publicerad: 1973
SKRÅ skrå4, sbst.8, n.; best. -et, äv. -t; pl. -n.
Etymologi
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) larv (se LARV, sbst.2); jfr SKRÅPUK 6. Kanske fanns skrån där (i diket), sådana som han brukade leta som pojke för att ha till att meta med. Lagerkvist KämpAnde 251 (1930).
Spoiler title
Spoiler content