ställas på skrifbrukets räkning, som öfver allt i vårt språk .. anser konsonant följa på och föregå vokal. Aurén Akc. 37 (1880). SAOL (1950). —
-BRÄDE. (skriv- 1538 osv. skrive- 1640)
1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (ställning med) bräde använt som underlag när man skriver (jfr -pulpet); särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om bärbart sådant bräde (l. om liten skrivpulpet). (Lat.) Pluteus .. (sv.) skriffbredhe. VarRerV 33 (1538). 1 Skrifbräde eller pulpet af Ek. BoupptSthm 23/3 1653. Åhörarebänkarne (i Uppsala universitets lärosalar) med sina ryggstöd och skrifbräden. TT 1886, s. 123. Efter en tvist och ett kort handgemäng inne på krogen — där Lucidor ännu den sista natten av sitt liv bar med sig sitt skrivbräde — blev han nedstucken i ett sista, vilt tumult. IllSvLittH 2: 27 (1956).
-BRÖD, se d. o. —
-BYRÅ.
1) ss. skrivmöbel använd l. avsedd (o. med skrivklaff l. skrivskiva försedd) byrå (se d. o. 2); äv. med inbegrepp av l. om sekretär (l. därmed närsläktad skrivmöbel); jfr -chiffonjé, -pulpet o. byrå 1, skrivbord 1. ÅgerupArk. Bouppt. 1754. Ritning till fruntimmerssekretär eller s. k. skrifbyrå, med stol. MeddSlöjdF 1885, s. 14. Sekretär .., (dvs.) skrifbyrå med upprättstående eller bakåtlutad klaff att fälla ned. 2NF 24: 1504 (1916).
2) till 4 c γ: renskrivnings- l. maskinskrivningsbyrå; förr äv.: kansli, byrå (se d. o. 3). (Sv.) Skrifbyrå, .. (t.) Schreibstube ..; (fr.) greffe. ÖoL (1852). En skolad renskrifverska .. tar 1 öre för hvarje adress och hon — eller hennes skrifbyrå — kan .. förtjäna omkr. 100 kronor i månaden. Tenow Solidar 3: 32 (1907). Stockholms studentkårer ha genom sin intressebyrå i närmare ett år drivit en skriv- och översättningsbyrå. TSvLärov. 1940, s. 263. —
-BÄNK. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) bänk, särsk. skolbänk, vid vilken man satt (sitter) l. stod (står) o. skrev (skriver); skrivpulpet. Cammerer Cantor medh (bl. a.) .. 1 skrif benk. HusgKamRSthm 1651, Konc. s. 10. Scholsalen (i en engelsk centralskola) .. har en skrifbänk med sittbänkar rundt omkring hela rummet. Svensson BellLanc. 13 (1819). Signalen ljöd, som kallade ungdomen till skrifbänken (i en lankasterskola). Rydberg 8: 189 (c. 1855). —
(4 c γ) -CENTRAL. om (större) lokal där skriv- o. kontorsgöromål för ett verk, kansli o. d. (centralt) ombesörjes; äv. om (större) skrivbyrå (se d. o. 2). Skriv- & Översättningscentralen Stureg(atan) 5. RTKatal. 1930, 4: 518. Föreståndare sökes till Sjökrigsskolans skrivcentral. SvD(A) 1965, nr 269, s. 27. —
-CENTRUM. [jfr t. schreibzentrum, eng. writing centre] anat. o. fysiol. (längst bak i mellersta pannvindeln i (vanl.) vänstra hjärnhalvan beläget) centrum (se d. o. 2 slutet) som svarar för de för skrivrörelserna (o. närstående rörelser) nödvändiga nervimpulserna. Herrlin Minnet 66 (1909). —
-CHIFFONJÉ. ss. skrivmöbel avsedd l. använd (med skrivskiva l. skrivklaff försedd) chiffonjé; jfr -byrå 1. Strindberg Utop. 9 (1885). —
(4, 10, 11, 13) -DAG. dag då man l. ngn skriver; särsk. till 13: dag med l. för skrivning. (T.) Schreibetag, .. (sv.) skrifdag, postdag. Wikforss 2: 545 (1804). BtRiksdP 1890, I. 1: nr 17, s. 37. —
-DELNING. (†) i fråga om ord: (sätt för) uppdelning i stavelser i skrift, avstavning. Leopold i 2SAH 1: 75 (1801). —
(4 k) -DIALEKT. (†) om den form l. art av ett språk som användes i skrift, skriftspråksform. Hammarsköld SvVitt. 1: 338 (1818). —
-DON.
1) redskap l. sak som användes när man skriver; numera i sht i pl., förr äv. i sg., koll.: skrivtillbehör, skrivutensilier. Den ela[ka] skrifdonen giör mig ledsen att skrifva ty här wankass intet paper som duger. Polhem Brev 69 (1711). (Sv.) skrifdon, .. (lat.) Apparatus scriptorius. Sahlstedt (1773). Brukspatronen grep till skrivdonen och skrev: Vilken glädje för oss alla att ha din rara Cissi här! Bergman JoH 217 (1926).
2) (numera föga br.) skriv(bords)ställ. Ett st. skrifdon af swart träd med sandbössa, glasbläckhorn, försilfrad liusstake etc. Wrangel TessPal. 40 (i handl. fr. 1735). Skrivaren (i det forntida Egypten) förvarade sina rörpennor och sitt bläck i ett skrivdon (palett), ett tunt, avlångt trästycke med en inskärning att sticka ned pennorna i och med två eller flera fördjupningar för bläcket. Wieslander Dahl BokH 14 (1929).
-tyg. till -don 1 (o. 2): skriv(bords)uppsats; anträffat bl. i ssgn silver-skrivdonstyg (Arbetsbord, der blanka / silfver skrifdonstyget står. Tavaststjerna Morg. 16 (1884)). —
-DRAG. (†)
-ETUI. (i sht förr använt) etui för skrivdon. DA 1808, nr 103, s. 3. 1 st Skrif Etui med Ringklocka. BoupptVäxjö 1849. PriskurKMLundberg 1899, s. 104. —
-FAT. (†) fatformigt skriv(bords)ställ (av metall); anträffat bl. i ssgn silver-skrivfat (Ett Silfwer Skriffath med bläckhorn, Sandosa, liusepipa ock klocka om 40: lod. ÅgerupArk. Bouppt. 1749). —
-FEL. (skriv- 1739 osv. skrive- 1758)
1) till 4: fel (se d. o. I 3) som av misstag begå(tt)s vid (av- l. ned)skrivning, handlingen att skriva fel, felskrivning. VRP 17/10 1739. Rig 1950, s. 75.
2) (numera bl. mera tillf.) till 2 j, 4 j: fel i fråga om sätt att skriva l. skriva ngt; språkfel i skrift; stavfel; förr äv. abstraktare: felande i skrift. At blifwa för framtiden befriad ifrå det, som har offenteligen hit intil warit (Barbarismus) Tale- och Skrifwe-fel emot wårt Moderspråk. SvMerc. 3: 1044 (1758). (Sv.) skrivfel .. (fr.) faute d'orthographe. Hammar (1936). —
-FINGER. (numera bl. mera tillf.) finger som användes när man skriver, finger som skriver; särsk. om var o. en av de fingrar som hålla om pennan. Jag har nu skrifvit så mycket hela dagen, att min skriffinger, ehuru trälgången, verkeligen är öm. Geijer Brev 181 (1814). Monaldeschi omfattade värjan så hårdt, att hon kroknade och skriffingrarne blefvo afskurna, när Sentinelli ryckte henne tillbaka. Fryxell Ber. 10: 258 (1842). Vana, flinka skrivfingrar. Östergren (1939). särsk. i pl., ss. metonymisk beteckning för personer som skriva (se skriva, v. 10). (Svenska) akademien .. är en förgyllningsanstalt för klådiga skriffingrar. Palmær Eldbr. 68 (1834). —
-FJÄDER.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) fjäderpenna (se d. o. slutet); jfr 2. Helsingius Dd 1 b (1587).
2) [eg. specialanv. av 1 (jfr t. schreibfeder, fr. plume, style); numera med anslutning av efterleden till fjäder II 1] tekn. på hävstång till skrivapparat (se d. o. d α): kort, smal stålstång (l. fjäder) vars spetsiga, uppåtböjda l. stiftförsedda fria ända vid mottagning trycker pappersremsa mot färgtrissa (varvid morseskrift uppkommer). NF 4: 374 (1881). —
-FORM.
1) till 4: skriftform (se d. o. 1); särsk.: form av skrift för hand, form av skrivstil; äv. i fråga om skrivtecken: form (i skrift), bokstavsform. I grekisk majuskel- och minuskelskrift från medeltiden vexlar λ med skrifformer, som komma vårt vanliga latinska l ytterst nära eller sammanfalla dermed. NF 9: 453 (1885). Som skriftkonstnär omspänner han ett mycket stort område och han skriver praktiskt taget alla västeuropeiska skrivformer, som förekommer. Form 1952, s. 106.
2) till 4, 4 j: form (av ord l. namn o. d.) i skrift, skriven form, skriftform (se d. o. 2); särsk.: ortografisk form, stavning. En bruklig skrifform kan .. vara oriktig både ur fonetisk och etymologisk synpunkt. SvTidskr. 1870, s. 505. Rig 1920, s. 154 (om ortnamnsformer).
(4, 10) -FRIHET~02 l. ~20. (skriv- 1759 osv. skrive- 1766)
1) (†) om självsvåld l. fränhet l. fräckhet som ådagalägges i skrift l. visst slags litteratur o. d.; jfr frihet 8. (Den engelske politikern Wilkes) sitter där, begrafven i en välförsedd bok-kamare, och fortsätter sin (oppositionstidning) North-Briton med en långt skarpare skrif-frihet än någonsin tilförene. Wallenberg (SVS) 1: 124 (1769). De skrifgiriga pappers-förderfware, som, under den Satyriska Skrif-frihetens täckmantel, förebringa .. oförswarliga grofheter. Weise 1: Föret. 3 (1769); jfr 2.
2) (vedertagen form av) frihet (se d. o. 9 c) att (i sht offentligen) uttrycka sin mening i skrift l. inom lagens bestämmelser skriva vad man vill (jfr tryckfrihet); särsk. (o. numera företrädesvis, mera tillf.) i uttr. skriv- och tryckfrihet. Skriffrihet och enwälde kunna omöijeligen tåla hwarandra. PForskål (1759) hos Annerstedt UUH Bih. 4: 123. 2NF 33: 633 (1922: skrif- och tryckfrihet).
Ssg: skrivfrihets-förordning. (numera bl. mera tillf.) till -frihet 2; särsk. om den 1766—1772 gällande svenska förordningen rörande skriv- o. tryckfrihet (i sht i uttr. skriv- och tryckfrihetsförordningen). Hvarken Herr Assessorn (dvs. E. Swedenborg) i Sverge, eller hans andar här på skeppet, niuta Skrif-frihets-förordningen til godo. Wallenberg (SVS) 1: 223 (1771). Den wälsignade Skrif- och Tryckfrihets-Förordningen. DA 1771, nr 33, s. 1. —
-FÄLT.
1) tekn. till 2, 4: på maskinritning o. d.: ruta med uppgifter om ritningens nummer o. titel, företag o. personer som svara för ritningen o. d. (samt styckelista); jfr fält 6. Smith ReglMaskinritn. 20 (1929; utan inbegrepp av styckelista). IngHb. 6: 12 (1954; med inbegrepp av styckelista).
2) (†) till 10, i sg. best.: det litterära (verksamhets)området; jfr fält 8. Bergklint Vitt. 171 (1768). —
-FÄRDIG.
1) (numera mindre br.) till 4, 10: duktig l. skicklig i att skriva, skrivkunnig; särsk. till 4; jfr färdig 2. Björkman (1889).
2) (numera bl. mera tillf.) till 2, 4, 9—11: färdig (se d. o. 4 a) att skriva l. skriva ngt; äv. färdig (se d. o. 4 b, 5) att l. för att skrivas. Meer haffuer iag inthet wed thenna tijden, som skrifferdigt är Ers Excell(en)z att tilkienna giffua. BrJakobsson (1644) hos Svedenfors Gränsb. 1: 105. (Sv.) skriffärdig, .. (eng.) ready to write. Björkman (1889). —
(4, 10) -FÄRDIGHET~002, äv. ~200. färdighet l. flinkhet i att skriva; färdighet att kunna skriva (särsk. i sg. best.); särsk. till 4. Förhör uti Studio Theologico och Latinska skriffärdigheten. VDAkt. 1760, nr 289. Schley, en köpman, har varit här och lemnat ett Häfte tryckta öfversättningar. .. Nu hotar .. (han) med vanlig Tysk skriffärdighet att om en månad äfven ge ut hela Frithiof. Tegnér Brev 3: 262 (1825). Näst kristendomskunskap var välskrivning det viktigaste ämnet (i folkskolan i Vislanda vid mitten av 1800-talet), enär skrivfärdigheten ansågs vara en stor konst. ÅbSvUndH 61: C 24 (1940). —
(4 c γ) -FÖRKLÄDE. (†) av skrivare använt förkläde?; anträffat bl. i ssgn kronrask-skrivförkläde (BoupptSthm 1668, s. 44 (1667)). —
-FÖRKORTNING.
1) (numera mindre br.) till 4: i skrift använd förkortning (se förkorta 1 a slutet). 2VittAH 15: 34 (1831, 1839). Hagfors FolkskSpr. 1: 52 (1898).
2) (†) till 4 j, i stenografi: förkortning av grammatiska former, uttryck o. d. Götrek Snabbskr. 22 (1847). —
-FÖRMÅGA~020. förmåga att l. färdighet i att skriva.
-FÖRSÖK. konkret o. abstr.: försök att skriva.
-GARNITYR. garnityr l. uppsättning av skrivdon; särsk.: skrivbordsuppsats. PriskurLeja 1895—96, s. 73. Skrivgarnityr .. består av linjal, .. 2 blyertspennor, pennskaft med stålpenna samt radérgummi. KatalÅhlénHolm 37: 217 (1916). —
-GRIFFEL. (numera mindre br.) griffel (se d. o. 1, 2), skrivstift. Tiällmann Gr. Föret. 11 (1696; om ”stilus”). (Sv.) Skrif-griffel .. (fr.) Crayon. Style. Nordforss (1805). Meurman (1847; angivet ss. ”gam(malt)”). —
(4, 4 c γ) -GÖRA. (ngt vard.) skrivgöromål, skrivarbete. Strindberg SvÖ 3: 254 (1890). KansliH 1: 198 (1935). —
(4, 4 c γ) -GÖROMÅL~002, äv. ~200. göromål bestående i att skriva; särsk. i pl.: skrivsysslor, skrivarbete. Sthm 1: 276 (1897; i ämbetsverk). Han hade slagit sig ner till det ovana skrivgöromålet (dvs. att avfatta en insändare). Kjellgren Smar. 68 (1939). —
-HAND. hand som man skriver med; hand som skriver. Roos Skolg. 7 (1868). Svenonius Välskrivn. 27 (1915). —
-HASTIGHET~002, äv. ~200. särsk. i fråga om maskinskrivning l. stenografi. Taube Kortskrifn. 8 (1867; i fråga om stenografi). —
(4 c γ) -HJÄLP. hjälp med skrivarbete l. skrivgöromål; äv. konkret: person som hjälper till med skrivgöromål. PT 1906, nr 91 A, s. 4. Thyselius VHerrFKam. 133 (1908; konkret). (Korpral) Kula var den ende som kunde skriva något läsbart i byn .., och även de gamla nackstyva bönderna gick till honom när de behövde några råd eller någon skrivhjälp. Göth TräskoP 77 (1938). —
(4, 4 c γ) -HYTT.
-HÅLLNING. (i fackspr.) om hållning som ngn, i sht skolelev, intager när han skriver. Almquist Häls. 556 (1896). —
-HÄFTE. häfte använt till att skriva (l. räkna) i, skrivbok. TT 1872, s. 153 (för skolbruk). Ett (efter V. Ekelund) bevarat skrivhäfte, som (osv.). Werin Ekelund 1: 344 (1960). —
(10) -HÄST. (numera föga br.) bildl.: trägen skribent l. författare. VBenedictsson (c. 1887) hos Lundegård Benedictsson 378. —
-INSTITUT. (i sht förr) institut för välskrivning l. skönskrift. (Bröderna) Påhlmans .. Skrifinstitut. AdrKalSthm 1882, Adr. s. 171. —
-INSTRUMENT. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) skrivverktyg, skrivredskap. KlädkamRSthm 1745, s. 208. Johnson DrömRosEld 10 (1949; om ä. förh.). —
(4, 4 c γ) -KABINETT.
1) ss. skrivrum använt kabinett (se d. o. I 1); förr äv. allmännare: skrivrum, skrivkammare. Rydqvist (1836) i 3SAH LIX. 3: 112. Blanche Våln. 218 (1847; allmännare).
-KALENDER. (†) kalender (se kalender, sbst.2 1) i bokform med plats för anteckningar (vid l. under varje datumangivelse). JTBureus (1605) i 2Saml. 4: 36. Wennæsius Klingdicht. 19 (1680). —
(4 c γ) -KAMMARE. (skriv- 1538 osv. skrive- 1640) (numera bl. mer l. mindre arkaiserande) rum l. lokal för skrivarbete; särsk. dels om persons privata arbetsrum: arbetsrum (l. studerkammare) l. kontor, dels om rum osv. i ämbetsverk, företag o. d.: kontor l. kanslilokal o. d.; förr äv. med inbegrepp av l. om personal: kansli. VarRerV 23 (1538). Contoir, (dvs.) skrifkammare, där Handelssakerne expedieras. Zettersten AnmMynt 158 (1771). Den förnämligast förstått att winna .. (J. III:s) gunst, war föreståndaren för hans skrifkammare. Afzelius Sag. 7: 225 (1853). Innanför sängkammaren (i Sturefors) låg grevens skrivkammare, som (i slutet av 1750-talet) fick en hel skåpinredning utförd enligt Rehns skisser. Selling SvHerrg. 181 (1937). —
(11) -KAMRAT. (†) om person varmed ngn står i (kamratlig l. förtrolig) brevväxling. Mons(ieu)r berner min gamle skriffkamerat är förordnat att gå åt rÿszland såsom een envoyé. Ekeblad Bref 2: 311 (1662; rättat efter hskr.). —
(2, 4) -KARAKTÄR. (†) skrivtecken; skrivbokstav. Lyceum 2: 170 (1811). Suell Språklj. 34 (1827; om skrivbokstav). —
(4, 4 c γ) -KARL.
1) man som är skicklig i l. van att skriva l. som (i sitt yrke) sysslar med skrivning l. skrivgöromål; skrivbordskarl; pennans (se penna 3 a α) man; äv. närmande sig l. övergående i bet.: ämbetsman, särsk. civil ämbetsman; äv. dels liktydigt med: pennfäktare, skribent, dels (allmännare) om person med tanke på hans skrivförmåga. (Sv.) Skrifkarl, .. (fr.) Homme de bureau. Westee (1842). (Sv.) Skrifkarl .., (fr.) homme .. de plume, homme de cabinet. Berndtson (1880). Favorit-pennskaft rekommenderas till alla skrifkarlar, ty med begagnande af detta behöfver man sällan doppa och plumpar aldrig. LdVBl. 1890, nr 134, s. 4. (Han) var sin sockens skrif- och räknekarl par préference och skötte en tid dess fattigkassa. FinBiogrHb. 1104 (1898). Herr redaktör! Jag är ingen skrivkarl, och har svårt att få ned mina tankar på papperet. STSD(A) 1933, nr 299, s. 7. Två vilkas manuskript det var ett nöje att läsa var chefredaktören Otto v. Zweigbergk och Simon Brandell. Båda dessa hade ovanligt vacker och lättläst stil för att vara skrivkarlar. UrDNHist. 1: 314 (1952).
2) (numera bl. mera tillf., i sht i skildring av ä. förh.) i speciellare anv.: skrivare (se d. o. 2 a). VexiöBl. 1819, nr 27, s. 2. En ryttmästare vid regementet var gammal nog för att taga afsked, och såsom militär säker att rida förbi några dussin skrifkarlar till postkontoret i X. Y. Z. Carlén Klein 33 (1838); jfr 1. Heidenstam Folkung. 1: 226 (1905; om medeltida förh.). —
-KIL. (förr) trekantigt (rakt avskuret) skrivredskap varmed kilskriftstecken åstadkoms (i våt lera). Rig 1963, s. 30. —
-KISTA. sekretärliknande skrivmöbel med överdel som påminner om en kista (se d. o. 1); förr sannol. äv.: kista (se d. o. 1) för skrivdon. Skriff kista förmålatt — 3 st. TullbSthm 6/5 1584. Form 1933, s. 211. —
-KLAFF.
1) klaff (se klaff, sbst.1 4 b) använd som skrivunderlag. Dragkista med Skrifklaff. DA 1808, nr 133, Bih. s. 1. Bokhylla med utdragbar skrivklaff. Form 1953, Omsl. s. 60.
2) i utvidgad anv., om liten (särsk. i fartygshytt använd) lådformig möbel (på vägg) med skrivklaff (i bet. 1) o. utrymme för skrivpapper o. d. Man (hade) i kaptenens skrifklaff funnit ett bref. Almqvist TreFr. 2: 140 (1842). Hustrun sov i matvrån, bredvid en liten lustig och inventiös skrivklaff i ek. Form 1951, s. 91. —
-KLASS. klass (se d. o. 4) med undervisning (främst) i skrivning (o. räkning).
a) i ä. skolundervisning, = skrivar-klass 1 (särsk. i uttr. skriv- och räkneklass, skrivarklass); äv. = skriv-skola 1 a. Den 12:te Junii anstälte Rector Examen uti Skrif- och Rächne-Classen. ÅbSvUndH 83—84: 268 (1776). De äldsta Apologistskolorna eller såkallade Skrif- och Räkneklasserne. BerRevElLärov. 1843, Bil. S, s. 85. (I ett stadgande av år 1625 rörande undervisningen i Jönköping har man) tänkt sig ett slags linjedelning .. 1. latinläroverk för blivande präster, 2. skrivklasser vid eller skrivskolor utanför läroverken, avsedda att förbereda för fria näringar och förvaltningstjänst, 3. (osv.). ÅbSvUndH 56—57: 17 (1939).
b) pedag. i skola för döva: klass (se d. o. 4 b) där skrivmetoden användes, klass i skrivskola (se d. o. 3) l. på skrivlinje. RedManilla 1880—81, s. 26. —
-KLAVIATUR. (i sht i fackspr.) bokstavsklaviatur. NordBoktrK 1910, s. 236 (i tangentbord till sättmaskin). —
(4, 10) -KLÅDA. (skriv- 1711 osv. skrive- 1712) mer l. mindre nedsättande, om stark l. oemotståndlig lust att skriva; särsk. till 10, i sht med bibegrepp av: lust att skriva i tid o. otid l. trots avsaknad av talang l. insikter i ämnet o. d. Det wille alt derföre eij någon täncka, at jag af en skrifklåda .. har pennan fattat. Lindestolpe Pest. 2 (1711). Poeter, vilkas skrivklåda är totalt obesmittad av ens den minsta smula anlag för yrket. Mencken SamlFörd. 221 (1931). —
(4, 10) -KLÅDIG. [jfr -klåda] mer l. mindre nedsättande: som har skrivklåda; äv. i överförd anv., om penna (se d. o. 3 a). Posten 1768, s. 49. Därs. 1769, s. 489 (om penna). Väggarne på .. (ett nämnt) hus .. voro naturligtvis fullklottrade med namn af skrifklådiga turister. SD(L) 1898, nr 443 A, s. 3.
Avledn.: skrivklådighet, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) egenskapen att vara skrivklådig, skrivklåda. Weste FörslSAOB (c. 1815). —
-KNIV. [fsv. skrifkniver] (†) pennkniv l. raderkniv. (Lat.) Cultellus scriptorius (sv.) scriff kniff. VarRerV 32 (1538). BoupptVäxjö 1890. —
(4, 4 k) -KOLLEGIUM. (förr) kollegium (se d. o. 2) med skrivövningar (i latin); jfr -kurs 2. Svedelius Lif 301, 351 (1887). —
-KONST. (skriv- 1684 osv. skrive- 1649—1752)
1) till 4; om konsten att skriva, skrift; stundom äv.: förmåga att l. färdighet i att skriva, skrivkunnighet (o. i denna anv. utan klar avgränsning från 4). Wollimhaus Syll. L 8 b (1649). Skrifwe- och Räkne-konst eller andre Wettenskaper och slögder. PH 2: 1593 (1739). (Tjänaren) Ali Asghars skrivkonst var ej så märkvärdig, men desto bättre ritade han. I stället för att skriva två stycken höns, à två cran (omkring sextio öre stycket), så ritade han dem. Rosen InshAllah 195 (1935). särsk. övergående i bet.: sätt att skriva, skriftsystem. Den europeiska språkforskningen (har) inom de sednaste åren satt sig i besittning af det chinesiska rikets hemlighetsfulla skrifkonst. Frey 1850, s. 450.
2) till 4, 4 a: (färdighet i) konstskrift l. textning; förr möjl. äv. allmännare: välskrivning l. skönskrift. (Sv.) Skrifkonst, .. (lat.) Calligraphia. Lindfors (1824). NordBoktrK 1913, s. 155 (om textning ss. läroämne).
3) (†) till 4 j: sätt att skriva; ortografi, rättskrivningslära; skriftsystem; äv.: grammatik. Verelius Run. 2 (1675). Grammatica Suecana, Äller: Enn Svensk Språk- Ock Skrif-Konst. Tiällmann (1696; boktitel). Swedberg Schibb. e 4 b (1716; om grammatik). Swenska Böcker och Skrifter i .. (bl. a.) Skrif-Konsten. DA 1771, nr 2, s. 1.
4) till 10: förmåga att l. färdighet i att skriva, skrivkunnighet; särsk. i speciellare anv., dels (numera föga br.) om den konstart som det skönlitterära författandet representerar, författarkonst, dels: skrivsätt (se d. o. 3); jfr 1. Rosenstein 3: 93 (1787; om författarkonst). Wijkmark var ett säreget, livligt forskaringenium, och hans skrivkonst var ibland nästan ansträngt knapp och uttrycksfull. KyrkohÅ 1938, s. 340. —
-KONSTNÄR. skriftkonstnär. Adler Meyer 578 (1895; om skrivare av prydnadsskrift under renässansen). Form 1952, s. 106. —
-KONTOR.
1) (†) skrivkabinett (se d. o. 2) l. dyl.; jfr kontor 1. HSH 29: 374 (1652). BoupptSthm 1677, s. 74 b (1676).
2) (numera mindre br.) om rum.
-KRAMP. [jfr t. schreibkrampf] kramp i skrivhanden vid skrivning, särsk. ss. yrkessjukdom; jfr -sjuka 1 o. skrivar-kramp, -sjuka. HjLing (1882) hos LGBranting 1: XXVII. Siwertz Ung 59 (1949). —
-KRITA. [jfr t. schreibkreide]
-KULA. [jfr d. skrivekugle] (förr använd, av dansken R. Malling Hansen 1870 konstruerad) skrivmaskin med halvsfärisk klaviatur. UB 7: 705 (1875). —
-KUNNIG.
2) till 4, 10: som är skicklig i att skriva l. uttrycka sig i skrift. (Signaturen) Den skrifkunnige Landtmannen (som gjort inlägg i polemiken mellan slaktarna o. garvarna) har rätt däruti, at (osv.). DA 1793, nr 133, s. 1. På landsbygden må allmoge och mindre skrifkunniga ega att .. muntligen meddela sina (mantals-)uppgifter. SFS 1894, nr 61, s. 5.
Avledn.: skrivkunnighet, r. l. f. till -kunnig 1, 2: egenskapen att vara skrivkunnig, skrivkonst (se d. o. 1, 4). Han känner väl ämnet, men har ej den skrifkunnighet som fordras att utföra det. Weste FörslSAOB (c. 1815). Skrif- och läskunnigheten. DN 1894, nr 9073 A, s. 3. —
-KUNSKAP~02 l. ~20.
1) (numera föga br.) till 4 (o. 10): skrivkonst (se d. o. 1 (o. 4)). Schück SvLitH 26 (1885). I handen höll .. (överhovmästarinnan i seraljen) en stor pergamentrulle, ty hon besatt mycken lärdom och var hemma i skrifkunskap samt författade skönare verser .. än någon man i hela sultanens stad. Heidenstam Karol. 2: 64 (1898).
2) (numera bl. mera tillf.) till 4, 4 a: kunskap i välskrivning l. skönskrift. Verd. 1890, s. 327. —
-KURS.
1) till 4: kurs (se d. o. 7) i skrivning (se d. o. 1), särsk. (o. om nutida förh. nästan bl.) i välskrivning l. skönskrift. Påhlman PåhlmSkrifmet. 31 (i handl. fr. 1881). Skrif- & Räknekurser. DN 1894, nr 8829, s. 4.
2) till 4, 4 k: om kurs (se d. o. 7), särsk. korrespondenskurs, med skrivövningar i språk (i sht översättningsövningar från l. till främmande språk). Harlock (1944).
(4 j, 10) -LAG, sbst.1 (numera bl. tillf.) norm l. regel l. ”lag” som säger hur man skall skriva l. som skall följas l. följes när man skriver; i sht till 4 j, särsk.: (norm för) rättskrivning l. rättstavning, rättskrivningslära; jfr lag, sbst.1 2 (o. 5 b). Jag håller mykit af Qvintiliani skriflag, som så lyder: Nobis prima sit virtus, ..: nihil neque desit, nec supersit. Swedberg Schibb. 173 (1716). (Språkvårdarnas) första och förnämsta omsorg (bör vara), at sammanskrifwa en Grammaticam eller Skriflag allom Swenska Skrifwarom och Boktryckarom til underwisning och rättesnöre. SvMerc. 3: 1037 (1758). Utan afseende på en rätt skrif-lag eller orthographie har man (på bysantinska mynt) efter behag stundom skrifvit omicron, stundom omega. 1VittAH 4: 29 (1783). Ljudlagar och skriflagar. Wisén i 3SAH 4: 218 (1889). —
-LAG, sbst.2
1) (†) till 4 (j), 10: skrivsätt (se d. o. 1—3); jfr lag, sbst.3 6. Än en annan förmån, som I skolen få utaf thenna stora Authorens (dvs. Caesars) läsande, nemligen at se .. hans rena skrif-lag, och hans Krigs-wältalighet wid alt sit företagande. Richardson Krigsv. 1: 24 (1738). Möller (1807).
2) till 13, om klass l. klassavdelning o. d. som har skrivövningar l. skrivningar tillsammans l. samtidigt; numera företrädesvis övergående till att beteckna de skrivningar sådan klass osv. presterar (under läsår l. termin); äv.: lag (se lag, sbst.3 14 d) av skrivningar. Hvarje Class (i gymnasiet) utgör ett eget skriflag. ÅbSvUndH 68—69: 396 (1814). Så länge våra modersmålslärare i så hög grad, som nu är fallet, betungas med skriflag, måste de af brist på tid (osv.). PedT 1905, s. 29. Det ena skrivlaget efter det andra, som kom in, var det sista för terminen. Swensson Willén 114 (1937).
(4, 10, 11) -LAT. (numera mindre br.) särsk. till 11: trög l. försumlig med att skriva brev; jfr lat, adj.1 c. Bremer Brev 1: 324 (1835). Därs. 4: 434 (1865). —
(10) -LEDSEN. (numera föga br.) trött l. utledsen på att skriva; jfr ledsen, adj. 2. Berzelius Brev 11: 269 (1844). —
-LEK. lek bestående i skrivning, lek varvid man skriver; särsk. om sällskapslek. Topelius Dagb. 2: 12 (1835). KvällsP 1971, nr 114, s. 20 (om handlingen att på lek o. efter ett godtyckligt system fylla i tipskuponger). —
(4 j) -LIKHET. (†) (analogisk) överensstämmelse i stavning l. ortografi. Tullberg SvRättskr. 17, 18 (1862). —
-LIMNING. boktr. om limning som användes för skrivpapper (o. ger tillräckligt vattenmotstånd för att göra papperet lämpligt för bläckskrift). Elge BoktrK 121 (1915). —
-LINJE.
2) pedag. undervisning av döva enligt skrivmetoden. RedManilla 1888—89, s. 4. Nyström DövstUndH 124 (1907). —
-LUMP. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) lump (se lump, sbst.2 1) för framställning av skrivpapper. BoupptVäxjö 1856. Ambrosiani DokumPprsbr. 372 (1923; om ä. förh.). —
(4, 10, 11) -LUST. lust att skriva; särsk. till 10, 11. Bremer Grann. 1: 47 (1837; om lust att skriva brev). Konungen vände sig till Clevberg, när han ville egga Kellgrens skriflust. Lagus Kellgren 283 (1884). —
(4, 10, 11) -LUSTA. (numera bl. tillf.) skrivlust; särsk. till 10, 11. HT 1916, s. 127 (1846). Nyblom i 3SAH 5: 189 (1890). —
(4, 10, 11) -LYSTEN. (numera bl. mera tillf.) som har stark skrivlust, skrivklådig; särsk. till 10; äv. i överförd anv. om land l. tid o. d.: som präglas av (personer med) stark skrivlust. Äfwen i wåra så uplysta och skriflystna tider kan icke afses, huru och hwarifrån alla de efterrättelser skulle erhållas, som (osv.). Wulf Köppen 1: 192 (1799). I det skriflystna Tyskland. VLBibl. Brev 2/2 1802. Brinkman (o. Adlersparre) Brevväxl. 270 (1834; om fingrar). Benämningen blåstrumpa för skriflystna damer daterar sig från sednare hälften af förra århundradet. Portf. 1854, s. 16. UNT 1961, nr 241, s. 2. —
(4, 10, 11) -LYSTNAD. (numera bl. mera tillf.) stark skrivlust; skrivklåda; särsk. till 10. Nehrman PrCiv. 180 (1751). Heinrich (1828). —
-LÅDA. (skriv- 1538 osv. skrive- 1560—1712) (förr) (lådformigt) skrin o. d. för förvaring av skrivdon l. skrivutensilier (under resa), (låd- l. pulpetformigt) skrivschatull; jfr -läddika. (Lat.) Graphiaria theca (sv.) scriflådha. VarRerV 33 (1538). 2 .. st Små Skriflåder ell:r Skåp. BoupptSthm 1670, s. 1104. 1 st skriflåda af bläck. BoupptVäxjö 1792. Gosselman SAmer. 14 (1842; om reseskrivschatull). En skriflåda i pulpetform. RedNordM 1907, s. 16. —
-LÄRARE. lärare som ger undervisning i (väl)skrivning l. skönskrift. (Sv.) Skriflärare, .. (t.) Schreibemeister. SvTyHlex. (1851). Skrifläraren Ekblom mottager anmälningar till Skönskrifning alla dagar i sin bostad. NerAlleh. 1871, nr 17, s. 1. —
-LÄRARINNA. (numera bl. mera tillf.) jfr -lärare. DN 1894, nr 8933 A, s. 2. KatalIndUtstSthm 1897, s. 4. —
(4, 10) -LÄRD, p. adj. (†) skrivkunnig (se d. o. 1, 2). Sjöberg (SVS) 2: 73 (c. 1827). Ekström Vandr. 200 (1871). —
-LÄSA. (†) med avs. på uttalade ord: (utan hjälp av skrift) räkna upp l. redogöra för namnen på bokstäverna (o. redogöra för stavelserna); äv. utan obj. Thorelius SvSpr. 37, 38 (1867). —
-LÄS-LEKTION l. -LÄSE-LEKTION. (-läs- 1911 osv.) pedag. lektion i skrivning o. läsning enligt skrivläsmetoden, lektion i skrivläsning. 2NF 16: 859 (1911). —
-LÄS-METOD l. -LÄSE-METOD. (-läs- 1863 osv. -läse- 1854 osv.) [jfr t. schreiblesemethode] pedag. inlärningsmetod enligt vilken eleverna lära sig läsa gm att l. samtidigt med att skriva; särsk. om en av bajraren J. B. Graser († 1841) lanserad sådan metod som (utgör en variant av ljudmetoden o.) innebär att eleverna i omedelbar anslutning till vartannat lära sig ljuda o. med skrivtecken (i skrivstil) återge ifrågavarande ljud (särsk. i sg. best.). Svedbom Sätt. 66 (1854). SvUppslB 11: 739 (1932). —
-LÄSNING. [jfr t. schreiblesen, sbst.] pedag. (undervisningsämne omfattande) inlärning av läsning (o. skrivning) enligt skrivläsmetoden; förr äv. dels: handlingen att ”skrivläsa”, dels allmännare: (skolämne omfattande) samtidig undervisning i läsning o. skrivning. Läsa och skrifva läras på en gång; båda utgöra ett undervisningsfack, skrifläsningen. Göransson Kern 1: 77 (1875). Normalpl. 1878, s. 8 (om handlingen att ”skrivläsa”). 2NF 16: 859 (1911). —
-LÖV. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till bläckpenna: pennstift (se d. o. 1). Moberg Sedebetyg 52 (1935). —
(4 (j), 10) -MANER. maner att skriva, skrivsätt; särsk. till 10. FörarbSvLag 3: 143 (1714). JournSvL 1798, s. 386. —
(9) -MAPP. mapp (se d. o. 3) för förvaring av skrivelser o. d., mapp. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 144. —
-MASKIN.
1) till 4: maskin med vilken man skriver l. maskin som skriver; särsk.: maskin för åstadkommande av skrift (i regel med typer som till utseendet mer l. mindre överensstämma med tryckstil) direkt på (vanl. löst) papper gm att en typ i sänder avtryckes (gm nedtryckning av tangent l. dyl., varvid hävarm l. sektion av typhuvud med motsvarande typ slås an mot papperet); förr äv. om enklare anordning l. apparat använd (av handikappad) ss. hjälpmedel vid skrivning för hand (jfr maskin 1 b). Elektrisk skrivmaskin, med elektrisk servoanordning. Uti London, Paris och Brüszel öpnades d(en) 8 sistl(idne) April en subscription .. på en af Hr Hubin upfunnen Skrif-Machine. GT 1788, nr 67, s. 2. VetAH 1796, s. 39 (om anordning för handikappad). Polhem föreslog .. att hålla Staten, för billigt pris till handa en mechanisk uppfinning som gjorde både bättre och fortare allt det samma som Postmästare, Banko Comissarier och flera dylika Embetsmän nu uträtta. En skrifmachin för våra Consistorier, Collegier och Domstolar vore äfvenväl att önska. Tegnér Brev 3: 338 (1825). UNT 1948, nr 226, s. 6. jfr rese-, tangent-skrivmaskin. särsk.
a) telegr. morseapparat (som upptar linjeström via ett relä) för mottagning; äv. (o. numera nästan bl.) om teleprinter; jfr -apparat d α. Skrifapparaten kallas vanligen ”skrifmaskin”, när han ej är konstruerad för direkt upptagande af linieströmmen, utan sådant upptagande sker af en relais. Nyström Telegr. 169 (1869). De egentliga telegraferande verktygen i (morse-)apparaten äro .. tangenten eller nyckeln och skrifmaskinen. UB 2: 426 (1873). S. k. teleprinter d. v. s. fjärrstyrd skrivmaskin. Östergren (cit. fr. 1934). jfr: Att fjärrskrivmaskinen håller på att ta loven av gamla Morse är ingen nyhet, säger byråchefen S. G. Wold i telegrafstyrelsen. UNT 1932, nr 11119, s. 10.
b) boktr. i sättmaskin för sättning medelst lösa typer: maskin (som liknar en konventionell skrivmaskin o. användes) för stansning av pappersremsa varefter stilgjutning sker automatiskt i separat gjutmaskin. 2NF 28: 125 (1918).
2) (†) till 4: uppsättning av l. ställ med skrivdon; jfr maskin 1 k. Som jag ej sjelf min Far kan lätta / I dagligt omak och beswär; / Så törs jag i mitt ställe sätta / En Skrif-Machine i fullt gewär. Dalin Vitt. 6: 321 (1761).
3) (ngt vard., numera bl. mera tillf.) till 4, 10: person som skriver som en maskin l. utför skrivgöromål på ett maskinmässigt sätt l. med maskinmässig precision; jfr maskin 2 b. Hjortsberg Bodard de Tézay Arl. 32 (1798). Jag är revisor i stadsrätten, en skrifmaskin som kontrollerar andra skrifmaskiner. Bergman Dröm. 232 (1904). Heinickes egna elever kunde, menade han, på 2 à 3 år lära sig tala, läsa och deklamera; de l'Épées elever (som undervisats i teckenspråk o. skrivning) däremot blevo endast skrivmaskiner. Nyström DövstUndH 55 (1907).
Ssgr (till -maskin 1): skrivmaskins-affär. särsk.: affär som säljer skrivmaskiner. AdrKalSthm 1904, Adr. s. 288.
-byrå. byrå som utför renskrivningsarbete o. d. på skrivmaskin, skrivbyrå. Vallentin London 483 (1912).
-färg. (-maskin- 1907—1941. -maskins- 1938 osv.) färg (i färgband) varmed skrivmaskinsskrift åstadkommes. SFS 1907, nr 55, s. 1.
-skrift. (-maskin- 1900—1906. -maskins- 1925 osv.) med skrivmaskin åstadkommen skrift (se skrift, sbst.1 2). Hammarlund Skrifmaskin. 7 (1900).
-stil. stil som utmärker skrivmaskinsskrift; äv.: tryckstil imiterande stilen hos skrivmaskinsskrift. 2UB 10: 206 (1906). NordBoktrK 1913, s. 155 (om tryckstil).
-stol. (numera vanl. vridbar, med ställbart ryggstöd försedd) stol för person som skriver på skrivmaskin. SAOL (1950).
-typ. 1) typ av skrivmaskin. 3UB 9: 892 (1929). 2) om var o. en av de teckentyper som finnas i en skrivmaskin; äv. om teckentyp i tryckstil imiterande skrivmaskinsskrift. NordBoktrK 1912, s. 140 (i tryckstil).
-MATERIA l. -MATERIE. (†) skrivmaterial (se d. o. 1). 2RA 2: 150 (1727; i pl.). Lyceum 2: 170 (1811: Skrifmaterien). —
-MATERIAL.
1) i sg.: material (se material, sbst. 1) använt till att skriva på, material som är skriftbärare; äv.: material l. ämne (t. ex. bläck) varmed skrift åstadkommes. Allt tjenligt skrifmateriale saknades, och man kunde derföre endast sparsamt inhugga och inskära .. (runorna) i sten och trä. Broocman SvSpr. 78 (1810). AHB 122: 30 (1885; om bläck).
2) (numera mindre br.) i sg. o. i pl.: skrivmateriel. Wallquist EcclSaml. 1—4: 157 (1788; i pl.). NF (1890; i sg.). —
-MATERIEL. materiel (se d. o. 1) som behövs l. användes för att skriva; jfr -material 2. KatalIndUtstSthm 1897, s. 83. —
-MEDIUM. (i fackspr.) medium (se d. o. 3) som under trans skriver ned sina upplevelser. SDS 1901, nr 147, s. 2. Herrlin Minnet 143 (1909). —
-METOD.
1) metod (se d. o. 1 c) för att lära ngn (särsk. barn) att skriva; inlärnings- l. undervisningsmetod i välskrivning l. skönskrift; äv.: metod (se d. o. 1) att skriva efter (särsk. i fråga om stenografi), skriftsystem. Will. Radcliff .. bibehöll vid sin skrifmethod de vanliga bokstafstecknen, men uteslöt vokalerna. Götrek Snabbskr. 10 (1847). Enligt en i Amerika använd skrivmetod (Montessoris) börja barnen skriva på svarta tavlan 10—15 cm stora bokstäver med krita och inlära på sådant sätt bokstavsformen. Wirgin Häls. 4: 312 (1939). Form 1949, s. 114.
2) pedag. om en inom undervisning av döva använd metod innebärande att eleverna (lära sig) använda språket enbart (l. nästan enbart) ss. ett visuellt teckensystem (varvid man i regel betjänar sig av såväl skrift som handalfabet); i sht i sg. best. BetDöfstUnd. 1878, s. 24. —
-MÄSTARE. (skriv- 1633—1932. skrive- 1729)
1) (†) sekreterare l. dyl.; jfr mästare 1. (G. I) öfwerlemnade .. (åt O. Petri) en tid Stockholms stads signet och gjorde honom till första skrifmästaren i rådstufwan. Afzelius Sag. 6: 83 (1851).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) skrivlärare o. d.; särsk. dels om apologist l. motsvarande lärare vid ä. typ av läroverk (äv. i uttr. skriv- och räknemästare, apologist), dels: lärare i välskrivning l. (jfr 3) skönskrift (t. ex. på ä. gymnasium); jfr mästare 3. Sångemästaren (vid läroverket i Linköping) lärer Musicam vocalem et instrumentalem, Skriffmästaren skriffva och räkna, Item läsa breff, Laghböker och Svenska historias. Botvidi Gymn. mom. 2 (1633). PrivFrihetsbrJönk. 161 (1660: skriv- och räknemästare). (Till det år 1631 grundade gymnasiet i Reval) kommo snart en skrifmästare och en lärare i matematik. PedT 1893, s. 41. särsk. övergående i 3, om en vid kungliga kansliet l. vid kanslikollegiet anställd kalligraf med uppgift att undervisa skrivarna i skönskrift. CivInstr. 410 (1773). jfr kansli-skrivmästare.
3) (numera bl. mera tillf., med ålderdomlig prägel) mästare (se d. o. 5) i skrivning o. d.; särsk. dels liktydigt med: upphovsman till skriften, dels om person som (ned- l. ren)skrivit viss text, dels (utan klar avgränsning från 2): kalligraf. (Lat.) calligraphus, (sv.) skrifmästare. Dähnert 285 (1746). (I en viss avhandling tillskrives skrivkonsten) Phenicierna, hwarwid wisas deras ogrund, som föregifwa at Gud, Adam eller Moses warit den första Skrifmästaren. SvMerc. 2: 27 (1756). Jag har varit min egen skrifmästare, ej nyttjat någon skrifmästare. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Sv.) Skrifmästare, .. (lat.) calligraphus; calligraphiæ auctor, magister. Lindfors (1824); jfr 2.
Ssg: skrivmästar-, äv. skrivmästare-tjänst. (förr) till -mästare 2: tjänst som skrivmästare; särsk. i uttr. skriv- och räknemästartjänst, tjänst som skriv- o. räknemästare. VDAkt. 1781, nr 37 (vid ”Malmö Kongl. Barnhus”). —
-MÖBEL. (i sht i fackspr.) möbel som användes när man (sitter o.) skriver (skrivbord, skrivbyrå, skrivskåp o. d.). HantvB I. 2: 433 (1934). —
(4, 10) -MÖDA. särsk. till 10: möda som det innebär att skriva, författarmöda. SvMerc. V. 2: 211 (1759). —
-ORDNING. (†)
1) till 4 j: skrivsätt (se d. o. 2), rättskrivning. Columbus Ordesk. 58 (1678; uppl. 1963). Särskilgde (stavelse-)ljud fordra sina särskilgde skrifårdningar. Laurel Slutrefl. 7 (1777).
2) till 10: disposition (se d. o. 1 d). Lagerbring Skr. 130 (1769). Uti Skrif-ordningen .. har man trodt det wara tilförlåteligast, at skilja ämnen uti särskilda Flockar. Dens. 1Hist. 2: Föret. § 17 (1773). —
-PAPPER. (skriv- 1576 osv. skrive- 1623) papper använt till att skriva på; i sht om papper som (är väl limmat o. glättat o. därigm) särskilt lämpar sig för bläckskrift; äv. i inskränktare anv., enbart om grövre (o. i större ark förekommande) sådant papper (motsatt: postpapper); jfr rit-, skrivmaskins-papper. TullbSthm 16/12 1576. 2 Rÿs fint Skrjf papper. HovförtärSthm 1697 A, s. 2300. (I Kina) finnes ock et slags skrifpapper, som är tjockare än det allmänna, och köpes under namn af Macaopapper, på hwilket kan skrifwas med bleck. Osbeck Resa 174 (1751, 1757). Tidström Resa 81 (1756; motsatt: postpapper). (Sv.) skrivpapper (eng.) writing-paper; .. notepaper, stationery. Harlock (1944). jfr lump-, regal-skrivpapper. särsk. (förr) om skrivpapper använt ss. ett slags finare tryckpapper. Thill then Swenske Biblie som ähr vplagdh, Nemlighen .. 200 Ex. på schrif Papper(,) 2300 Ex. på gemehnt Papper(,) hafwer (osv.). AntecknSaml. 144 (1623).
-PEDAGOG. (numera mindre br.) lärare i välskrivning l. skönskrift. Svenonius Välskrivn. 97 (1915). —
-PENNA. (skriv- 1538 osv. skrive- 1619)
1) penna (se d. o. 2); i sht om bläckpenna (förr särsk. bestående av en till skrivredskap iordningställd större fjäder) l. stålpenna; äv.: penna som man skriver med (motsatt: ritpenna o. d.). VarRerV 32 (1538). BoupptSthm 1688, s. 835 a (av silver). Den mästa Bly-Ertzen brukas til rit- och skrifpennor. Bromell Berg. 60 (1730). 24 buntar skrifpennar à 100 i bunten. BoupptVäxjö 1838. Han .. slog upp personalförteckningen, fattade skrivpennan, sökte ironiskt en rad där han stannade med stålpennans spets och (osv.). Taube Svärm. 33 (1925). jfr rödbands-skrivpenna.
2) (numera bl. mera tillf.) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. av 1 (jfr 4); särsk.
b) = penna 3 a (o. c); särsk. i uttr. föra skrivpennan, föra pennan (se penna 3 a ε). Aff Sebulon äro regerare wordne igenom scriffpennan. Dom. 5: 14 (Bib. 1541; Luther: durch die Schreibfeder) [denna anv. av t. schreibfeder o. -penna härrör från en felaktig översättning av ett uttr. i den hebreiska grundtexten med bet. ’mönsterherrens l. fältöverstens stav']. Doct. Luther wågar til, och kallar skrifpennan en Keiserinna. Isogæus Segersk. 734 (c. 1700). KrigVAH 1888, s. 203 (: föra).
c) (†) på ytan av förlängda märgen hos häst: fåra från vilken tvärstrimmor utgå (vilket kan föra tanken till en fjäderpenna). Billing Hipp. 192 (1836).
3) (†) hos l. av fågel: större penna; särsk.: hand- l. armpenna. Skrifpennorne i wingarne ock stierten (hos snösparven). VetAH 1740, s. 372. De 9 främsta skrifpännorna (på härfågelns vingar voro) swarta med en hwit twärlinia. Osbeck Resa 63 (1751, 1757). Heinrich (1828; i vingarna).
Ssgr (till -penna 1, numera bl. tillf.): skrivpenn-, äv. skrivpenne-fjäder. fjäder använd ss. l. avsedd till skrivpenna. Möller (1745; under boudelle).
-PENNINGAR l. -PENGAR, pl. (†) = skrivar-penningar 1. HSH 38: 466 (1634). Stiernman Com. 2: 92 (1637). Schulzenheim PVetA 1799, Bih. s. 173. —
-PENSEL.
1) (i sht om ä. östasiatiska förh.) (liten, pennliknande) pensel använd ss. skrivredskap, pensel varmed man skriver. Hirn Hearn Exot. 3: 82 (1904; i skildring från Japan). Grebst Korea 273 (1912).
2) mål. (liten, pennliknande) pensel för utarbetande av finare detaljer vid glasmålning o. d. LdVBl. 1894, nr 116, s. 1. —
-PERGAMENT. (skriv- 1569 osv. skrive- 1584) (numera bl. mera tillf.) ss. skrivmaterial (se d. o. 1) använt pergament (se d. o. 1); särsk. i speciellare anv., om (i sht på båda sidor berett) pergament använt för diplom l. ss. underlag vid pastellmålning o. d. TullbSthm 27/5 1569. Dalin (1854). —
-PINNE. pinne som man skriver med (i sand l. annat löst underlag); särsk. (o. utom mera tillf. bl.) om pinne som förr användes av skolbarn vid skrivövningar i sand. Oldberg Pedag. 67 (1843). Romarne hade ett skrifverktyg, som de kallade ”stilus” eller ett slags ”skrifpinne”, som följaktligen är af mycket gammalt ursprung. TT 1896, Allm. s. 224. —
-PLATS. plats (i rum l. lokal l. vid bord o. d.) där ngn (sitter l. står o.) skriver l. där man kan (sitta l. stå o.) skriva; jfr plats, sbst.1 4 a. TT 1895, Allm. s. 203 (i tillfälligt inrättad byrå för inlämning av telegram). Smith RoyalSuéd. 107 (1921; vid kontorspulpet). Någon form av skrivplats behövs väl i alla hem. Form 1954, s. 232. —
-PLÅN. = plån 1; i fråga om nutida förh. företrädesvis om (mindre) raderbar skrivyta på apparat o. d.; i skildring av ä. förh. särsk. dels om anteckningsplån (i bokform), dels om vaxtavla. Han tog ett dubbelt skrifplån, afskrapade vaxet derpå, och (osv.). Carlstedt Her. 3: 196 (1833). Så kalladt pergamentpapper eller skrifplån. Pasch ÅrsbVetA 1842, s. 17. Schück Bokh. 13 (1900; om vaxtavla). SoldISign. 1945, s. 123 (på telefonapparat för militärt bruk). särsk. oeg. HågkLivsintr. 1: 34 (1921; om låda med skrivsand). —
(9) -PORTFÖLJ. (numera mindre br.) portfölj l. mapp för skrivelser o. d.; portfölj med skrivunderlägg. Stridsberg Friman 42 (1798). (Sv.) skrifportfölj, (eng.) portfolio, writing-case; äfv. blotting-pad. WoH (1904). KatalÅhlénHolm 104: 447 (1932; med skrivunderlägg). —
-PROV. särsk.
1) till 4: skriftprov (se d. o. 1); äv. abstraktare: handlingen att skriva på prov, provskrivning. ÖoL (1852). FörhLäkS 1877, s. 117. AHB 122: 31 (1885; abstraktare).
2) till 4: prov rörande förmågan att skriva. Edlund KalmarprovProgn. 231 (1955; ss. del av skolmognadsprov).
3) till 13: skriftligt prov (se d. o. 1 b), skrivning (se d. o. 5); äv. konkret(are), särsk. om resultatet; jfr 2. TLär. 1847—48, s. 245 HågkLivsintr. 17: 42 (1936; konkret, om resultatet). —
-PULPET. (skriv- 1675 osv. skrive- 1653) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) ss. skrivmöbel använd pulpet, pulpet; jfr -pult, skrivbord 1. BoupptSthm 19/7 1653. Jnrättat åt samma klass 2ne slutande smala bord eller Skrifpulpeter à 8. al(nars) längd hwardera. VGR 1812, Verif. s. 62. Bland Nils Bielkes bohag omnämnes .. ett skrivbord av gement trä, .. varpå stod en liten med grönt lack överdragen skrivpulpet. Karlson StåtVard. 304 (1945). —
-REDSKAP~02 l. ~20. redskap använt vid skrivning; särsk. om penna l. motsvarande redskap. VetAH 1793, s. 130 (om pennor). Assyrierne egde .. äfven andra skrifredskap än lertaflan och stiftet. Tegnér Niniv. 62 (1875). —
(2 j, 4 j, 10) -REGEL. regel för hur man bör skriva; i sht till 2 j, 4 j, särsk.: rättskrivningsregel. Sielfwa skrifarten (i mina predikningar) är wisz, jemn och stadig, inrettad effter the skrifreglor, som wi för osz finne i wår Swenska Bibel. Swedberg SabbRo Förmäle § 16 (1710). Laurel Inl. 60 (1750). Skrivregler. (1947; titel på broschyr). —
-RIKTIG.
1) till 4, om penna: som har en för sitt ändamål (fullt) riktig utformning; äv. om detalj l. egenskap hos penna: som gör l. bidrar till att göra pennan skrivriktig (i ovan angivna bet.). ”Skrivriktig” tyngdpunkt (hos penna). ST 1962, nr 125, s. 11 (i annons). SDS 1963, nr 282, s. 11.
2) (†) till 4 j: som har avseende på l. överensstämmer med riktigt l. vedertaget skrivsätt (se d. o. 2), särsk. med rättskrivningsnorm. Weste (1807). Romarnes retrahere illam (blev), genom vårdslös förkortning, ritrarla. Italienskan upptog nu detta såsom fullt skrifrigtigt, och ritrarla fick äfven i den högtidligaste stil användas såsom rim t. ex. mot parla. Frey 1843, s. 38. Ahlman (1872).
Avledn. (till -riktig 1, 2): skrivriktighet, r. l. f. särsk. (†) till -riktig 2: (riktigt) sätt att skriva; rättskrivning, ortografi. Columbus Ordesk. 64 (1678; uppl. 1963). Bokstäfvernas och stafvelsernas skrifrichtighet. Salberg Gr. 12 (1696). Den som i sitt modersmål will författa en språkkonst, måste .. ombeflita sig, att gifwa om skrifriktigheten (orthographia) de reglor .., som (osv.). Hof Skrifs. 64 (1753). Dalin (1854). —
-ROCK. (numera mindre br.) vid skrivarbete använd arbetsrock, kontorsrock. BoupptVäxjö 1849. Strömborg Runebg 3: 189 (1889). —
-ROTE. (skriv- 1716 osv. skrive- 1955) [beteckningen given med tanke på rotesedeln] (förr) bergsmansrote; äv. om sammanfattningen av bergsmansrotes gruvandelar. BergskollReg. 1716, s. 561 (om gruvandelar). Lindroth Gruvbrytn. 1: 174 (1955). —
-ROYAL. (†) ss. skrivpapper använt regalpapper; jfr royal, adj. o. sbst.1 II 7. Synnerberg 2: 26 (1815). —
-RUM.
1) (numera bl. tillf.) utrymme (på papper, i tabell o. d.) att skriva på; jfr rum, sbst.3 2 a. Suell Skrifk. 3 (1827).
2) rum (se rum, sbst.3 9) för skrivarbete; dels om ngns privata arbetsrum, dels (o. numera företrädesvis) om (arbets)rum för flera personer, särsk. om skriptorium l. (stort) kontorsrum för skrivarbete. Grafström i 2SAH 20: 252 (1840; om privat arbetsrum). Det rådde ett nästan högtidligt allvar i ”scriptorierna” — klostrens skrifrum. Levertin 11: 8 (1901). I samband med utbyggnaden av vår administration upprättas två nya skrivrum på vårt kontor i Höganäs. SvD(A) 1962, nr 97, s. 6. —
-RÖR. (i sht om ä. utländska förh.) = rör, sbst.3 2 b γ. LfF 1840, s. 317. 3NF 6: 405 (1926; om forntida egyptiska förh.). —
-RÖRELSE. rörelse utförd när man skriver; i sht i pl.; äv. om rörelse utförd av skrivarm hos indikator o. d. Götrek Snabbskr. 19 (1847). Indikatorer med rätlinig skrifrörelse. TT 1895, M. s. 74. —
-SAK. (skriv- c. 1730 osv. skrive- 1671)
1) till 4: sak som kommer till användning l. behövs när man skriver; särsk. i pl.: skrivdon; skrivutensilier. BoupptSthm 31/3 1671. Jag .. satte mina skrifsaker i ordning och beredde mig, att .. skrifva till dig. Böttiger 6: 190 (1835). Hellström ManHum. 2: 68 (1923).
2) (numera mindre br.) till 9: skriven ”sak”. Then upsats jag .. hade med mig uti et litet skrjn, på några peningeSorter, .. fant iag ibland duner igen på Landswägen wid .. Hambre by, ibland andra smuddada och sönderrefna skrif-saker. Broman Glys. 2: 161 (c. 1730). —
-SAL.
1) till 4 c γ: stort rum l. sal (se sal, sbst.2 2) där skrivarbete utföres. TT 1894, Byggn. s. 99 (i planerat riksdagshus).
-SAND.
1) (förr) vid skrivövningar (i skolan) använd (fin) sand. Norman GossLek. 274 (1878). På pulpeterna var skrivsand utströdd, och man fick börja med att skriva i sanden. Fogelqvist Minn. 22 (1930).
2) (förr) fin sand som ströddes över bläckskrift för att få denna att torka snabbare, strösand. Lind (1749; under büchse).
3) (numera mindre br.) fin (steril) sand (som skulle kunna användas till skrivsand). Törneros (SVS) 2: 241 (1827). Östergren (1940). —
-SAX. (†) papperssax. En lång uddvass skrivsax. Wedberg HD 1: 394 (i handl. fr. 1803). BoupptVäxjö 1889. —
-SCHATULL. (skriv- 1655 osv. skrive- 1678) (i sht för resbruk avsett, skrin- l. skåpliknande) schatull för skrivutensilier; jfr -kabinett 2, -låda, -skrin. BoupptSthm 27/3 1655. 1 SkriffSchattul med foot under och lådor uthi. Därs. 12/8 1685. Skrivschatull av kabinettskåpstyp. Karlson StåtVard. 213 (1945; i text till bild). Skrivschatull av skrintyp. Därs. 215 (i text till bild). jfr rese-skrivschatull. —
(4 j) -SED. (numera bl. tillf.) (sed i fråga om) skrivsätt (se d. o. 2); särsk.: ortografi(skt bruk); förr äv. i uttr. taga för skrivsed att (osv.), börja följa det skrivsättet l. ortografiska bruket att (osv.). Rydqvist SSL 1: 246 (1850: tagit). Iþar .. står för iþer, enligt skrifseden i .. codex (bureanus). Därs. 2: 475 (1860). Det är .. delvis på ett från grekisk skrivsed avvikande sätt som stor bokstav under 400-talet uppträder i latinet. Friesen (o. Grape) CodArg. 67 (1928). —
-SIDA. sida (se sida, sbst. 8) avsedd för skrift; sida med skrift (särsk. motsatt: trycksida). Suell Skrifk. 24 (1827). Östergren (1940). —
(10) -SJUK. (numera mindre br.) skrivklådig. VetAH 1766, s. 58. SvMag. 1766, s. 210 (om tid). Skarstedt Pennfäkt. 85 (1897; om person). Östergren (1940). —
-SJUKA.
2) (numera mindre br.) till 10: skrivklåda (betraktad ss. en ”sjuka”). Lagerbring Skr. 113 (1753). Han skulle bli författare .. och skald, ty också han hade fått sig en släng med af den moderna skrifsjukan. Blanche Portr. 27 (1889). IllSvOrdb. (1964). —
-SKINN. (numera mindre br.) (skinn använt till) pergament. Skriv-skinn, (dvs.) Pergament, Palimpsestus. Schultze Ordb. 4271 (c. 1755). Det i Jonien nyttjade skrifskinnet, Mysiens pergament, romarnes linnetyg och indiernas palmblad voro i dessa (nämnda) hänseenden vida underlägsna Egyptens papyrus. PT 1901, nr 152, s. 3. Collinder SvOrdhjälp 164 (1968). —
-SKIVA. (vid möbel l. annorstädes fäst) skiva (vanl. av trä) använd ss. underlag att skriva på; skrivklaff. MeddSlöjdF 1893, s. 26 (om klaff på chiffonjé). Familjens vuxna får (sedan skrivbordet flyttats ut) i stället en skrivskiva i vardagsrummet och en läsvrå där också. DN(A) 1964, nr 61, s. 10. —
-SKOLA. (skriv- 1785 osv. skrive- 1580— c. 1676) [fsv. skrifskole]
1) skola med undervisning i (bl. a.) skrivning.
a) (förr) skola där man uteslutande lärde sig läsa o. skriva (samt räkna); särsk.: stadsskola, skrivarskola; äv. (jfr b) i uttr. skriv- och räkneskola (förr äv. räkningeskola). RA I. 2: 575 (1580). Särskilta stadsskolor, skrifskolor, känna wi (under 1200- o. 1300-talen) ännu icke i Swerige. Reuterdahl SKH II. 2: 571 (1850). 2NF 30: 1172 (1920). jfr: At Privat Barne Skrifwe- och Räkninge Scholar må effterlåtas hållas, i dhe Städher som dhe äro satte. Widekindi G2A 447 (c. 1676).
b) (numera föga br.) i uttr. skriv- och räkneskola (jfr a), om bokhålleriskola. J. Jönssons Skrif- & Räkneskola. AdrKalSthm 1882, Ann. s. 11. RTKatal. 1923, IV. 1: 443.
2) (numera föga br.) om lärobok med undervisning o. övningar i välskrivning (med viss stil). PedT 1879, s. 25.
3) pedag. skola för undervisning av döva enligt skrivmetoden. BetDöfstUnd. 1878, s. 26. SFS 1913, s. 1439. —
-SKRIN. (numera i sht i skildring av ä. förh.) skrin för skrivutensilier; jfr -låda, -schatull. BoupptSthm 1668, s. 66 (1667). Bläcklåda, (dvs.) skrivskrin eller skrivschatull av silver med förgylld, driven dekor. Karlson EBraheHem 230 (1943). —
-SKÅP. (i sht förr) skåp (försett med skrivklaff o.) använt ss. skrivmöbel; jfr sekretär, sekretär-skåp. BoupptSthm 1668, s. 1840. —
-SKÄRM. (†) lampskärm l. ljusskärm använd vid skrivarbete? Om någon skulle behaga .. wilja beställa sig .. Arbete .. af wäl försilfrad Mäszing, bestående uti .. Skrif-Skärmar, med tilbehör samt annat mera, kan därom accorderas uti .. Puke- och Trompete-Makaren Lindenbergs Werkstad. DA 1771, nr 142, s. 3. —
(4 k) -SPRÅK. (numera mindre br.) språk som skrives, skriftspråk; förr äv. i uttr. skriv- och tryckspråk, skriftspråk. Möller (1807). NordT 1892, s. 239 (: skrif- och tryckspråket). LD 1958, nr 269, s. 7. —
-STAV. (†) bokstav; anträffat bl. i ssgn skrivstava-namn, bokstavsnamn. JBureus (1642) i 3SAH 23: 368. —
-STAVELSE. (numera bl. tillf.) om stavelse sådan den framträder vid avstavning i skrift. Leopold i 2SAH 1: 72 (1801). Skolmästaren bör lära barnen stafva efter skrifstafvelse och ej bråka med något tal om grundstafvelser, förr än (osv.). Dahm Skolm. 67 (1846). Blott ord med flera ljudstafvelser kunna uppdelas i skrifstafvelser. Brate SvSpr. 9 (1898).
Ssg (†): skrivstavelse-delning. avstavning i skrift. Aurén Ljudl. 83 (1869). Kræmer Metr. 2: 27 (1893). —
-STEN. [jfr t. schreibstein] (†) bergart med skriftliknande teckning; särsk. om art av florentinermarmor. Wallerius Min. 401 (1747). Skrifsten, Garantronius Lapis Wormii, är en art af Florentiner marmor, hvarpå teckningar finnas, som likna bokstäfver. Rinman (1789). —
-STIFT. stift varmed man skriver l. åstadkommer skrift l. skriftliknande kurvor o. d.; särsk. dels om pennstift (se d. o. 1), dels (om förh. i antiken) = griffel 1, dels (i sht om ä. förh.) = griffel 2, dels om stift i skrivapparat l. registreringsanordning o. d. (T.) Schreibegriffel, .. (sv.) skrifgriffel, skrifstift. Wikforss 2: 545 (1804). PARuus hos Oldberg Pedag. 136 (1843; för griffeltavla). NF 4: 374 (1881; i skrivapparat). TT 1899, M. s. 110 (i takometer). S. k. stylus eller skrifstift för vaxtaflor. 10 cm. KyrkohÅ 1907, s. 74 (text till bild). Pennskaft samt rit- och skrivstift av ädel metall. VaruhbTulltaxa 1: 575 (1931). —
-STIL. (skriv- 1536 osv. skrive- 1771)
1) till 4; i fråga om bokstäver (l. andra skrivtecken): art av stil som användes vid (o. är lämpad för) skrivning för hand (särsk. motsatt: tryckstil); äv. dels: handstil, dels (boktr.): tryckstil som efterbildar skrivstil (i ovan angivna bet.); förr äv. allmännare: sätt att skriva, skrift. Dhen 3. Martij, besågh han .. Judarnas Synagoga, och fick dher någon vnderrättelse om Rabbinernas Skrifstyl. Gezelius Svenonius K 1 b (1688). DA 1771, nr 229, s. 4 (om handstil). Öfning i Skrifstilen, efter förskrift. Skolordn. 1807, s. 35. Nordin Boktr. 55 (1881; om tryckstil). Fig(urerna) .. visa de stora skiljaktigheterna mellan tysk bokskrift och skrifstil på 1400-talet. 2UB 10: 131 (1906).
2) (†) till 4, = griffel 1. Mijn tunga är en scriffstyyl, ens skickeligs scrifftlerdes. Psalt. 45: 2 (öv. 1536; Bib. 1917: en snabb skrivares penna är min tunga). 1Saml. 7—9: 92 (1775).
-STOL. [fsv. skrifstol] (speciell, särsk. (vridbar samt) höj- o. sänkbar) stol att sitta på vid skrivbord l. annan skrivmöbel o. d.; skrivbordsstol. BoupptSthm 1680, s. 341 b (1679). Skrivstol med höjbar sits. HantvB I. 2: 405 (1934). särsk. (i vitter stil, mera tillf.) ss. metonymisk beteckning för ämbetsmannabana. Snoilsky 3: 48 (1883). —
-STUGA.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 4: skriptorium, skrivrum; kontor; förr äv.: handelskontor. Schouten Siam 51 (1675; om handelskontor). Humbla Landcr. 176 (1740; t. orig.: Schreib-Stube; om köpmans kontor). Möller (1745; under cabinet). (Handskriften) D (är) från Södermanland, .. E är från samma trakt, till och med samma skrifvarskola eller skrifstuga. HT 1917, s. 298.
2) (numera bl. mera tillf.) till 4 c γ, 10, om byggnad: stuga där ngn sitter o. utför skrivarbete l. diktar l. författar; jfr skrivar-stuga 2. Vår stuga är tillbygd med två glasverandor och pappas skrifstuga står orörd som den var då vi lemnade Kymendö. Strindberg Brev 9: 25 (1892). Diktarsmedjan kallar .. (Vilhelm Moberg) själv vanligen skrivstugan, men den har verkligen varit smedja en gång. DN(A) 1964, nr 199, s. 13. —
(4 (k), 9) -STYCKE. [jfr t. schreibstück] (numera mindre br.) = skrift-stycke; äv.: textstycke för skrivövning l. översättningsövning. Exercitium Styli (Skrif-stycke). Weise 1: 114 (1769). Knöppel Barb. 65 (1916; om passersedel). —
-STÄLLNING.
1) kroppsställning när man skriver. HjLing (1882) hos LGBranting 1: XXXV.
2) (numera bl. mera tillf.) ställning med skrivskiva o. d. BoupptVäxjö 1848. 1 skrifställning 0,25; 1 skrifpulpet 0.25. Därs. 1871. —
-STÄMPEL. (numera föga br.) stämpelpapper (i individuell bemärkelse). 1NJA 1874, s. 113. RiksdRevStatsv. 1901, s. 270.
Ssg: skrivstämpel-papper. (numera föga br.) stämpelpapper. RiksdRevStatsv. 1900, s. 284. Därs. 1901, s. 270. —
(4 k, 15) -SVENSKA. (numera bl. mera tillf.) särsk. till 15, om den svenska ngn uttrycker sig på l. presterar i skrift; jfr -prosa. Bremer Brev 1: 157 (1831). —
-SVÅRIGHET~002, äv. ~200. i sht pedag. särsk. i pl.: svårigheter (för barn) att på normal tid lära sig skriva. Läs- och skrivsvårigheter. TSvLärov. 1947, s. 25. —
-SYNTAX. språkv. syntax i skriftspråket; äv.: beskrivning av skriftspråkets syntax. SvD 1971, nr 109, s. 9 (om beskrivning). —
-SYSTEM. (numera mindre br.) skriftsystem, skrift. Götrek Snabbskr. 14 (1847). Boëthius HistLäsn. 1: 47 (1895). —
-SÄTT. (skriv- 1716 osv. skrive- 1696—1772)
1) till 4: sätt att skriva; skriftsystem, skrift; skrivstil; handstil; paleografi. Skrifsättet eller bokstäfwerne angående, så befinnes de samma (i ett dokument vars äkthet ifrågasatts) tämel(igen) skiliachtige ifrån den tidens bokstäfwer. Schück VittA 4: 442 (i handl. fr. 1733). HSH 9: 149 (c. 1800; om sätt att skriva sitt namn). Sedan brefvet är skrifvet bör man ej skrifva öfver det på andra leden. .. Detta skrifsätt brukas egentligen endast af mycket unga damer. Hagdahl Fråga 39 (1883). Det finnes många andra slags skriftecken och skrifsätt än vår vanliga bokstafsskrift. Schück o. Lundahl Lb. 1: 30 (1901).
2) till 4 j: sätt att skriva l. skriva ngt; särsk.: språkdräkt i skrift, stavning, språkbruk i skrift. Salberg Gr. 26 (1696). Swänska Språkets Rätta Skrifsätt. Hof (1753; boktitel). Som egendomligt Runebergskt skrifsätt må antecknas värma, best. form värmen. CGEstlander (1902) hos Runeberg 8: 144 (normaluppl.). För ”Bayern” (finns) fyra olika skrivsätt att välja på. Globen 1924, s. 52. Ett förenklat skrivsätt (för asymmetrisk kolatom), en stereokemisk projektionsformel. Smith OrgKemi 132 (1938).
3) till 10 e: sätt att skriva l. uttrycka l. uttala sig i skrift; särsk.: stil l. stilart. På det .. (Fénelon) de så alfwarsamma Sanningz och Dygde-Reglor måtte giöra des smakligare, utwalde han et Poëtiskt, doch aldeles obundit, Skrifwesätt. Ehrenadler Tel. Föret. 1 b (1723). (Crusenstolpes ”Ställningar och förhållanden”) läses .. för sitt spirituella skrifsätt, i alla, äfven de allra högsta kretsar. Adelsköld Dagsv. 2: 372 (1900). Man kan gott läsa (olika) tidningar och genom att jämföra de olika skrivsätten i vissa frågor tränga till sakens kärna såväl i vetenskap som i politik. Johnson Slutsp. 148 (1937). Det är svårt att fixera, hur detta intryck av friskt, kåd-doftande trä uppkommer, som man får av Lo-Johanssons skrivsätt. SvLittTidskr. 1961, s. 26. särsk. med tanke på tonen i det skrivna l. på val av karakteriserande l. värderande ord l. uttryck. Bataillons Predikanten .. Anders Lallerstedt har tagit sig then osed före, at uti sine ansöknings skriffter .. bruka emot Herr Biskopen och Ven. Consistorium helt anstötelige utlåtelser och skrifwesätt. VDAkt. 1749, nr 20. Vid närmare eftertanke fann jag Rörigs skrivsätt (i bemötandet av min recension av hans bok) så affektbetonat, att det inte borde bemötas. HYrwing i HT 1954, s. 411. —
-SÄTTMASKIN~002. boktr. sättmaskin för direkt framställning av textavtryck på material som lämpar sig för fotografisk reproduktion. GrafUppslB (1951). —
-TAVLA. (skriv- 1543 osv. skrive- 1654. skrivo- 1669) [fsv. skriftafla]
1) tavla att skriva på; särsk. dels (i sht förr) om griffeltavla, dels (förr) om vaxtavla l. skrivplån i ”plånbok” (se d. o. 1); äv. om dubbel l. flerdelad skrivtavla (i ovan angivna bet.), förr äv. = plånbok 1. Små skriifftafflor 22 stycker för 2 öre styckitt. TullbSthm 23/7 1543. Dette ärennde (dvs. ett förräderimål) skötz op till näste rådstugwdagh, på thet man kann rannsake skriftafflenn och almenachen (med anteckningar i den åtalades ägo). 3SthmTb. 2: 326 (1599). 1 dubbel Skrijf Tafla. BoupptSthm 4/1 1676. 1. Liten Skriftafla af Elffensbens bladh medh Silfwer blad och Silfwerpenna. Därs. 22/3 1677. De af greker och romare använda skriftaflorna, diptyker, bestående af två, medels ringar eller annorledes sammanfogade skifvor, som kunde hopfällas. SvSlöjdFT 1910, s. 34. Skrivtavlor, bestående av en i träram infattad järnplåt, överdragen med en massa av skifferpulver och vattenglas. VaruhbTulltaxa 1: 437 (1931). SvByggkatal. 1955, s. 1002 (om stor skrivtavla till skolsal o. d.). särsk. (numera föga br.) för inskrift o. d. avsedd l. med inskrift osv. försedd tavla l. platta. TT 1872, s. 135 (ss. gravminnesmärke).
2) [sannol. bildl. anv. av 1, med anslutning till skriva, v. 1 c β] (†) om ett av plankor tillverkat, slätt o. riktat underlag varpå skeppstimmer lägges o. ritsas (gm att man låter en passare följa underlaget). Witt Skeppsb. 205 (1863). —
(2, 4) -TECKEN. i skrift(system) ingående tecken (särsk. för språkljud l. stavelse l. för begrepp), i skrift använt tecken; bokstav (ss. sådant tecken). Arabiska, feniciska, kinesiska skrivtecken. Ekblad 458 (1764; om diakritisk(t) streck l. figur i skrift). särsk. motsatt: ljudtecken. Richert Ljudlag. 277 (1866). H har numera två bestämmelser: att utgöra ljudtecken eller endast skriftecken, qvarstående till minne af härkomsten. Rydqvist SSL 4: 359 (1870). —
-TECKEN-ELEV. pedag. elev som får undervisning efter skrivteckenmetoden. UtrednDövstUnd. 1915, s. 275 (1912). —
-TECKEN-METOD. pedag. metod för undervisning av döva, som innebär att såväl skrift som teckenalfabet användas; jfr skriv-metod 2. Nyström DöfstUndUtv. 66 (1900). 2NF 30: 706 (1920). —
-TELEFON. tekn. till telefonledning kopplad anordning för överföring av skrivna meddelanden (vars mottagare automatiskt kopierar det som skrives på sändarens skrivplån o. d.); särsk. (o. numera nästan bl.) om sådan apparat för receptutskrivning med sändaren hos läkaren o. mottagaren på apoteket l. för undervisning o. d. Zerografen (skriftelefon). AlmfA 1901, s. 93 (om uppfinning 1898). Skriftelefon är namnet på en uppfinning af en ingenjör Andersen. .. Apparaten, satt i förbindelse med en vanlig telefon möjliggör, att en telefonabonnent .. genom att vrida på en knapp på sin apparat kan åstadkomma att hans telefonnummer kommer fram på en pappersremsa på en annan abonnents apparat. SDS 1905, nr 113, s. 2. Därs. 1970, nr 259, s. 1 (för receptutskrivning). —
-TELEGRAF. [jfr t. schreibtelegraph, eng. writing telegraph] (numera nästan bl. i skildring av ä. uppfinningar) telegraf som skriver; särsk. om morseapparat; äv. om apparat för faksimilering av handstil, faksimileapparat. Edlund ÅrsbVetA 1851, s. 183 (om faksimileapparat). Morses skriftelegraf (trycktelegraf), som uppfanns 1835, har ännu i dag allmän användning. Moll Fys. 3: 66 (1899). —
-TID.
1) (numera bl. mera tillf.) till 2, 4, 9—11: om tid under vilken ngn varit sysselsatt med att skriva l. skriva ngt; särsk. till 10. Berzelius Brev 13: 154 (1830).
2) till 13: tid för skrivning (se d. o. 5); särsk. om tid som deltagare i skrivning längst får hålla på. TSvLärov. 1953, s. 173. —
(4, 10) -TIMME. timme när ngn skriver; särsk.
b) till 4 c γ, 10; särsk. i pl.: timmar ägnade åt skrivarbete l. författande. I alla mina dagar har jag alltid haft under mina skriftimmar 2 ark papper för mig, det ena som warit mitt rätta arbete; det andra på hwilket jag uttömt de inskotts-tankar, som sig insmygt. Tessin Skr. 7 (1757). George Sand .. utförde sitt pensum av fjorton skrivtimmar pr dygn, även om det brann i knutarna. BonnierLM 1954, s. 71. —
(4, 10) -TRÄNING. särsk. till 4 k: om träning i att skriva ett (främmande) språk. TSvLärov. 1943, s. 138. —
(10) -TVÅNG. (numera bl. mera tillf.)
1) oemotståndlig(t) lust att skriva l. behov av att skriva. Enckell Sann. 40 (1966).
-TYG. [fsv. skriftygh, skriftyghe] (numera mindre br.)
1) skrivutensilier l. skrivredskap. Ekeblad BrClEkeblad 25 (1650). Franzén Minnest. 1: 252 (1818). Dahllöf Skumr. 23 (1917).
2) skriv(bords)ställ; i sht förr äv.: skrivskrin, skrivetui. Ther war en jbland .. (de sex männen), som hadhe .. itt scrifftygh widh sina sidho. Hes. 9: 2 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917; Luther: Schreibzeug, Vulg.: atramentarium scriptoris). (Sv.) Skriftyg, .. (lat.) calamaria theca, .. theca, arcula scriptoria. Lindfors 2: 471 (1824). Paulsson SvStad 1—2: 266 (1950; om skriv(bords)ställ på utställning 1851). IllSvOrdb. (1964). jfr mässings-skrivtyg.
Ssgr (numera mindre br.): skrivtygs-artikel. till -tyg 1, 2; särsk. till -tyg 2: artikel hörande till skrivställ. SFS 1913, s. 902.
-UNDERLAG~002, äv. ~200. underlag använt när man skriver; jfr -klaff 1, -underlägg. Hallstén o. Lilius (1896). SoldISign. 1945, s. 76. —
-UNDERLÄGG~002, äv. ~200. vid skrivning använt underlägg (på skrivbord); i sht om ett för sitt ändamål särskilt tillverkat sådant underlägg, vanl. med läskpapper (vars hörn instoppats i behållare av läder o. d.); jfr -underlag. Använd den här tidningen som skrivunderlägg! AB 1865, nr 31, s. 4. —
-VALS. (i en i sidled rörlig vagn lagrad, vanl. gummiklädd) vals i skrivmaskin, varomkring papperet anbringas o. frammatas, skrivmaskinsvals. 2NF 25: 1202 (1917). —
(4, 10) -VAN. van att skriva; i sht till 4, särsk.: som har driven handstil. Lundell Rättstafn. 75 (1886; om hand). —
(4, 10) -VANA.
2) vana som tillämpas l. följes när man skriver; i sht till 4 j, särsk.: ortografisk vana. En almän och ostridig skrif-wana är en Hufwud-regel i Språk. Ty likasom almänheten äger frihet at tala, som hon wil, så får hon ock skrifwa. GbgMag. 1759, s. 295. (J. M.) Norsberghs .. sätt att teckna sk som sh (med latinskt h) .. är en skrifvana rätt och slätt. AQuennerstedt i KKD 3: XXXVII (1907). Ordet ha! .. (är), mot S(tagneliu)s skrivvanor ini en vers, skrivet med stort H. NysvSt. 1921, s. 87. —
(2 j, 4 j) -VISARE. (†) rättesnöre i fråga om ortografi (o. skrivsätt för övrigt). Tiällmann Gr. 17, 32, 37, 39 (1696). —
(10) -VURM. (numera bl. mera tillf.)
1) vurm för att skriva; förr äv. (med nära anslutning till den eg. bet. ’mask') i uttr. få en skrivvurm i huvudet. LNorrman (1695) i BL 10: 120 (: fått). Schulthess (1885). Björkman (1889).
(2, 11) -VÄRD. (numera bl. mera tillf.) som förtjänar att skrivas l. antecknas; särsk. till 11: som förtjänar att skrivas l. meddelas (i brev); jfr -värdig. (Sv.) Dät är ikke värdt skrivande, Skrivvärdt, (lat.) Scriptione non dignum est. Schultze Ordb. 4356 (c. 1755). VDAkt. Brev 30/6 1845. —
(2, 11) -VÄRDIG. = -värd; numera bl. ngn gg i anslutning till äldre källa. Uthur Vestergötelandh haffue vij inge tijender som schrijffvärdige ähre, förnummett. AOxenstierna 2: 62 (1612). Mamelus regerade 30 åhr, men Lemnat effter sigh intet skrifwärdigt. Dryselius Monarchsp. 12 (1691). Kyrkoherden (i Mora) .. hade 1667 sammankallat Morabönderna, för dem uppläst Kungl. Maj:ts plakat (om fredande av forntida minnesmärken) och tillsport dem, om några skrivvärdiga antikviteter funnos inom socknen. Schück VittA 7: 202 (1943). —
-YTA. (i sht i fackspr.) för skrift avsedd yta; jfr skrift-yta. ASScF XXIV. 1: 5 (1899; i apparat för registrering av längd- o. spänningsförändring hos muskler). Wieslander Dahl BokH 12 (1929; på papyrus). —
-ÄMNE.
-ÄRM. (i sht förr) vid skrivning (i sht av yrkesskrivare) ss. skydd använd lösärm. BoupptSthm 1668, s. 49 (1667). —
(4, 10) -ÖVNING. (skriv- 1769 osv. skrive- 1769) övning i att skriva, övning i skrivning; i sht till 4, 4 k, särsk.: övning i att använda sitt modersmål l. visst annat (vissa andra) språk i skrift (äv. konkret, om uppgift för l. resultat av sådan övning); översättningsövning. Weise 1: 109 (1769; i latin). (I de högre lärdomsskolornas första klass hålles) 4 timmar (i veckan) .. skriföfning. SC 2: 137 (1821). (Johan) Börjesson visade .. snart, att hans vitterlek icke var blotta skriföfningar. Han vann 1814 högsta priset i Göteborgska vetenskaps- och vitterhets-samhället för skaldestycket Afrodite. Eichhorn Stud. 1: 229 (1866, 1869). Undervisningen på Karolinska institutet upp till med. kand. är delvis rena skrivövningar. SvD(A) 1964, nr 62, s. 3.
B (numera bl. ngn gg arkaiserande): SKRIVE-ART, -BOK, se A. —
-BRÄDE, se A. —
-FEL, -FRIHET, -KAMMARE, -KLÅDA, -KONST, -LÅDA, se A. —
-MÄSTARE, -PAPPER, -PENNA, -PERGAMENT, -PULPET, se A. —
(4 j) -REDA. (†) rådande skrivsätt (se d. o. 2); jfr reda, sbst.1 6 a. Columbus Ordesk. 77 (1678; uppl. 1963). —
-ROTE, se A. —
(10) -SAFT. (†) ”saft” (se d. o. 6 b) i litterär framställning l. i diktning. Kolmodin QvSp. 2: 436 (1750). —
-SAK, -SCHATULL, -SKOLA, -STIL, -SÄTT, -TAVLA, -ÖVNING, se A.
C (†): SKRIVO-TAVLA, se A.
Avledn.: SKRIVARE, se d. o. —
SKRIVBAR, adj.
1) (numera bl. mera tillf.) till 2: som kan skrivas. Landsm. II. 1: 58 (i handl. fr. 1877; om vissa landsmålstecken).
2) (föga br.) till 4; om papper o. d.: varpå man kan skriva; i sht förr äv. om utrymme på sida o. d.: varpå man kan få plats med skrift. En förnyad rättelse af .. (vissa verser) har Petrarca .. utfört i den smala marginalen af .. (ett litet utkastblad), det enda skrifbara som fanns kvar då. Wulff Petrarcab. 490 (1907). Oldenburg Bok 30 (1923; om papper).
3) (numera bl. mera tillf.) till 11: som kan meddelas i brev l. skriftligen. Hvad jag har att tillägga .. (utöver protokollens detaljer ang. G. III:s mord skall) sägas muntligen, ty åtskilligt är alldeles intet skrifbart. CCGjörwell (1792) i MoB 2: 60.
SKRIVERI104, n. [fsv. skriveri; jfr mlt. schrīverīe (i bet. 3)]
1) till 4, 4 c γ, 4 j: skrivande, skrivning (äv. konkret(are), om resultatet, särsk.: klotter); (utförande av) skrivgöromål l. skrivarbete; i sht förr äv. övergående i bet.: skrivarsyssla. Then fromme Gååsen kan (gm att ha skänkt oss skrivpennan) så frij / Vppehålla wårt skrifwerij, / Igenom hwilke kan och gå fort / Then frija konst som är Gudz ord. Sigfridi G 2 b (1619); jfr 2 a. Till Dageligit Skrifwerie wid Kläde Cammaren ähr betalt (osv.). KlädkamRSthm 1676 A, s. 58. Köpmannen sade (inför rätta): den här skrifwaren förhäfwer sig öfwer wårt KöpmansStånd, och menar at Skrifweriet allena fordrar all skicklighet och wett. Sahlstedt TuppSag. 35 (1759). Allraminst skall jag nånsin hindra dig i ditt arbete. Jag förstår mig icke på dina sysselsättningar: det måtte väl vara en hop skrifveri och räkenskaper, kanske, efter du har att göra med inspek — ja, lika mycket. Almqvist Går an 130 (1839). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 130 (1898; om antecknande vid universitetsföreläsning). Min handstil har försämrats av mitt myckna skriveri. SvHandordb. (1966). jfr ren-, rätt-skriveri.
2) (i sht vard., ofta ngt nedsättande) till 10; jfr bröd-, dag-, dagblads-, memoar-, mång-, nid-, sensations-, skandal-, tidnings-skriveri m. fl.
a) handlingen l. verksamheten att skriva, skrivande; författarverksamhet, författarskap; publicistik; äv. konkret(are), om resultatet (jfr b). (Sv.) Lägga sig på skrifweri. (Fr.) S'appliquer à écrire. Nordforss (1805). Inom kort tid har jag måst afgifva Betänkanden på 15—20 ark hvardera ... Visste jag att något godt uträttades med allt detta skrifveri, så skulle jag ej ångra den möda jag derpå använder. Tegnér Brev 6: 255 (1832); jfr 1. (S. A.) Hedlunds utomordentligt mångsidiga skrifveri bar visserligen alltid talangens prägel, men kunde ej alltid bära grundlighetens. MinnestGbgVS 1900—03, s. 46. (Vi) skola .. hoppas, att gallringen (av gamla handlingar) här (i Härnösand) skedde med pietet för hvad som fanns kvar af gångna tiders mera karga skrifveri. Quennerstedt Torneå 2: 146 (1903). Jag är en klassiker, som titt och tätt blir refuserad. Det är därför som det heller aldrig blir något av mitt skriveri. Lo-Johansson Förf. 32 (1957).
b) om (resultatet av) enskild akt av skriveri (i bet. a) l. skrivande av ngt visst; ngt skrivet, opus; särsk. i pl.: skrivande, i sht om resultatet: tidningsartiklar l. skriftväxling l. skrivelser l. brev o. d. (På grund av hettan) blir ock mitt skrifveri nu så ofullständigt. Stenhammar Riksd. 1: 119 (1834). Trött på utländska skrifverier, längtade jag .. att få nyttja mitt eget älskade modersmål ännu en gång (ss. tidigare vid översättningen av Dantes ”Vita nuova”). Wulff Petrarcab. 3 (1905). De första månaderna af året voro (för kyrkoherde S. L. Bring) så godt som helt upptagna af skrifverier af statistiska uppgifter. MinnGPrästh. 1: 116 (1924). De bevarade rättsurkunderna (från Babylonien) vittna också om att fru Justitias högsta sällhet redan på den tiden var långa och omständliga skriverier. Grimberg VärldH 1: 433 (1926). KyrkohÅ 1932, s. 42 (i pl., om brev). Sedan omkring 1913—14 har jag upphört att prenumerera på tidningsklipp och i många fall också att samla egna skriverier i pressen. MStiernstedt i UrDNHist. 1: 117 (1952). särsk. (numera mindre br.) bok (se bok, sbst.2 1 b) l. redovisning (i konkret bemärkelse) l. dyl.; särsk. i pl. (Vi i Kuopio få) åter en Skolvisitation. .. Att (ss. rektor) vara borta är icke väl och femton skrifverier måste i all händelse hållas, i ordning. JVSnellman (1848) i FoU 20: 209.
3) (†) till 4: rum l. lokal där skrivare arbeta l. skrivarbete utföres; i ämbetsverk o. d. särsk.: skrivarstuga, (stads)kansli. OPetri Tb. 64 (1525). CivInstr. 503 (1794; i generalpostkontoret). Är det å bane, att tillkännagifva stället, hvarest .. (skrivandet) skedde, kan man säga ”han satt i skriveriet”. Almqvist SvSpr. 114 (1832, 1840). jfr: Och när han kom till Kalmar fogdeskrifveri, så såg de på papperet för sex mark, skickade honom till Stockholm, och det kosta' honom tjugu mark. .. Men när han så väl kom upp till kungliga öfverskrifveriet, se då var det inte så'nt papper det skulle vara. Strindberg SvÖ 2: 268 (1883). —
SKRIVLIG, adj.; adv. -en (Columbus). (skriv- 1678 (i bet. 2). skrive- c. 1755 (i bet. 1)) (†)
1) till 2: som kan skrivas. (Sv.) Skrivelig, .. (lat.) Scriptilis, .. (t.) Schreiberlich. Schultze Ordb. 4359 (c. 1755).
2) skriftlig (se d. o. 3); anträffat bl. ss. adv.: skriftligen (se skriftlig 3 f). När .. (J. o. O. Magnus), ehwar de wore ok fore, blefwe åtspoorde om Norske werdens egenskaper, föranleetes de at tänkja mehr där efter, ok författa sådant skrifligen. Columbus Ordesk. 53 (1678; uppl. 1963). —
SKRIVSAM, adj. (numera mindre br.) till 10, 11: som skriver mycket l. flitigt. (Sv.) Skrifsam .. (t.) wer gerne und viel schreibt. Möller (1790). Carolina Pichler född Greiner är ett af de mest skrifsamma fruntimmer i Tyskland. SvLitTidn. 1821, sp. 367. Fy på dig, Justinianus, ska du sätta ner ditt eget .. skrivsamma, skrivlystna folk? UNT 1961, nr 241, s. 2. särsk. till 11, om brevskrivare o. d.: flitig. Om Thessalien vore aldeles rensat ifrån detta röfvare-byke (dvs. albanerna), hvarföre då icke bref ifrån så skrifsam correspondent (som Björnståhl)? CCGjörwell (1779) i HH XXXII. 1: 88.
Spoiler title
Spoiler content