publicerad: 1973
SKRÅ skrå4, sbst.2, n. (G1R 27: 88 (1557: sine åldermen och skrå; möjl. f. sg.), LReg. 186 (1624) osv.), äv. (numera bl. i bet. 1, föga br.) r. l. f. (LPetri KO 93 b (1571; i bet. 1), ConsAcAboP 2: 392 (1662; i bet. 2 a), Löfgren TenngjH I. 1: 12 (1925; i bet. 1)) l. (i bet. 3 b, i vissa trakter, bygdemålsfärgat) r. l. m. (Öding Först 43 (1970)); best. -et, äv. -t, resp. -n, äv. -en; pl. -n (KKD 6: 173 (1709) osv.), äv. (numera bl. dels i bet. 1, föga br., dels i bet. 3 b, i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -r (MeddNordM 1893—94, s. 5 (1585), Schück VittA 2: 48 (i handl. fr. 1674)) ((†) =, G1R 27: 88 (1557; möjl. sg.), L. Paulinus Gothus MonPac. 765 (1628), AB 1840, nr 170, s. 3; -er 2SthmTb. 4: 242 (1573), Kellgren (SVS) 4: 392 (1784)); pl. best. -na (Beskow (1851) i 3SAH LXI. 3: 158, osv.), äv. -en (2RA 1: 38 (1719) osv.) ((†) -n RP 8: 102 (1640), Brask Pufendorf Hist. 296 (1680))
Ordformer
(schrå 1650. skrager, pl. 1573 (: skragerne, pl. best.; sannol. skrivfel för skrågerne). skrå (sc-, -åh, -åå) 1527 osv. skråd (-dh) 1589—1697. skrådhe 1621. skrågen, sg. best. 1644. skråger, pl. 1626—1664)
Etymologi
[fsv. skra, f. (i bet. 1, 2); motsv. fd. skra (d. skrå, i bet. 1), nor. dial. skrå, f., läderbit, gamla skinnkläder, fvn. skrá, f., torrt skinnstycke, pergamentbok, pergamentbrev, lagbok; nära besläktat med nor. dial. skråen, halvtorkad, skrumpen, hård, mlt. schrāch, schrāde, schrā, schrāge, mager, torr, eländig o. d., t. dial. schra(h) o. d., mager, samt med SKRÅE; möjl. avlägset rotbesläktat med SKRUMPEN. — Jfr SKRÅKÖPING, SKRÅNA, v.1, SKRÄN, adj.]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) stadga; ordning (se d. o. 3 b); särsk.: skråstadga, skråordning. OPetri Tb. 175 (1527). Skal .. hwar Hospital haffua sijn Skrå, ther vthi bescriffuit är, huru the siuke som j Hospitalen äro, sigh skicka skola. LPetri KO 93 b (1571). Her Konung, och j Herrer all, / I låten edher rådhe, / At j effter thet högha kall, / Förtaghen all then wådhe, / Som här aff förorsakas kan, / At Michel then ährlöse Man, / Ey achtar leigd och Skrådhe, / Tingzfredh mån bryta wåghe. Forsius Fosz 16 (1621). Kongl: Mayst:tz Allgemene Ordning och Skråå, För Handtwärckarne, i Swerige och Finlandh. (1669; titel på broschyr). Guldsmedernes skrå är skrifvet i en liten bok af 5 1/4 tums höjd och 4 tums bredd. Skråordn. 181 (1856). (Knutsgillena i) Flensburg och Reval ha båda sina skrån (stadgar) från omkr. 1300 bevarade i medeltida avskrifter, de förra på gammaldanska, de senare på plattyska. SkånHembFÅb. 1953, s. 80. — jfr BY-, GILLES-, HAMN-, HANTVERKS-, HIRD-, HOSPITALS-, LANDS-, MURMÄSTAR-, SKOMAKAR-, ÄMBETS-SKRÅ.
2) om sammanslutning (med särskild stadga l. ordning).
a) (förr) om var o. en av de under medeltiden uppkomna o. i Sv. till mitten av 1800-talet existerande yrkesföreningar som stodo under statsmaktens skydd o. omfattade utövarna av ett (l. flera närstående) hantverk (l. viss därmed jämställd yrkesverksamhet) samt, enligt särskild stadga l. ordning, hade såväl speciella privilegier beträffande yrkesutövningen som vissa förpliktelser beträffande densamma: gille (se d. o. 4 b), ämbete; jfr KOMPANI 2 a, ZUNFT; äv. liktydigt med: hantverk, yrke. 2SthmTb. 4: 242 (1573). Nu .. när ungdomen, så wäl som en hwar til mogne år kommen, .. har frihet at gå utur Skråen. Nordencrantz Arc. 187 (i handl. fr. 1727). (En rik man) hwars hushåll bragte rundelig förtienst för Winhandlare, Byggmästare, Bryggare, Slaktare, Bagare och alla skråen. Dalin Arg. 1: 147 (1733, 1754). Den mängd af ärftliga skrån, som (under antiken i Grekland) förenade handtwerkare, konstnärer och idkare af sådana praktiska wetenskaper, hwilka inneburo föreställningen om något magiskt, t. ex. läkarekonsten, som gick i arf inom wissa släkter på Kos, i Epidauros och i Lebedos. SKN 1844, s. 266. Först kommo skråen med sina åldermän och fanförare (in i kyrkan); de gingo barhufvade och hade ljus i händerna. Strindberg SvÖ 1: 365 (1883). År 1268 hade .. (Venedigs glasindustri) vunnit den omfattning, att stadens glasblåsare, som bildade ett eget skrå, detta år deltogo i (en procession). Eidem ÄGlasH 47 (1912). Sannolikt hade grytgjutarna här i Sverige redan under medeltiden efter tyska förebilder sammanslutit sig till ett skrå för att bevaka gemensamma intressen. Kulturen 1946, s. 126. — jfr APOTEKAR-, BADAR-, BAGAR-, BALSAMERAR-, BARBERAR-, BARDSKÄRAR-, BLECKSLAGAR-, BOKBINDAR-, BRYGGAR-, DRAGAR-, FISKAR-, GARVAR-, GLASMÄSTAR-, GULDSMEDS-, HANDSKMAKAR-, HANTVERKS-, HATTMAKAR-, HÖKAR-, JÄRNBÄRAR-, KAKELUGNSMAKAR-, KANNGJUTAR-, KNIVSMEDS-, KRÄMAR-, KÖPMANNA-, MURAR-, MUSIKER-, PERUKMAKAR-, PÄRLSTICKAR-, REMSKÄRAR-, REMSNIDAR-, RÅTTFÅNGAR-, SKOMAKAR-, VÄVAR-, ÄMBETS-SKRÅ m. fl.
b) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om l. med inbegrepp av andra slag av sammanslutningar: societet l. samfund l. förening l. brödraskap. Här (i Strasbourg) hafwa the suänske (dvs. studenterna från Sv.) sit skrå i sloszgaszen. Bolinus Dagb. 39 (1668). Ett särskildt slags munkar af Francisci orden, som bära namn för .. ”Munkar af det H(eliga) Landet” .. (kalla) ock .. sitt skrå rätt och slätt ”det H. Landet”. Eneman Resa 2: 215 (1712). Det var en tid (före striden mellan gamla o. nya skolan), då ett eget skrå, med kungligt privilegium, innehade högsta domsrätten i vår vitterhet. AB 1830, nr 4, s. 3; jfr 3.
3) i allmännare l. bildl. anv. av 2 a (o. b); särsk.: (sluten) grupp l. (samhälls)klass; yrkeskår; i sht förr äv.: krets (se KRETS, sbst.1 9 b), skara. Hoo kan .. ens tänckia eller vpräkna (allt som bedrivs av tjuvar o. bedragare)? Summa, thet är thet gemeneste Handtwärck och största Skråå på Jordenne. Rudbeckius Luther Cat. 100 (1667). Ett sådant (vrångt o. retsamt) Folk så äro de (dvs. männen). / Jag will i deras Skrå / Min tid så nödigt nöta. Frese VerldslD 70 (1718, 1726). Jag har icke den äran at höra till deras skrå, som göra sig en Heder af Regeringens missnöjen och näpst. Leopold (SVS) II. 2: 335 (1795). I Norige utgöra .. Advokaterne ett eget privilegieradt skrå. Palmblad Norige 379 (1846). För en fackman är det alltid glädjande att finna personer utanför det trängre skrået ägna intresse och eftertanke åt spörsmål, som tillhöra hans fack. Cederschiöld Ordlek. 140 (1910). För de arbetslösa blev organisering en penningfråga. De kom inte in i fackförbunden, som urartade till skrån. Martinson ArméHor. 219 (1942). — jfr DAGDRIVAR-, KÖPMANNA-, LÄRDOMS-, RECENSENT-, RIM-, RIMMAR-, SKALDE-, SKRIVAR-, TIGGE-, VITTERHETS-SKRÅ. — särsk.
a) (numera mindre br.) övergående i bet.: skråanda (se d. o. 2). Måtte detta blads (dvs. Stockholms Postens) critiska anda snart åter vakna, och, genom täflan med andra critiska Journaler, förstöra all både misstanka och möjlighet af väld och skrå, i den, för vår litteratur så oumbärliga, granskningen! JournSvL 1798, s. 298.
b) [jfr motsv. anv. av sv. dial. (Uppl., Söderm.) skrå, m. l. n.] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) följe (se d. o. 3), anhang; skock l. hög l. hop (av människor l. barn). Din (dvs. Cupidos) dierfhet af naturens lag kan ingalunda skrämmas: / Du wänder henne up och ned och följer ingen regla: / Dit hela undergifna skrå måst, utan styre, segla. Nordenflycht QT 1745, s. 80. Brudsäta, Brudpigor, ja, hela skrå måst' nu up i dansen, / Slänga och hålla sig friskt. Strand NeliSuec. 51 (1753). (Stråtrövaren) hade twenne af sit gemena skrå med sig. Säfström Banquer. Qq 1 b (1754). Vintren blir galen, / På hospitalen / Drifs han af våren med hela sitt skrå. CFDahlgren 1: 229 (1827). Han sköt in skrinet under soffan där en skrå ungar slogs om en gulstrimmig kattstackare som räddade sig ut genom dörrspringan som en eldsvåda. Öding Först 43 (1970). — jfr JÄGAR-, NYMFE-SKRÅ.
4) (†) sfär (se d. o. 6 b); jfr 3 a. En Recensent, så djupt förvirrad i sina critiska spitsfundigheters lilla skrå, at (osv.). Thorild (SVS) 3: 74 (1791).
Ssgr (i allm. till 2 a): A: SKRÅ-ANDA.
2) i allmännare l. bildl. anv. (jfr skrå, sbst.2 3): anda karakteriserad av ensidig(t) omtanke om l. gynnande av den egna yrkeskåren l. kretsen l. klicken; snäv kåranda l. klassanda. Tegnér Brev 2: 17 (1818). Bland Krigsfolket duger ingen skråanda. KrigVAH 1823, s. 16. Akademisk skråanda. Santesson Atterbomst. 81 (1932). jfr: Skråanden är den mäktigaste af alla Andar. Tegnér Brev 2: 15 (1818). —
-ARBETARE~0200. (förr) arbetare som tillhörde ett skrå (o. arbetade åt en mästare). PH 11: 433 (1778). —
-ARKIV.
2) i museum o. d.: arkiv l. arkivavdelning med skråhandlingar o. d.; särsk. om arkivavdelning i Nordiska museet i Sthm. Fatab. 1916, s. 6. —
-ARTAD, p. adj. som har prägeln av skrå; särsk. (o. om nutida förh. oftast) allmännare l. bildl., särsk.: som präglas av skråanda (se d. o. 2) o. d. Frey 1847, s. 247 (om sinne). Universitas hänvisar ursprungligen på den skråartade föreningen av magistrar och studenter, vilkas ordförande kallades rector. Sylwan (o. Bing) 1: 36 (1910). Tidigt inställd mot allt slags monopolväsen kom .. (Lars Salvius), då han .. blev ägare till ett tryckeri, i direkt kontakt med skråartade sedvänjor av för en frihetsälskande man ovanligt motbjudande slag. Silfverstolpe BokbSthm 146 (1930). —
(jfr 1) -ARTIKLAR, pl. (förr) skråordning; jfr artikel II b slutet. Möller 1: 134 (1745). Fatab. 1927, s. 137. —
-AVGIFT~02 l. ~20. (förr) (särsk. vid erhållande av mästarvärdighet) till skrået erlagd avgift. GT 1788, nr 51, s. 2. —
-BAND. (förr) om de band (se band, sbst.1 4 b slutet) på skråmedlemmarna som skråbestämmelserna utgjorde l. om de band skråväsendet lade på hantverket; jfr -tvång 1. LBÄ 2—3: 69 (1797). Löfgren TenngjH I. 2: 3 (1933). —
(1, 2) -BESTÄMMELSE. (förr) (i skråordning uttryckt) bestämmelse gällande för ett skrå; särsk. i pl.; jfr -stadga. 2NF 25: 1227 (1917). Löfgren TenngjH I. 1: 13 (1925). —
-BILDNING. (förr) handlingen att bilda ett skrå l. skrån; äv. konkretare, om resultatet. Hildebrand Medelt. 1: 344 (1881). Rig 1961, s. 26 (konkretare). —
-BOK. [fsv. skrabok, bok innehållande skråordning] (förr) bok utgörande l. innehållande skråhandling; särsk.: av skrå förd protokollsbok l. in- o. utskrivningsbok o. d. Förbundet 1913, nr 1, s. 4. —
-BREV. (förr) (kungligt) brev (se d. o. 2) vari ett skrås rättigheter stadfästes l. bekräftades. Ambrosiani SvSkråämb. 90 (i handl. fr. 1759). —
-BRODER.
1) (förr) medlem av (samma l. samma slag av) skrå (som den talande l. viss annan person). Linc. Tttt 8 b (1640).
2) allmännare l. bildl. (jfr skrå, sbst.2 3); särsk.: yrkesbroder, medbroder. Att de, som wilja wara filosofer, göra sig förnäma, kan på intet sätt förlåtas dem, emedan de upphäfwa sig öfwer sina Skråbröder och förnärma deras .. jemlikhetsrätt. AJourn. 1814, nr 141, s. 2. En fakir, som i motsats till de flesta av hans skråbröder såg riktigt ordentlig ut. Reinius Hagenbeck Sydas. 123 (1927). —
-BRUK. (förr) (i skråordning stadgat) bruk tillämpat inom ett skrå l. skråväsendet. Nordencrantz Arc. 197 (1730). Lundin (o. Strindberg) GSthm 370 (1881). —
-BUNDEN, p. adj.
1) (förr) bunden l. reglerad gm tillhörighet till skrå l. skråtvång. Snällp. 1848, nr 25, s. 3. Rig 1949, s. 134 (om hantverket).
2) allmännare l. bildl. (jfr skrå, sbst.2 3). Att hindra landet från att vanstyras av en skråbunden klassregering. GHT 1926, nr 59, s. 12.
-BÖSSA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 5114). (förr) bössa (se d. o. 1 f) som tillhörde ett skrå. Karlin KultM 18 (1888). —
-DOMSTOL~02 l. ~20. (förr) av skråmedlemmar sammansatt domstol som dömde (efter skrårätt; se d. o. 1) i skråsaker (se -sak 1) o. som behandlade mellan skråmedlemmar uppkomna tvister (innan dessa kommo inför ordinarie domstol), skrårätt (se d. o. 2). SC 1: 1035 (1821). —
-FORM. (förr) form som gällde för l. präglade skrå(n) i fråga om organisation l. verksamhet l. bestämmelser o. d. (särsk. i pl.); form av yrkesorganisation l. yrkessammanslutning som skråväsendet representerade. Arbetsdelningens princip .. förbenade .. de skråformer, som handtverken redan under medeltiden begynt ikläda sig. Forssell Stud. 1: 132 (1868, 1875). Medeltidens vandringssed har bibehållit sig ända in i nyare tid om än skråformerna växlat åtskilligt. Förbundet 1914, nr 1, s. 2. —
-FÖRESTÅNDARE~00200. (förr) föreståndare för ett skrå; jfr -ålderman o. verkmästare. EkonS 2: 317 (1897). —
-FÖRFATTNING. (förr)
2) motsv. författning 6 (jfr -förordning, -ordning); ngn gg äv. allmännare l. bildl. (jfr skrå, sbst.2 3). Kellgren (SVS) 4: 401 (1784). Brinkman (o. Adlersparre) Brevväxl. 234 (1834; allmännare). —
(jfr 1) -FÖRORDNING. (förr) jfr förordning 3 o. -ordning. Palmblad Nov. 4: 119 (1845, 1851). Form 1946, s. 89 (om allmän skråordning). —
-FÖRSAMLING. (förr) av skråmedlemmar bestående församling (se d. o. 2, 2 a). LBÄ 4: 86 (1797). Steffen LönsystH 1: 107 (1895). —
-FÖRVANT. [jfr t. zunftverwandte(r)] (numera knappast br.) = -broder 1, 2; jfr förvant, sbst.1 1. Nordforss (1805). Cannelin (1939). —
-GESÄLLSKAP~002, äv. ~200. [jfr -gesäll] (förr) gesällskap av skrågesäller, gesällskap. 3NF 7: 1 (1927). —
-GILLE. (förr)
1) (numera föga br.) skråförening, skrå (se skrå, sbst.2 2 a); jfr gille 4. LBÄ 11—13: 76 (1798). FoU 19: 198 (1906).
-HANDLANDE. (†) till skrå ansluten l. gm skråbestämmelser privilegierad köpman. Chydenius 336 (1777). —
-HANDLING. (förr) handling (skråbok, skråordning o. d.) tillhörig ett skrå l. härrörande från ett skrå. Karlin KultM 18 (1888; om handlingar i museum). —
-HANTVERK~02 l. ~20. (förr) av l. inom skrå(n) bedrivet l. gm skråväsendet reglerat hantverk; skråbundet hantverk. Lind 1: 1895 (1749). I Stockholm finnas 60 särskilta Skråhandtverk. Poppius PVetA 1830, s. 17. I likhet med det samtida skråhantverket stelnade det byorganiserade jordbruket till under 1700-talet. Form 1948, s. 92. —
-HANTVERKARE ~0200. (förr) hantverkare som tillhörde ett skrå, utövare av skråhantverk. Bergv. 2: 598 (1752). SPF 1859, s. 725. —
-HANTVERKERI. (numera mindre br.) skråhantverk. Helmfrid Holmen. 145 (i handl. fr. 1765). Odhner G3 2: 48 (1896).
-HEMLIGHET~002, äv. ~200. särsk. (o. om nutida förh. bl.) allmännare l. bildl. (jfr skrå, sbst.2 3): hemlighet som hålls inom skrået, (exklusiv) yrkeshemlighet. Höijer 1: 18 (1795). Den poetiska stilen fick .. (under franskklassicismen) ett drag av skråhemlighet. Mjöberg Stilstud. 26 (1911). —
-HERRE. [jfr fd. skraaherre, d. skråherre]
1) (numera mindre br.) till 2 a: om skråföreståndare l. ett skrås förtroendeman o. d. Sädan kom discurs på Skråerne; Och definierade H. Landtmarskalken Skänkeskrå den wara, när den ene Staden kan skänkia the andra sin skrå. Och då sittia 2 Rådmän med twå af Skråherrarne. RARP V. 1: 57 (1652). Den vördige Rådsherrn Jacobus Paumgartner, hvilken såsom Skråherre förestod (tunnbindar-)embetet. PoetK 1821, 2: 3.
2) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) till 2 b: styresman l. föreståndare för gille (se d. o. 4 a); jfr -präst. Flensburg KnutGilld. 8: 1 (1743). MeddSlöjdF 1897, 1: 15 (i de medeltida knutsgillena). —
(2 b) -HORN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 5114). (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om byahorn. Hoby skråhorn. Wistrand NordMAllmog. 16 (1909). —
-HÖVITSMAN~002, äv. ~200. (numera bl. tillf.) om skråmästare med befäl över avdelning av borgarvakt; jfr hövitsman c. Björlin Elsa 150 (1879). —
-INRÄTTNING~020. (förr) i sht konkret; särsk. om den samhällsinrättning skråväsendet utgjorde; äv.: skrå. (Av vad ovan sagts) blifwer altså Frågan: .. Om Swenske Skrå-inrättningarne äro twång? Rehbinder Wederläggn. 6 (1766). Skråinrättning .. (dvs.) Det slags samhällsinrättning, då handtverken äro indelade i vissa skrån. Dalin (1854). —
-INTRESSE. jfr intresse 3; särsk. (o. om nutida förh. bl.) allmännare l. bildl. (jfr skrå, sbst.2 3): klass- l. kår- l. ståndsintresse o. d. (Den nya regeringen skall) måhända ej .. kunna hålla sig uppe mot skrå- och fabriksinteresset .., såvida ej (osv.). Liljecrona RiksdKul. 130 (1840). Den katolska skolan skulle helt tjäna ett skråintresse — prästeståndets. PedT 1958, s. 70. —
-INVENTARIER, pl. (förr) inventarier (se inventarium 3) i l. från ett skrås föreningsbyggnad l. föreningslokal. Förbundet 1909, nr 9, s. 7. —
-KÖPING, se d. o. —
-LAGSTIFTNING~020. (förr) lagstiftning som gällde skråväsendet l. reglerade o. befäste detta. Schauman o. Christierson Gide 197 (1897). —
-LEDAMOT~002, äv. ~200. (numera föga br.) = -medlem 1. LBÄ 25—26: 105 (1799). Inom tredje Ståndet är det icke .. egenskapen af proprietär, utan egenskapen af skrå-ledamot och af embetsman, som qvalifierar en Riks-Representant. Därs. 33—35: 137 (1800). Björkman (1889). —
-LIK. skråliknande, skråartad; i sht förr äv. i nedsättande anv.: skråmässig (se d. o. 2 a). Lind (1749; under zunfftmässig). Såsom en fölgd af sedernas mildring i gemen, hafva efterhand förföljelser och förbittringar, de Academiska Nationerna imellan aftagit, och har den skrålike Penalismen .. i vår tid blifvit aflagd. DvSchulzenheim PVetA 1799, s. 9. —
-LÅDA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 5114).
1) låda l. kista l. skrin för förvaring av ett skrås kassa (samt handlingar o. d.), ämbetslåda, låda; äv. övergående i bet.: (sammanslutning med) skråkassa (jfr 2); i fråga om nutida förh. bl. oeg., om liknande låda tillhörande en hantverksförening. Handtwärkare äro här (i Säter) af flere Professioner, som en del hafwa sina egna Skrå- och Embets-Lådor. Hülphers Dal. 501 (1762). Nilsson HallMus. 32 (1902; enbart om föremålet). GHT 1934, nr 274, s. 10 (oeg.).
2) (numera bl. ngn gg) skråmöte; äv.: skråförening. En stor del af .. (medeltidens) former och inrättningar äro ända hitintills bibehållna, .. (t. ex.) städernas skrålådor och monopolier, som qväfva alla näringar. Richert EttAnn. 10 (1822). Förbundet 1913, nr 1, s. 4 (om skråmöte). särsk. (†) allmännare l. bildl. (jfr skrå, sbst.2 3). Tegnér Brev 2: 17 (1818; om Svenska akademien). —
-MAN.
1) (förr, mera tillf.) manlig skråmedlem l. skråhantverkare; äv. övergående i 2, liktydigt med: yrkesman, fackman. Posten 1768, s. 194. En af mina vänner .. svarfvar excellentare, än någon skråman i den saken i Stockholm. Thorild (SVS) 4: 188 (1795). Adelshandtverkarne .. (äro uppbådade), och det har kommit till handgemäng mellan dem och skråmännen. Rydberg Frib. 296 (1857).
2) allmännare l. bildl. (jfr skrå, sbst.2 3); särsk.: man av (det l. det) skrået (se skrå, sbst.2 3). Akademiska skråmän. Leopold 4: 290 (c. 1820). Bergman Skyar 166 (1936). —
-MEDLEM~02 l. ~20.
2) allmännare l. bildl. (jfr skrå, sbst.2 3). (Den skicklige maskinisten) hade en skråmedlems fasta stolthet, och han var med rätta förtretad över att Juan trodde att allt arbete var lika. Bengtsson Linklater JuanAmer. 208 (1931). —
-MISSBRUK~02 l. ~20. (förr) missbruk av skråprivilegier l. skrårättigheter. Odhner G3 1: 213 (1885). —
-MUSIKANT. (förr) till skrå ansluten musikant, medlem av musikerskrå. Valentin Musikh. 2: 45 (1901). —
-MUSIKER. särsk. (o. om nutida förh. bl., mera tillf.) allmännare: yrkesmusiker. Peterson-Berger Musik 81 (1935). —
-MÄSSIG. [jfr t. zunftmässig]
1) om sak: som står i överensstämmelse med l. är karakteristisk för skråväsendet l. skråväsendets principer l. med skråordning; i sht förr äv. om person: kvalificerad att intagas i skrå. (Sv.) Skråmeszig .. (fr.) Capable d'être reçu dans une tribu. Nordforss (1805). (Sv.) Skråmeszigt .. (fr.) Conformément aux usages de la tribu. Dens. På industriens område aflägsnade den liberala lagstiftningen .. de rester af den skråmässiga handtverksordningen, som ännu lefde kvar från äldre tider. 2UB 10: 393 (1907). 2NF 16: 1337 (1912; om sammanslutnings prägel). När ett självständigt guldsmedsämbete med egen ålderman och övrig skråmässig organisation inrättades i Malmö är mig icke bekant, men (osv.). GUpmark i Fatab. 1923, s. 129.
a) som för tanken till (det som var karakteristiskt för) skråväsendet o. d.; särsk. i nedsättande anv.: som präglas av l. härrör från skråanda (se d. o. 2) l. skråtvång (se d. o. 2). Då jag skiljer emellan de bildade och obildade klasserna, så ligger i sakens natur att jag ej kan mena några skråmässiga skilnader. Öfvergången ifrån de lägre till högre klasserna måste vara fri. Geijer I. 5: 100 (1811). Vår embetsmanna-inrättning är skråmässig. Nästan alla de upräknade kännetecknen på skrån passa på henne. SC 1: 164 (1820). Ej med skråmässig trohet ville .. (Tegnér) arbeta i antikens verkstad. Böttiger i 2SAH 23: 252 (1847). Det (ovan nämnda) är den sanna, stora smakens rätta grund, från hvilken ny-romantikernas .. trånga, i vissa fall skrå-mässiga skönhetslära bäst besegras. Beskow i 2SAH 35: 438 (1861). Odhner G3 2: 61 (1896; om betraktelsesätt). När det gällde hans diktarära, visade .. (Byron) en bred överlägsenhet. .. Den var grundad på hans inre kraftmedvetande, men också .. på hans förakt för skråmässig begränsning. Hallström LevDikt 105 (1914). Form 1936, s. 219 (ss. adv.).
b) (numera mindre br.) yrkesmässig; som är fackutbildad l. har (normal) yrkesskolning, av facket; yrkesskicklig; förr äv. övergående i bet.: van l. färm l. rutinmässig l. rutinerad. (Sv.) Skråmeszig .. (fr.) Qui sent le métier. Nordforss (1805). (Krögerskan fyllde) med ganska skråmessig skicklighet .. det lilla dryckshornet. Gosselman Sjöm. 1: 168 (1839). Hultin Minn. 109 (1872; om reflexioner). Efter att hafva vunnit .. (tillstånd att undervisa) vid universitetet i Leipzig måste .. (A. H. Francke) dock snart vika för de skråmässiga universitetslärarna. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 180 (1898). Steffen Krig 3: 11 (1916; om diplomater).
Avledn.: skråmässighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara skråmässig o. d. Weste FörslSAOB (c. 1815).
1) till -mässig 1; äv.: skråkaraktär. I formen imiterade man (vid glastillverkning i ä. tid) ofta den venetianska. .. Äfven hemlighetsmakeriet och den strängt slutna skråmässigheten tillegnade man sig från Venedig. Karlin KultM 38 (1888). SvRiksd. 8: 441 (1934).
2) till -mässig 2 a; äv. övergående i bet.: skråanda (se d. o. 2), skråtänkande; förr äv. övergående i bet.: rutinmässighet l. rutin (jfr -mässig 2 b). SC 1: 164 (1820). (Sv.) Skråmässighet .. (fr.) routine. Berndtson (1880). Det är rent förunderligt att .. (åkeriväsendets i Sthm) skråmässighet kunnat bibehållas intill våra dagar. NerAlleh. 1896, nr 232, s. 2. Halvbildningens självtillräcklighet och skråmässighetens avundsjuka. SPoppius i HågkLivsintr. 7: 275 (1926). Den benhårda skråmässighet, byggnadsarbetarna hållit på, har kunnat hålla allt stången tack vare den glänsande solidariteten bland de svenska arbetarna. ArbBl(A) 1930, nr 47, s. 3. —
-MÄSTARE. [jfr t. zunftmeister]
1) (†) ordförande i skråförening l. föreståndare för skrå; skråålderman; jfr mästare 1 o. verkmästare. (Lat.) Tribunus .. (sv.) öfwerste, ålderman, skråmästare. Cellarius 206 (1699). (Lat.) Curio .. (sv.) Skrå- eller rotmästare. Ekblad 78 (1764). (Sv.) Skråmästare .. (lat.) corporis l. societatis tutor, defensor. Lindfors (1824).
3) [delvis med anslutning av efterleden till mästare 5] (numera föga br.) i allmännare l. bildl. anv. av 2 (jfr skrå, sbst.2 3). Jag .. (vill) förbehålla mig att de Skråmästare uti den .. större lärdomen (dvs. recensenter), som uphäfvit sig til Dictatorer öfver bokprässarna, måtte (osv.). ANordell i JournSvL 1800, s. 320, Bih. s. 5. Åldermannen för vetenskapernas skråmästare, gemenligen kallad rektor. Denne man är alltid magnificus, d. v. s. ypperlig. Palmær Eldbr. 117 (c. 1826). —
-MÄSTERLIG. [jfr -mästare] (numera föga br.) som för tanken till skråmästare (se d. o. 2) o. d.; äv. övergående dels i bet.: pedantisk, dels i bet.: oinskränkt. De som häruti (dvs. om hälsa o. om konsten att få ett långt liv) skrifva med sin vederbörligen skråmästerliga vidlöftighet, och mindre tänka på vigtiga uplysningar än tiocka böcker .. ställa .. up en stor Förteckning på Kännemärken, hvilka (osv.). Thorild (SVS) 4: 163 (1795). (I skriften ”Skäl och ordsaker til swenska folkets utflyttning” fördömdes) läkare, som vinnlade sig om kännedom af det grekiska språket för att bevara sin skråmästerliga rätt till en vetenskap, ”den naturens herre befalt vara oinskränkt”. Järta 2: 38 (1826).
Avledn.: skråmästerlighet. (numera föga br.) särsk.: skråanda (se d. o. 2). UrKorrCronholm 305 (1861). —
-MÄSTERSKAP~002, äv. ~200. [jfr -mästare] (förr) mästerskap (se d. o. 5 a) i skråhantverk, skråhantverkares mästerskap; i sht förr äv. konkret, = mästerskap 5 b. Cederhjelm Handtv. 12 (1794; konkret). Silfverstolpe BokbSthm 97 (1930). —
-ORDNING. (förr) ordning (se d. o. 3) gällande för l. tillämpad av skrå(n) l. inom skråväsendet; särsk. motsv. ordning 3 b: ordning som innehåller (detaljerade) bestämmelser l. stadgar rörande villkoren för medlemskap i visst skrå, medlemmarnas förpliktelser mot skrået o. mot varandra, (kontroll av) alstrens kvalitet, pris o. avsättning o. d., skråstadga; äv. om förordning med generella bestämmelser l. stadgar rörande skråna l. det i skrån organiserade hantverket (o. handeln) i ett land; jfr hantverks-ordning. RP 9: 485 (1642). Den första allmänna skråordningen av år 1669. Ambrosiani SvSkråämb. 4 (1920). —
-ORGANISATION. (förr) särsk. konkret(are), dels om förhållandet l. sättet att vara organiserad ss. skrå, dels (o. vanl.): organisation (se d. o. 3) utgörande ett skrå, organisation inom skråväsendet, dels: skråsystem. Under öfvergångstiden mellan solidt handtverk och storindustriel massproduktion förföllo arbetarnes skråorganisationer. Förbundet 1906, nr 3, s. 1. Fatab. 1927, s. 84 (i sg. best., om skråsystemet). I Stettin förekom .. 1319 ett ”trägerämbete” med fullt utbildad skråorganisation. Erixon SthmHamnarb. 31 (1949). —
-POST. (förr) av skrå anordnad postinrättning. Flerstädes (kallade) speciella yrkesintressen till lif mer eller mindre omfattande postinrättningar ... De mest omtalade av dessa skråposter voro de på sin tid i synnerhet inom södra Tyskland mycket spridda s. k. slaktarposterna. 2NF 22: 50 (1915). —
-PRINCIP. princip tillämpad inom skråväsendet; (grundläggande) princip för skråväsendet; särsk. (o. om nutida förh. bl.) allmännare l. bildl. (jfr skrå, sbst.2 3): skråmässig (se d. o. 2 a) princip; i sht förr äv.: yrkesprincip. Det är en förbannad skråprincip att för strängt förfölja fuskerier. ESchröderheim (1793) i MoB 6: 194. Lät' .. (fransmännen), som äga det för skaldekonsten mindst harmoniösa språk af alla .. (använda rim); men vårt .. borde dock befrias ifrån en uteslutande skråprincip, som hindrar det at utveckla sina fördelar. Höijer 4: 488 (1798). Knorring Cous. 2: 115 (1834; om yrkesprinciper). Skråprincipen och de tunga skråformerna. EkonS 2: 337 (1898). —
-PRIVILEGIUM. (förr) privilegium som tillerkändes ett skrå l. skråna; skrårättighet; särsk. i pl.; äv. om skriftlig handling innehållande ett skrås privilegier l. rättigheter. (Hattmakarnas) låda .. där de sine skråprivilegier, brev, penningar och annat uti hava. Ambrosiani SvSkråämb. 61 (i handl. fr. 1622). Sommarin EkonL 1: 13 (1915). —
(2 b) -PRÄST. [fsv. skrapräster] (ngn gg i skildring av ä., i sht medeltida förh.) präst som betjänade ett gilles (se gille 4 a) medlemmar (o. som det bl. a. ålåg att uppläsa gillesordningen vid gillets sammankomster). Rig 1923, s. 7 (i medeltida svenskt sankt Göransgille). —
-REGERING. (†) abstr. o. konkretare, = -välde 1; jfr regering 1 b, 2 c α. Cederhjelm Handtv. 30 (1794; abstr. o. konkretare). —
-RÄTT. (förr)
1) rätt (se rätt, sbst.2 2) som gällde inom skråväsendet o. uttrycktes i skråordning(arna); förr äv.: skråordning. Stiernman Com. 4: 499 (1682; om skråordning). 2NF 25: 1222 (1917).
-RÄTTIGHET~002, äv. ~200. (skrå- 1685 osv. skrås- 1657)
2) allmännare l. bildl. (jfr skrå, sbst.2 3). Den privilegierade jordens skrårättigheter. BL 11: 160 (1845). —
-SAK. (förr)
-SINNAD, p. adj. (numera föga br.) särsk. allmännare l. bildl. (jfr skrå, sbst.2 3): som präglas av skråanda (se d. o. 2). SKN 1841, s. 203 (om arkitekter). —
-SINNE. (numera föga br.)
2) = -anda 2. Valerius 2: 17 (1811). GScheutz (1823) hos Warburg Richert 1: 157. Hos oss .. tilltalar man aldrig menniskan utan klassmannen, aldrig personen utan rangen. Vårt stolta språk bär i detta afseendet skråsinnets slafmärke på sin panna. Frey 1848, s. 370. —
(2 a, 3) -SKILLNAD. (numera bl. mera tillf.) särsk. till 3: social klyfta l. rangskillnad mellan olika (yrkes)grupper (i samhället) o. d. KrigVAT 1854, s. 445. Strindberg Giftas 1: 75 (1884). —
-SKYDD.
1) (förr) om det skydd för hantverk l. hantverkare som skråväsendet innebar. Poppius PVetA 1830, s. 26.
2) allmännare l. bildl. (jfr skrå, sbst.2 3): skråmässigt (se -mässig 2 a) skydd (för näringslivet o. d.). SvD(B) 1944, nr 52, s. 2. —
-SKYLT. (förr)
-SLÖJD. (†) skråhantverk. Salander PVetA 1754, s. 11 (motsatt: Hall-slögder). Blix SvFinance 126 (1797). —
-SPRÅK. (slang- l. yrkes)språk använt inom ett skrå (l. skrån av samma slag); särsk. (o. om nutida förh. bl.) allmännare l. bildl. (jfr skrå, sbst.2 3): yrkesspråk, yrkesslang, kotterispråk, kotterislang; förr äv. i uttr. i skråspråk, i ordalag använda inom skråväsendet l. hantverket. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 185 (1820: i). Noreen VS 1: 32 (1903). Provinsialismer och skråspråk. Bergman (1943; boktitel). —
(1, 2) -STADGA. (förr) skråordning; äv. om enskild stadga i skråordning, särsk. i pl. (i formen -stadgar): skråordning. MeddSlöjdF 1893, s. 69. Utöfvare af samma yrke sammanslöto sig till en fast korporation eller ämbete (= gille, senare kalladt skrå) med egna .. skråstadgar. Sthm 1: 74 (1897). —
-SYNPUNKT ~02 l. ~20. särsk. allmännare l. bildl. (jfr skrå, sbst.2 3). De gamla hästkuskarnas skråsynpunkter .. (ha) fått ge vika för den nya och moderna tidens krav på snabba kommunikationsmedel. Motorför. 1930, nr 10, s. 6. SvLäkT 1935, s. 1308 (i fråga om läkare). —
-SYSTEM. (förr) om det system för yrkesverksamhet l. (borgerliga) näringars bedrivande som skråväsendet innebar; särsk. konkretare: skråinrättning, skråväsen. SP 1792, nr 41, s. 2. Marknaderna, dessa skråsystemets karnavaler, då man inom en kort tidrymd skall godtgöra sig för långvarig pina och tvång. Frey 1850, s. 559. Skråsystemets upplösning. SErikÅb. 1959, s. 10. —
-SÄLLSKAP~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) skråliknande sällskap, skråartad sammanslutning. Röfwerier är et stort näringsfång i London och utgöra hela Skrå-sällskaper. Wallenberg (SVS) 2: 135 (1769). FoU 19: 198 (1906; om antika förh.). —
-TALS. (†) skråvis. (T.) Nach den Zünfften, (sv.) skråtals, efter skråna. Lind 1: 1894 (1749). (Sv.) Skråvis el. skråtals. (T.) Zunftweise. Heinrich 1101 (1828). —
-TID. (förr) om den tid under vilken skråna l. skråväsendet existerade. Under, i slutet av skråtiden. TT 1887, s. 127. —
-TVÅNG.
1) (förr) om det tvång som skråväsendet innebar för yrkesutövare l. hantverk o. d.; särsk.: tvång att tillhöra (l. vara organiserade i) ett skrå l. skrån. PH 13: 463 (1786). Kjellberg Ull 219 (1943).
2) allmännare l. bildl. (jfr skrå, sbst.2 3): tvång utövat inom en yrkeskår o. d., skråmässigt (se -mässig 2 a) tvång. (Avskaffandet av fakulteterna) skulle utan tvifvel vara en af de nyttigaste reformer, som kunde företagas vid de redan inrättade Universiteter. Allt skråtvång är til sin natur en orimlighet, då frågan är om uplysning och smak. Höijer 4: 458 (1796). Oaktadt sin dubbla egenskap af Jude och speculativ philosoph kunde Spinoza ej motstå sanningens makt (i Nya testamentets berättelse om Lasarus' uppväckande från de döda), när hans inre menniska för en stund förmådde lösgöra sig från skråtwånget. Melin JesuL 3: 216 (1849). IllSvOrdb. (1955). —
-TÄNKANDE. av skråanda (se d. o. 1, 2) präglat tänkande, skråanda; särsk. allmännare l. bildl. (jfr skrå, sbst.2 3). DN(A) 1965, nr 103, s. 2. —
-VIS. i l. efter skrån; skråmässigt; jfr -tals. Wikforss 2: 1068 (1804). Den individuelt eller skråvis bedrifna produktionen. Schauman o. Christierson Gide 148 (1897). Liksom i medeltidens städer hava köpmän och hantverkare (i Marocko) skråvis sammanfört sina bodar, ofta längs en hel gata. Holmström Pyren. 141 (1928). —
-VÄLDE.
1) (förr) om skrånas l. skråväsendets (oinskränkta) makt o. inflytande över hantverk o. näringsliv; äv. konkretare, om skråväsendet l. skråorganisationen med tanke på dess makt osv. Poppius PVetA 1830, s. 9. 2NF 17: 223 (1912; konkretare).
2) allmännare l. bildl. (jfr skrå, sbst.2 3). Fjelner TypTon. 112 (1922). Segerstedt Händ. 294 (1926; i fråga om fackföreningar). Vi .. fann de ivriga kraven (från konstnärernas sida) på censur och förbud (med avs. på ”hötorgskonsten”) fullt tidsenliga. .. Det har alltid glatt oss att de fria konsternas utövare är de första att ropa på skråvälde och diktatur. GHT 1947, nr 86, s. 10. —
-VÄLKOMMA~020. (förr) om rikt utsirad, vid högtidligare tillfällen använd pokal (av ädelmetall, oftast silver) som tillhörde ett skrå: välkomma, skråpokal. Eichhorn Stud. 3: 218 (1876, 1881). —
-VÄSEN(DE).
1) (förr) om sammanfattningen av allt som sammanhörde med (hantverkets l. näringarnas organisation i) skrån; skråinrättning. SC 1: 169 (1820). Skråtvånget var visserligen upphävt, men av skråväsendet fanns åtskilligt kvar (på 1850-talet). Sahlin SkånFärg. 33 (1928). När skråväsendet upphävdes 1846 påbjöds i lag att det i städerna skulle bildas hantverksföreningar. Form 1947, s. 136.
2) oeg. l. bildl. (jfr skrå, sbst.2 3). Anmärkaren vill erinra sig, det han på något ställe sett eller hört den läran drifvas, att hvad i sig sjelft vore orätt kunde genom tidens längd convalescera och blifva rätt. Det är .. denna samma lära, man än i dag hemligen eller uppenbarligen lägger till grund för det myckna, som talas eller skrifves till försvar för allt skråväsende, vare sig af aristokratisk, hierarkisk eller merkantil art. Richert EttAnn. 11 (1822). (Den gamle snörmakaren) har levat så länge att han fått bevittna .. ett nytt skråväsen, fackföreningarna. Hellström Lekh. 434 (1927). —
-ÄMBETE~020. (förr) hantverksämbete, skråförening, skrå. PH 8: 7416 (1766). Schauman o. Christierson Gide 434 (1899).
B (†): SKRÅS-RÄTTIGHET, se A.
Avledn.: SKRÅAKTIG, adj. (numera bl. mera tillf.) till 2 a: som har karaktären av l. liknar ett skrå l. skrån; särsk.: som har karaktär av skråanda (se d. o. 2), skråmässig (se d. o. 2 a); ofta ss. adv. Ingenstädes råkar .. (en person som vill ändra på konventionerna) värre ut, än i riksstäderna, der urgamla seder och slenterjan äro skråagtigt förenade med regeringsformen och alla öfriga borgerliga förhållanden. Rademine Knigge 1: 90 (1804). Ibland annat beskylde .. von Sipp .. kopparstickarne för okunnighet och efterlåtenhet i sitt yrke, samt förebrådde dem deras skråaktiga och plumpa brist på wederbörlig högaktning för det ädla Pitschierstickaregillet. Polyfem I. 35—36: 5 (1810). (En påtänkt gruppering av fångarna efter arten av deras brott kom icke till stånd) Hvad hade väl samhället vunnit derpå att hvarje särskilt slag af laster och brott skråaktigt blifvit i dess så kallade förbättrings-anstalter både utveckladt och inlärdt. Oscar I Straff 32 (1840).
Avledn.: skråaktighet, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) egenskapen l. förhållandet att vara skråaktig; i sht förr särsk. = skråmässighet 2. JournSvL 1800, s. 169. Småsinnet och skråaktigheten göra att äfven artisterna .. ej kunna besinna sanningen af .. (påståendet att) i många former trifs det sköna. Bergman VSmSkr. 65 (1825).
Spoiler title
Spoiler content