SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRYMTISK, adj.
Ordformer
(skrimtesk 1582 (: skrimteska, pl.; sannol. felaktigt för skrymteska). skrymtesk 15411566. skrymtisk 1588)
Etymologi
[jfr ä. d. skrøm(p)tisk; avledn. av SKRYMT, sbst.2, l. SKRYMTA, v.2]
(†) = SKRYMTAKTIG 1, 2. Iagh wil senda honom (dvs. Assur) emoot itt skrymteskt folck. Jes. 10: 6 (Bib. 1541; Luther: heuchel volck; Bib. 1703: skrymtachtigt). Raimundius HistLiturg. 87 (i handl. fr. 1588).
Anm. Det i nedan anförda språkprov förekommande skrympst är sannol. felaktigt (möjl. för skrymptiskt). Det som uti Liturgia skrympst, förargeligit och afgudiskt är. Raimundius HistLiturg. 96 (i handl. fr. 1588).
Spoiler title
Spoiler content