SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRUTINERA skrut1ine4ra l. skrɯ1t-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(äv. scr-)
Etymologi
[jfr t. skrutinieren; av fr. scrutiner, av ffr. escrutiner, avledn. av escrutin (se SKRUTINIUM)]
(noggrant) granska (ngn l. ngt) l. undersöka (ngt); jfr SKRUTERA. Söderhjelm Tavaststj. 295 (1900; i p. pr., om synpunkt). Damen .. skrutinerade mannen med sin lornjett, som ville hon säga: ”Min gosse lilla, jag skall nog ha ögat på dig om du icke håller dig på mattan”. Siösteen ModBelg. 52 (1906). GbgP 1955, nr 217, s. 10. — särsk. (numera föga br.) hålla skrutinium (se d. o. 3). Topelius Dagb. 4: 290 (1840).
Spoiler title
Spoiler content