SKRULL- skrul3~.
Etymologi
[sv. dial. skrull, upphöjning, puckel, hjässa, strutformig behållare, (kulle på) halmhatt (Hof DialVg. 256 (1772)); jfr nor. dial. skrull, puckel, topp, skryll, liten upphöjning på åker (se närmare BEjder i MeijerbArk. 6: 92 f. (1944)); av ovisst urspr. — Jfr SKROLLA, sbst.1, SKRULL, sbst.2, SKRULT]
ss. förled i ssgr, betecknande föremål med en upphöjning l. ngt strutformigt.
Ssgr (i vissa trakter, förr): SKRULL-HATT. [sv. dial. skrullhatt] damhatt med kullen placerad i nacken o. brättet kring ansiktet. Wistrand NordMAllmog. 42 (1909; från Västergötl.). —
-KVARN. [sv. dial. (Västergötl.) skrullkvarn] väderkvarn med fast underdel o. vridbar, hög överdel uppburen av en grov, urholkad stock, holkkvarn. MeddNordM 1899—1900, s. 104 (från Västergötl.).
