publicerad: 1974
SKRÄPPA skräp3a2, v. -er, -te, -t; äv. -ar, -ade, -at (pr. sg. -ar Chronander Bel. E 4 a (1649), FoU 15: 71 (1902). -er OPetri 2: 178 (1528) osv. — ipf. -ade FoU 15: 71 (1902), Knöppel SvRidd. 191 (1912). -te LPetri ChrPina k 6 a (1572) osv. — sup. -at FoU 15: 71 (1902), Högberg Frib. 156 (1910). -t Schroderus Os. 1: 721 (1635: skräpt) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING (†, Linc. (1640; under jactantia), Schultze Ordb. 4392 (c. 1755)); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(skrep- (schrep-) 1561 (: Skrep, imper.) —1636 (: schrept, sup.). skräf- 1612 (: skräfte, ipf.). skräp- 1591 (: skräpte, ipf.)—1702 (: skräpskått). skräpp- (-e-) 1528 osv.)
Etymologi
[fsv. skräppa, sv. dial. skräppa; motsv. fd. o. dan. skræppe, nor. dial. skreppa, fär. skreppa; möjl. (liksom SKROPPA) av ljudhärmande urspr. — Jfr SKRÄPP, sbst.1—2, SKRÄPPA, sbst.1—3]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ge (starkt) buller l. ljud ifrån sig; särsk. om höns: kackla l. skrocka. Om (ljung-)elden mångestädhes wthslår (ur ett moln), gifuer thet itt skräppande eller ramlande, lijka som bullret af en broo, när en sledha eller wagn går ther öfuer. Forsius Phys. 122 (1611). (De) som skryta / Och lijk ett Leijon grymt, här dundra, skräppa, ryta. Achrelius Jos. E 2 b (1692); jfr 2. Pyttorna, som skräppte och skrockade (i fähuset). Bondeson MVK 57 (1894, 1903).
2) (numera i sht i vissa trakter, vard.) skryta; särsk. med bestämning styrd av prep. om l. med l. över, äv. av, betecknande ngt l. ngn som är föremål för skryt; ofta i det tautologiska uttr. skryta och skräppa; jfr SKRODERA 1, SKRÄVLA, v. OPetri 2: 178 (1528: aff). (Johannes Petri förmanades av biskopen) att han icke tillstäder sin hustru att för mycket pråla och skräppa af sina dyre och kosteliga kläder, som uti samkväm skedt är. Hagström Herdam. 1: 313 (cit. fr. 1631). Lidforss DQ 2: 118 (1892: öfver). (En jägare) som nyligen hade varit tillsammans med Gusten på jakt .. skräppade alldeles vådligt med hunden. Knöppel SvRidd. 191 (1912). Han ångrade, att han inte talat ut med detsamma i stället för att skräppa om sina framgångar. Beijer BritaGrossh. 202 (1940). jfr (†): Påfwen skräpte stort aff medh Orden vthi sitt widhlyfftige Diplomate om sin stoore längtan och åstundan, til at vndsättia then Christlighe Kyrkian. Schroderus Os. III. 1: 179 (1635; lat. orig.: Pontifex desiderium suum in Ecclesia iuuanda verbis iactavit); möjl. särsk. förb. — särsk.
a) i ordspr. l. ordspråksliknande talesätt (särsk. i uttr. skräppa och svälta, låtsas vara rik, fastän man svälter). Aschaneus HwsRegl. 24 (1614). Arm högfärdh, skräppa och swälta. Grubb 787 (1665). Var och en skräpper med el. av sin vattvälling. SvHandordb. (1966).
b) med obj. bestående av en sats (i sht att-sats): skryta med (ngt); stundom äv. med obj. bestående av ett neutralt pron., i sådana uttr. som skräppa ngt med ngt, skrytsamt säga ngt i fråga om ngt; förr äv. med refl. obj. o. inf. The skräpte sigh wilia .. bestorma Stadhen (Rom). Schroderus Liv. 206 (1626). (Vissa resenärer) dra som en Gåås ther hän (dvs. till utlandet), / Mehr dumm' än någon Gååsz til baka hem igän. / Ok skräppa huad de lärt, tre Bokke språng at springa, / At stöta en falsk quart (osv.). Lucidor (SVS) 242 (1672). Tro inte allt, som skräppes .. / med världens många sjöar och hav och länder! Ossiannilsson Hjärt. 32 (1927). Simon Långström skräpper / bredbent och solig för vem som hör på / att Simon Långström / är rikast i hela socknen ändå. Schiöler Jan. 54 (1928).
c) (†) i uttr. skräppa av marknaden, i sats med inskränkande bestämning: rosa marknaden (se MARKNAD 7 b). Moræus Schonæus 429 (c. 1685).
d) i p. pr.; äv. med mer l. mindre adjektivisk bet.: skrytsam (äv. i utvidgad anv., om framställning o. d.). (Lat.) Arrogans .. (sv.) skräppande. VarRerV 59 (1538). I går afton höll hr Andrée föredrag om sin ryktbara ballongfärd ... Liten smula skräppande var nog framställningen ibland. VL 1893, nr 254, s. 2.
Ssgr (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat. Anm. Nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till SKRÄPP, sbst.2): A: (1) SKRÄPP-SALVA. (†) salva av skrämskott; anträffat bl. bildl., i pl., om ovederhäftiga uttalanden; jfr -skott. VDAkt. 1781, nr 421. —
(1) -SKOTT. skott som bullrar o. som enbart avser att skrämma, skrämskott (förr särsk. i uttr. göra skräppskott, skjuta skrämskott); äv. bildl., särsk. i uttr. höra på skräppskott, ta intryck av hotelser. Palmquist ObsRyszl. 42 (1674: giöra .. skräpskått). HSH 3: 45 (c. 1800: hörde på skräppskott). ÖoL (1852).
B (†): (2) SKRÄPPE-ORD. skrytsamt ord; anträffat bl. i pl., om storordig l. skrytsam framställning. Rudbeck Atl. 1: 559 (1679). —
Avledn. (till 2; numera i sht i vissa trakter, vard.): SKRÄPPARE, m.||ig. [jfr ä. d. skræppere] person som skryter, skrävlare, skrytare. Iagh harmades öffuer the skreppare, tå iagh sågh at the ogudhachtighe hadhe framgång. LPetri Psalt. 73: 3 (1560; Bib. 1541: the stoortalugha; Bib. 1917: de övermodiga). Schultze Ordb. 4392 (c. 1755). —
SKRÄPPERI104, n. [jfr ä. d. skræpperi] skrytsamt tal l. uppträdande, skryt, skrävel. Arvidi 13 (1651). —
Spoiler title
Spoiler content