SKRULLIG skrul3ig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. skrullot; till SKRULLER; jfr d. dial. skrollet, nor. skrullet(e), nor. dial. skrullutt]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om person: full av infall l. griller l. nycker, konstig l. tokig l. ”prillig”. (Världen) styres till stor del av skrulliga människor. De ha ledningen i så måtto, att de hitta på galenskaperna. GHT 1936, nr 111, s. 11.
