SKRULL skrul4, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av t. schrull, sannol. nära besläktat med mht. schrolle (t. schroll, schrolle), klump av jord l. is (se SKROLLA, sbst.2)]
(förr) med skaft l. handtag försett runt trästycke utgörande en del av den anordning (bondfot) varmed klädet i en klädesram sträcktes. Nyrén KlädFabr. 274 (1783); jfr Kjellberg Ull 400 (1943).
