[sv. dial. skrän; jfr nor. dial. skræna, torka ut, göra hård l. skrumpen; till stammen i SKRÅ, sbst.2]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) torr l. mager. (För att magra hästar skola bli snabbt feta på gräsbete) fordras, att betet är ymnigt, ty på magert och skrent bete kan hästen ej föda sig. LfF 1838, s. 260. Ja, bjud man ut gamla, skräna kor (till slakt), får hon (dvs. ladugårdspigan) se sjelf. Gammalt kokött är segt. Almqvist Lad. 20(1840). (Hästarna) tugga på det knappa och skräna matsäcksfodret. NDA 1905, nr 45, s. 3.
