SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRÅ skrå4, sbst.10, i bet. 1 n., i bet. 2 r. l. f.; best. -et, äv. -t resp. -n.
Etymologi
[i bet. 1 sannol. identiskt med SKRÅ, sbst.3 (motsv. SKROT 6); i bet. 2 sannol. till sv. dial. skrå, grovmala (se SKRODA, v.)]
tekn.
1) skrot (se d. o. 6). Kvarnbl. 1964, nr 49, s. 7.
Ssgr (till (1 o.) 2; tekn.): SKRÅ-MALNING. grovmalning av säd (till skrot), skrotning, skrotmalning. 3NF 12: 347 (1930). Vid beredning av vetemjöl .. (krossas) säden först .. mellan refflade stålvalsar, som äro inställda så långt från varandra, att krosstyckena bli tämligen grova. Efter denna första s. k. skråmalning erhålles endast en ringa del mjöl, vilket siktas ut, varefter den grova återstoden förmales något hårdare .., varefter en ny siktning sker. Efter den andra skråmalningen vidtar den tredje skråmalningen o. s. v. Bolin VFöda 259 (1934).
-MJÖL. skrotmjöl; äv. om var o. en av de omgångar skrotmjöl som erhållas vid upprepade skråmalningar. LAHT 1932, s. 243 (i pl.).
-VALS. skråningsvals. Fischer KvarnteknLb. 170 (1935).
Ssg (tekn.): skråvals-stol. skrotvalsstol.
Spoiler title
Spoiler content