SKRYDA, v.2 skrydde, p. pf. skrydd.
Etymologi
[fsv. skryþa, sv. dial. skryda, skry, pryda sig, se bra ut, synas på avstånd; jfr fvn. skrýða, nor. dial. skryda, skry; avledn. av SKRUD]
(†)
1) förse (ngn l. ngt) med l. tjäna (ngn l. ngt) till försköning l. utsmyckning, pryda; med avs. på person äv.: förse med (vackra) kläder, skruda; äv. abs. Iagh hafwer (i svenska språkets fatbur) funnet .. myckit aff gott yrcke (dvs. virke); men aff elake, nu långe sedan aflagde mönster: hwilke om thet blefwe lagat och omskurit skulle kläda och skryda wäl. Stiernhielm Fateb. Föret. 4 a (1643). The swaga liljorna syns mycket bättre skrydde, / Än sielfwer Salomon när han sigh härligst prydde. Spegel GW 2 (1705). Dens. 434 (1712; med avs. på person). Schultze Ordb. 4408 (c. 1755).
2) vara skrymmande; äv. i uttr. skryda stor, te sig stor. Orutnad dynga skryder mycket och giör (dyng)-högen större. Serenius EngÅkerm. 137 (1727). Lind (1749: Skryda .. stor).
3) [med avs. på bet. jfr sv. dial. skulla, se stor l. vacker ut, hägra, glänsa, skimra (se SKULLA, v.)] glänsa, skimra. Lind (1749).
SAOB
