[sv. dial. skrokk; motsv. d. skruk; vbalsbst. till SKROCKA, v.2]
(numera mindre br.) motsvarande SKROCKA, v.2 I:skrockande, skrockande ljud l. läte; särsk. motsv. SKROCKA, v.2 I 1 a.Som Hönans låck og skråck sin kyckling kallar ann, / Så (osv.). SColumbus Vitt. 134(1671). Skråkk, .. Skrock, .. (dvs.) En hönas läte, som wil ligga. Schultze Ordb. 4378(c. 1755). Bland de yngre hönsens flock / Sig lifligt skrock hörs blanda, / De blifvit smittade de ock / Af denna tidens anda / Och tycka, att (osv.). Nordlund Bit. 114(1894).
