SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRÅ skrå4, sbst.8, n.; best. -et, äv. -t; pl. -n.
Etymologi
[sv. dial. skrå; möjl. kortform för SKRÅPUK]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) larv (se LARV, sbst.2); jfr SKRÅPUK 6. Kanske fanns skrån där (i diket), sådana som han brukade leta som pojke för att ha till att meta med. Lagerkvist KämpAnde 251 (1930).
Spoiler title
Spoiler content