SKROFULOS skrωf1ɯlå4s l. skrof1-, l. -u-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. skrofulose, fr. scrofulose, ävensom nylat. scrofulosis, scrophulosis; till lat. scrofulæ (se SKROFEL)]
med. tuberkulos i (hals)lymfkörtlar (samt ben o. leder), skrofler; körteltuberkulos; särsk. om sådan tuberkulos ss. barnsjukdom o. därvid vanl. med ett symtomkomplex främst bestående av svullna lymfkörtlar (som vanställa halsen), kronisk snuva, uppsvällda läppar o. ögonlock o. lindrigare hudtuberkulos i ansiktet; förr äv. om denna sjukdom uppfattad ss. icke tuberkulös l. om sjukdomstillstånd liknande det vid skrofulos (i ovan angivna bet.). Egentliga skrofler äro ej smittsamma, men skrofulosen kan lätt och nästan omärkligt öfvergå till tuberkulos. Ribbing BarnFostr. 139 (1892). Hylin Munn. 2: 49 (1933; hos barn). Körteltuberkulos är även känd under namnet skrofulos. Wirgin Häls. 4: 118 (1939). — jfr HUD-SKROFULOS.
Ssg: SKROFULOS-HEM. (föga br.) tuberkulosanstalt för vård av skrofulösa patienter. SFS 1937, s. 413.
