SKRÅNA skrå3na2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. skråna; motsv. nor. dial. skråna; avledn. av det adj. som föreligger i sv. dial. skrå'n, förtorkad, skrumpen, nor. dial. skråen, halvtorr, skrumpen, hård, nära besläktat med SKRÅ, sbst.2]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) om slaget gräs: förlora en del av sin saftighet l. bli halvtorr. Det nyslagna gräset skulle först räfsas ut i bredor. Sedan det ”skrånat” över en natt, hackades det upp, d v s vändes, för att efter några soltimmar strängas och kuvas. ÖgCorr. 1966, nr 141, s. 10.
2) stelfrysa l. dyl.; särsk. i den särsk. förb. SKRÅNA PÅ.
Särsk. förb.: SKRÅNA PÅ10 4. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2, opers.: frysa på så att marken blir hård. Det har blivit barbacke igen, och så kommer kylan så pass att det skrånar på lite, vintern är nog inte långt borta. TurÅ 1949, s. 279 (i skildring från Lappl.).
SAOB
