SKRUBBA skrub3a2, sbst.5, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Linné, Retzius FlOec. 187(1806)) l. -er (Wahlenberg, Fries).
Etymologi
[sv. dial. (Bohusl.) skrubba (pl. skrubbor, skrubber); jfr ä. d. skrubbe, d. dial. skrub, buskage, kratt, risig småskog, nor. dial. skrubba, lt. schrubb, schrupp, buskage, kratt, risig småskog, feng. scrybb (eng. scrub, shrub), buskage (scrub möjl. lån från nord. språk); liksom de nära besläktade SKRUBB, sbst.1,SKRUBBA, sbst.3—4, SKRUBBA, v., medelst gemination till roten i SKROVLIG.— Jfr SKRUBB, sbst.4]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om växten Cornus suecica Lin., hönskornell, hönsbär; äv. om frukten av denna växt; nästan bl. i pl. Linné Fl. nr 132(1745; från Bohusl.). Wahlenberg FlSv. 99(1824: Skrubber; om frukten; från Bohusl.). Skrubber, Skrubbär, (från) Boh(usl.). Fries Ordb.(c. 1870; möjl. äv. om frukten).
Ssg: SKRUBB-BÄR3~2 l. 4~1. [sv. dial. skrubbär, skrubber; jfr nor. skrubbebær, (bär av) växten Cornus suecica Lin., nor. dial. skrubbeber, skrubbær] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) frukt av växten Cornus suecica Lin., hönsbär. Larsson FlVerml. 47(1859; från Värml. o. Dalsl.). Nyman VäxtNatH 1: 207(1867; från Bohusl.). jfr: Skrubber vel potius (dvs. eller hellre) Skrubbär. Wahlenberg FlSv. 99(1824; från Bohusl.).
