publicerad: 1973
SKRUBB skrub4, sbst.1, r. l. m. (Bellman (BellmS) 1: 148 (c. 1775, 1790) osv.) ((†) n. Bellman (BellmS) 5: 90 (1783), Ekmanson Sterne 2: 174 (1791)); best. -en; pl. -ar (Möller (1790) osv.) (ss. n. =, Bellman (BellmS) 5: 80 (1783)); äv. (numera bl., i vissa trakter, i bet. a men i denna bet. uteslutande) SKRUBBA skrub3a2, sbst.1, l. SKROBBA skrob3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. SKRUBBE, n.
Ordformer
(skrobba 1920. skrub 1534—1657. skrubb 1641 osv. skrubba (schr-) 1536—1933. skrubbe 1779. skrubben, sg. best. c. 1775 osv.)
Etymologi
[fsv. skrubba, håla, klyfta, gömställe; jfr ä. d. skrubbe, d. skrub, ojämnhet, skorpa av smuts o. d., t. dial. schroppen, ojämnhet (på väg), jordhög; liksom de nära besläktade SKRUBBA, sbst.3—5, SKRUBBA, v., medelst gemination till roten i SKROVLIG; med avs. på betydelseutveckling jfr KULA, sbst.2—4 — Jfr SKRUBBTUSSA]
(avsides l. undanskymt beläget,) litet l. trångt, lågt o. mörkt, avskilt utrymme l. rum l. ställe l. liten osv. plats; utom i a numera nästan bl. om sådant (hus l.) utrymme l. rum i hus utgörande förvaringsplats för (i sht mindre värdefulla) föremål (i sht städredskap), skräpkammare, l. (i sht med nedsättande bibet.) utgörande bostad l. arbetsplats, kyffe l. liten kammare; i sht förr äv. om liten springa l. öppning l. litet skrymsle l. hörn l. hål l. (undanskymd) vrå; förr äv. om kula l. håla l. lya l. om primitivt hus (skjul l. koja) utgörande gömställe l. bo(plats) l. tillhåll för vilt djur l. fredlös l. jagad människa o. d. Skrubban ther the (dvs. de fåvitska som sökte gömma sig för Herren) inne woro kunde icke .. bewara them vtan fructan. SalWijsh. 17: 4 (öv. 1536; Bib. 1541: kulan; Apokr. 1921: den vrå som gömde dem). Willdiwren när the vthi lustige lundar .. eller wretar .. hafwa gått vthi beet, så begifwa the sigh återigen vthi sine Skrubbor. Schroderus Comenius 189 (1639). Skrubba betyder .. groop. Spegel (1712). Kring fenstren fläta sig cyrener, aloë; / Pioner, neglikor hvart minsta skrubb opfylla. Bellman (BellmS) 5: 143 (1783). Jag sätter mig i den lilla tio fots skrubb som bär det pompösa namnet af mitt arbetsrum. Samtiden 1873, s. 32. Klinckowström Örnsjötj. 74 (1906; om förvaringsplats för kläder). Form 1945, s. 146 (i pl., om olika förvaringsutrymmen som utgöra delar av bostadshus). — jfr KLÄD-, MÄSTER-, PORTIER-, PORTVAKTS-, STÄD-, VED-SKRUBB o. AVUND-SKRUBBA. — särsk.
a) (skrobba, skrubba) (i vissa trakter) bergskreva; särsk. om bergskreva i strandlinje, bildande en (kilformad) vik. Spegel (1712). Skrubba .. (dvs.) vrå bland bergen, kilformig vik. WoJ 844 (1891; angivet ss. ”lok(alt)”). Skrobban jag låg i var mot sjön begränsad av en flat berghäll så hög, att jag, då jag stod på däck, just nätt och jämt kunde se över krönet ut på viken utanför. Klinckowström Fotb. 80 (1920). Barthel Harstena 61 (1933).
b) (†) i uttr. betecknande att ngn gömmer sig l. håller sig undan l. att ngn dras fram ur sitt gömställe o. ut i ljuset l. att ngn tvingas hålla sig dold l. att ngn besegrar ngn; äv. mer l. mindre bildl. (jfr c). Then ther funnes och luppu j skrub thå alarm på komme och icke söckte sine fänicke, late (osv.). G1R 9: 318 (1534). De suenskes art är .. såsom hunderne att falle alle öffuer en, så att när någen kåmmer i förtryck, .. då är ingen, såm kan, tår (dvs. törs) häller vil hielpe, utan sticke sigh huar i skrub och vrå. Hertig Karl (c. 1585) i HT 1906, s. 142. Jagh haffver draget .. (J. Messenius) uhr sine skrubbor och bevist honom, att han var een papist. JRudbeckius (1636) i RP 6: 473. (Det) ähr till att be(f)ruchta, dedh E. M:ttz truppar som nu här vtte (i Tyskland) sigh befinna, intett skola wahra bastante att disputera fienden Campagnien, vthan måste qwitera fältedt och gå i skrubbor. SBielke (1637) i HSH 7: 119. Men si när Dagen går i Fält må Natten rymma / Hon köres tå i Skrubb, och måste sig tå gömma. Spegel GW 37 (1685). O kärlek! nämn mig ett, thet icke tu kan giöra: / Hwad är, som tu ei kan i ymsa skrubbor kiöra? Kolmodin QvSp. 1: 92 (c. 1710, 1732). Lindahl L'avoc. sav. 16 (1757).
c) mer l. mindre bildl. (jfr b); särsk. i uttr. betecknande kapitalisering l. samlande av pengar o. d. Min systerson är inte som jag nöjd med ljus och bröd bara, han vill ha skillingar i skrubben och spekulerar. Lundh Ljungh. 17 (1905).
Avledn.: SKRUBBIST04, m. i pl. best., ss. beteckning på medlemmarna i en liberal politisk diskussionsklubb på 1860-talet, vilken sammanträdde i ett litet rum kallat ”skrubben n:r fyra” på källaren Tre remmare i Sthm (jfr: På Tre Remmare, / I Skrubben Numro Fyra. Bellman (BellmS) 2: 64 (c. 1778, 1791)). Ödmann Minn. 246 (cit. fr. c. 1865). —
SKRUBBOG, adj.1 (†) som utgöres av l. påminner om en skrubb, liten o. låg, trång l. dyl. (En fattig man) Kan medh platz uthi sin snelutande skrubboga kååta / Undfly snö, hagel och regn. UHiärne Vitt. 80 (1664).
Spoiler title
Spoiler content