[sv. dial. skränta; jfr d. skrænt, skrint (ä. d. äv. skrænte); sannol. till (en sv. motsvarighet till) d. skrænte, glida (jfr sv. dial. skretta, halka, nor. dial. skrenta, glida), till SKRINNA, v.]
(i sht i vissa trakter) (back)sluttning, brant, slänt. Ett lag / af unga vittra studenter, / som började klättra i raska tag / uppför Pindens slippriga skränter. Nyblom Rim 170(1886, 1904). (På Ven) ser jag Sankt Ibbs vita kyrka på skränten. SvD(A) 1932, nr 218, s. 7.Rosendahl Lojäg. 88(1956). — jfr BACK-SKRÄNT.
