SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MARKNAD mar3knad2, r. l. m. ((†) n. SkrGbgJub. 6: 56 (1587)); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. marknan mar3knan2 (TullbSthm 1536, s. 68 b, Ferlin Goggl. 10 (1938)) (ss. n. -et); pl. -er (G1R 7: 548 (1531) osv.) ((†) marknade G1R 1: 239 (1524), Därs. 5: 149 (1528); markner (möjl. att hänföra till sg. markna) Stiernman Com. 1: 657 (1615)); äv. (numera bl. bygdemålsfärgat i vissa trakter) MARKEN mar3ken2, r. l. m.; best. = l. marknen; pl. marknar; förr äv. MARKNE, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. MARKNA, r. l. f.; best. -an; pl. -er (se ovan).
Ordformer
(mar- 1621. mar(c)k- (-rch-) 1524 osv. mart- 16201640. -na 16331662. -nad(h) 1524 osv. -nat (-dt, -tt) 15281776 (: Marcknats Bodar). -nan 1632c. 1710. -nan(d)t (i ssgr) 16171653. -nas, gen. sg. 15241640. -ne 15911646 (: Marknes Platsser). -ned (-näd) 15501593. -net (-dt, -tt) 15441599 (: marchnetz weghen). mar(c)ken 1542 (: marckenn, sg. best.)1925 (: marken, sg. best.))
Etymologi
[fsv. marknaþer; jfr sv. dial. marknad, marken, markne, marten, markad, ävensom dan. o. nor. marked, isl. markaðr, marknaðr, mnt. market, t. markt, eng. market, fr. marché; av lat. mercatus, till mercari, driva handel, till merx, handelsvara (jfr KOMMERS, MERKANTIL). — Jfr MARKEGÅNG, MARKETENTARE, MARKT]
1) offentlig (med avs. på tid o. ort officiellt fastställd, periodvis återkommande) sammankomst av köpare o. säljare för handel med torgförda varor; i fråga om nutida förh. bl. om vissa större handelssammankomster av detta slag, i sht för handel med sådana varor som icke saluföras på orten vid andra tillfällen (ss. kreatur); jfr MÄSSA, sbst., TORG-DAG. Köpa ngt l. vara osv. på, förr äv. i en marknad. Fara, draga, resa, komma till l. på, förr äv. i en marknad. Föra ngt till marknaden. Öppna, sluta, avlysa marknaden (förr), förklara en marknad börjad resp. avslutad. Fri marknad (förr), öppen för alla; motsatt: enskild marknad (förr), öppen bl. för handel mellan borgarna i marknadsstaden o. den kringliggande landsbygdens invånare. G1R 1: 239 (1524). Jören (svarade), att han hade sam[m]e (järn-)fhaat köpt i en frij Marcknett, och wiste icke sin fånges man. SthmTb. 18/5 1588. Marknader skola åhrliga hållas, å then ort och tid, som ther til föreskrifven är. HB 7: 1 (Lag 1734). Vid marknader är handeln fri för alla landets invånare. Palmén JurHb. 173 (1859). Vid Vernamo på marknaden / En aftonstund det var. Snoilsky 3: 30 (1883). Kiviks marknad. SDS(A) 1932, nr 200, s. 6. Marknad och möte. Staf (1935; boktitel). 1942 års marknader. Alm. 1942, s. 32. — jfr BOSKAPS-, BRITTMÄSS-, DISTINGS-, ERSMÄSS-, FISK-, FRI-, HINDERSMÄSSO-, HÄST-, JUL-, KREATURS-, LOPP-, MIDSOMMAR-, MIKAELSMÄSSE-, SLAV-, SOMMAR-, STOR-, TRAS-, ULL-, VECKO-, VINTER-, VÅR-MARKNAD m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. För icke refwerompan til marknas medh tigh. SvOrds. A 6 b (1604); jfr b. Marknan lährer kiöpet. Grubb 519 (1665); jfr 2. De förstå hvarandra, som två tjufvar på en Marknad. Rhodin Ordspr. 13 (1807). Det är många som går till marknaden, men de får inte samma pris. Landsm. XI. 2: 14 (1896).
b) (utom i bygdemålsfärgat spr. numera bl. ngt arkaiserande) i uttr. (föra ngt l. resa o. d.) till marknads, (föra ngt osv.) till en marknad l. marknaden. Ath föra oxar tiil marcknas ath selie. G1R 1: 328 (1524). Du kunde ju få lust att resa till marknads igen. Lundström Bojer Dyrend. 10 (1920).
c) (i fråga om ä. förh.) närmande sig bet. 2. The köpmän aff Saba .. förde til tin marknat allahande kostelighit specerij och ädhla stenar och guld. Hes. 27: 22 (Bib. 1541). (På grund av försening) komme de (dvs. 705 tunnor korn) icke i Marckneden, för ähn 3 wicker för Pingessdagh. SthmTb. 8/10 1586.
2) i sht ekon. o. handel. om affärslivet (ss. organ för handeln i allm. l. inom ett visst område l. inom en viss affärsgren l. vid ett visst tillfälle), eg. betraktat ss. en marknad (i bet. 1). Fast, stadig marknad, med normal köplust o. normala priser. Tryckt marknad, med ringa köplust o. låga priser. Slö, flau marknad, med ringa köplust. Överfylld marknad, med allt för riklig varutillförsel. Uttömd marknad, med utsålt varulager. Fri marknad, med fri konkurrens o. därmed följande fri prisbildning. Föra l. släppa (ut) en artikel i marknaden. En artikel kommer, finnes i marknaden. Draga en artikel ur marknaden. Marknaden för socker är stadig. Marknaden har lättat, är mindre tryckt. Åstrand (1855). Jordbruket är mer än andra näringar en s. k. naturalhushållning, arbetande i främsta rummet för det egna behofvet och först i andra hand för marknaden. Fahlbeck JordbrAfk. 82 (1893). (Maltkorns-)Sorten .. släpptes i marknaden först i våras. SDS 1899, nr 495, s. 2. Grynkvarnarna ha fullt med hafre till dess den nya skörden kommer i marknaden. Upsala 1916, nr 153, s. 3. Myndigheten skall (vid statens upphandling o. försäljning av varor) tillse, att standardiseringen, så vitt möjligt är, följer den i allmänna marknaden gängse. SFS 1920, s. 10. — jfr BOK-, BOMULLS-, FOND-, KOL-, KONST-, SOCKER-, SPANNMÅLS-, TEXTIL-MARKNAD m. fl. — särsk. i utvidgad anv., om gren av näringslivet som förmedlar utbytet av andra nyttigheter än handelsvaror; jfr ARBETS-, HYRES-, KAPITAL-, KREDIT-, PÄNNING-MARKNAD.
3) i sht ekon. o. handel. avsättningsområde; avsättning. Den utländska, inhemska marknaden. Vinna, ha marknad, vinna, ha avsättning. Det finns ingen marknad för sådant nu. Skaffa marknad för ngt, avsättning för ngt. Öppna nya marknader. PH 1: 786 (1729). Uppsöka icke vi de främmande marknaderna för att utbjuda våra varor, så komma säkerligen icke främlingarna och leta rätt på våra produkter. JernkA 1868, Bih. s. 39. Det färdiga konstsmöret formas .. i klimpar och packas i kärl, olika för olika marknader. LAHT 1885, s. 113. För några år sedan var Japan en god marknad för tändstickor. PT 1897, nr 50, s. 3. Grossistfirma som är villig att åtaga sig ensamförsäljningen å svenska marknaden av Tvättbräden av plåt och glas sökes. SvD(A) 1921, nr 196, s. 1. — jfr EXPORT-, HEMMA-, VÄRLDS-MARKNAD.
4) (mera tillf.) ekon. affärsgren, näringsgren. En marknad som ryckt upp sig till en ekonomisk faktor av stor lokal betydelse är jordgubbsodlingen i skärgården. SvD(A) 1934, nr 196, s. 4. GHT 1934, nr 73, s. 8.
5) (†) affär(stransaktion), handel; äv. i uttr. driva marknad med ngt, driva handel med ngt. Bleff .. aff thet höghuerdigha Sacramentit .. en vppenbara marknat eller köpslaghan presterna och leekmen emellom. LPetri DialMess. 133 b (1542). Derföre dref han en stor marcknad med samme fridsteckn. Tegel E14 250 (1612). KKD 8: 35 (c. 1710).
6) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) pris. 2SthmTb. 1: 167 (1546). Här kommer så mycken koppar, så marknan ähr öffver 8 r:dr afschlagen. OxBr. 11: 627 (1632). Det var huggarn vad ni har skruvat upp marknan! Högberg Utböl. 2: 87 (1912). — särsk. (†) i uttr. hålla marknad(en) med ngn, sälja lika billigt som ngn. CBonde (1658) i HSH 6: 167. (Nu) då vexel-coursen .. hjelper manufactur-idkaren att hålla marknad med utländningen. Stråle RörstrMariebg 143 (i handl. fr. 1761). Möller (1790).
7) (i sht i vitter stil) bildl. (väsentligen med anslutning till 1), särsk. för att beteckna en företeelse l. en handling l. värksamhet o. d. ss. ngt som mer l. mindre liknar en marknad (i bet. 1), en affärstransaktion l. ett utbjudande o. d.; ofta nedsättande. Fåfängans marknad, se FÅFÄNGA 4 a. (De som förfärdiga avgudabilder) hålla .. mennisklighit liffuerne för itt skempt, och menniskligh wandring för en marknat, giffuandes före, at man moste alstedes fara epter at förwerffua. SalWijsh. 15: 12 (öv. 1536). Fåfänglighetenes Marknad. Lagerström Bunyan 2: 19 (1727). Denna skönhetens marknad, som kallas karneval. Nyblom Bild. 38 (1864). — särsk.
a) (skämts. o. vard.) i uttr. draga, gå, ge sig, resa till en annan marknad, resa till en annan ort; vända sig åt ngt annat håll (för att utöva sin värksamhet l. få ngt uträttat). Inte kan jag (dvs. en gälbgjutare) stå på ett ställe längre än en månad .., och så tar jag mitt schen och reser till en annan marknad. Wetterbergh GNord 28 (1862). När hela den eleganta verlden från när och fjerran .. försvunnit från .. (Vichy) och äfven spelare och ficktjufvar dragit till en annan marknad (osv.). Ödman VexlBild. 137 (1893).
b) i uttr. icke (ha skäl l. anledning att) rosa marknaden (förr äv. rosa (ut)av marknaden), icke (ha skäl osv. att) utgjuta sig i lovord l. vara glad över l. vara nöjd med vissa rådande förhållanden l. utgången av ett företag o. d. G1R 9: 306 (1534). Petreius Beskr. 2: 261 (1614: rosa vthaff marcknaden). Herrar köpmän i Danzig rosade ej marknaden; de hade mist sin tappre skepps-höfvidsman och dubbelt mera folk än Svenskarne (under striderna 1627). Afzelius Sag. VIII. 2: 115 (1857). (Fabbe sade) att icke alla, som kommit till Slatteborg, rosat marknaden därstädes. Rydberg Vap. 308 (1891). jfr: Rosa intet Marknan förr än han är hållen. Grubb 691 (1665).
c) (numera föga br.) i uttr. göra (en så l. så beskaffad) marknad, göra (en så l. så beskaffad) affär, utöva en viss värksamhet (med större l. mindre framgång); tillf. äv. med saksubj.: göra effekt o. d. G1R 15: 114 (1543). Tvungen man gör ingen god marknad. Granlund Ordspr. (c. 1880). De utländska ficktjufvar, som på väg till Stockholmsutställningen sökte göra marknad i Göteborg. VL 1897, nr 191, s. 3. Flintlåsbyssorna, som man skulle ladda om för hvart skott, gjorde ej stor marknad i varghopen. Bengts Vargt. 12 (1915).
d) [jfr 1, 2, 3] i uttr. ha, finna (en) god marknad, ha god avsättning, ha framgång i en rörelse l. med ett företag o. d.; om sak äv.: gå bra. Eftersom porträttmålningar af människor och djur alltid ha en god marknad. Steffen ModEngl. 347 (1893). Boksynthet (bland befolkningen i Pyrenéerna) är .. föga utbredd, medan däremot spåmän och kvacksalfvare hafva god marknad. Torpson Eur. 1: 115 (1895).
e) (†) i uttr. (sluta och) göra marknaden hemma, för att beteckna att ngn är mer l. mindre maklig vid uträttandet av ngt, icke rättar sig efter omständigheterna o. d. Lundberg Paulson Erasmus 66 (1728). VDAkt. 1785, nr 321.
f) närmande sig bet.: fält (se d. o. 8), (arbets- l. värksamhets)område; genre, gebit. Järta 2: 508 (1828). Att där tusentals .. människor sammanföras .., där skall det vara en präktig marknad för allsköns bakterier. Christiernsson Mack. 115 (1915). Den historiska våg, som nu sköljer över vår litterära marknad. GHT 1934, nr 59, s. 3.
g) (†) i uttr. göra en marknad, ställa till ett spektakel l. ett slagsmål l. en strid o. d. Gör ther een marknat medh Mordh och Swerdh, / At the Christne minnas tu ha warit ther. Brasck Apg. C 4 b (1648). Dens. TyKr. B 1 a (1649).
Ssgr (i allm. till 1): A (†): MARKNAD-RESA, -SÖKANDE, se D.
B (†): MARKNADERS-TID, se D.
C (†): MARKNADES-DAG, se D.
D: MARKNADS-AFTON1032 l. 30~20. (i sht i fråga om ä. förh.) om kvällen l. dagen före (första) marknadsdag(en). VästeråsDP 18/9 1620. Lagerlöf Holg. 2: 415 (1907).
(1, 2) -ALSTER. jfr -vara. TT 1897, Allm. s. 218.
-AVGIFT~20 l. ~02. (förr) avgift som skulle erläggas av person som ville idka försäljning på en marknad. Serenius (1734; under pitching-pence). Strinnholm Hist. 3: 521 (1848).
-BAL; pl. -er. (förr) bal hållen i samband med marknad. 3SAH XLVII. 2: 148 (1838).
(2) -BERÄTTELSE. [jfr t. marktbericht] ekon. redogörelse för handelns tillstånd, varutillgång, varupriser o. d. på en ort. Åstrand (1855).
-BESÖK.
-BESÖKANDE, p. adj. vanl. i substantivisk anv. —
-BESÖKARE.
-BOD. (salu)bod för användning på marknad. Spegel GW 64 (1685).
-BONDE. [jfr t. marktbauer] (numera bl. tillf.) marknadsbesökande bonde. Choræus Bref 63 (1800). Wrangel HbHästv. 480 (1885).
-BOSKAP~20 l. ~02. avsedd att försäljas på marknad, marknadsförd boskap. Björnståhl Resa 4: 58 (1782).
-BRASK. (†) jfr -sorl, ävensom brask, sbst.1 1. Qwinnewasck är marknadzbrask. Grubb 680 (1665).
-BÅT. (i sht förr) för transport av personer l. varor till o. från marknad. SthmTb. 13/6 1590.
-DAG. (marknades- 1540. marknads- 1529 osv.) [fsv. marknads dagher, marknadha dagher] G1R 6: 49 (1529).
(2) -DUGLIG. handel. = -gill. Fyris 1894, nr 88, s. 3.
-FARANDE, p. adj. vanl. i substantivisk anv. VLBibl. Brev 27/1 1821.
-FARARE. Möller (1790).
-FOLK. koll.: marknadsbesökare. OxBr. 11: 140 (1625).
-FRID l. -FRED. [jfr fsv. köpþinga friþer] (förr) rättshist. gm lag stadgad särskild rättssäkerhet o. okränkbarhet för marknadsbesökare. BtÅboH I. 6: 204 (1634). Lysa marknadsfrid. AntT XI. 2: 44 (1891).
-FRIHET~20, äv. ~02. [jfr t. marktfreiheit] (i fråga om ä. förh., numera mindre br.) = -rätt. Hülphers Dal. 580 (1762). Lagerbring 1Hist. 4: 390 (1783; om förh. på 1400-talet).
-FRUNTIMMER. (†) om lättfärdig kvinna på marknader o. d. Humbla Landcr. 121 (1740).
-FÄLT. jfr -plats 1 a. Lagerlöf Jerus. 2: 193 (1902).
-FÄRD. för marknadsbesök. BoupptSthm 6/7 1677, Bil.
(2) -FÄRDIG. handel. om handelsvara: färdig att försäljas i allmänna handeln. TT 1897, K. s. 50.
(1, 2) -FÖRA, v. föra (ngt) till en marknad l. i allmänna handeln, föra i marknaden. Lundin SvMejUtv. 27 (1900).
(2) -GILL. handel. om handelsvara: som är av sådan kvalitet att den kan marknadsföras. LAHT 1894, s. 67.
(1, 2) -GODS. [jfr t. marktgut] marknadsvaror; företrädesvis med anslutning till marknad 1, stundom nedsättande, om vara av enklare beskaffenhet (av det slag som brukar saluföras på marknader). Swedberg HoTror § 3 (1709). Ej må marknadsgods säljas förr, än marknad lyst, eller sedan then aflyst är. HB 7: 2 (Lag 1734). Weste (1807).
-GOTTA, r. l. f. (vard., i sht i vissa trakter) jfr -karamell. Læstadius 2Journ. 258 (1833). Modin GTåsjö 222 (1916).
-GYCKEL. (i sht i vitter stil) marknadsnöje; ofta bildl. TT 1898, Allm. s. 215 (bildl.).
-GYCKLARE. (i sht i vitter stil) jfr -gyckel. Strindberg SvÖ 2: 292 (1883).
(1, 2) -GÅNG. (†) = markegång. OPetri Kr. 42 (c. 1540). AOxenstierna 2: 631 (1624).
-GÅVA, r. l. f. [jfr t. marktgeschenk] (i sht förr) gåva som marknadsbesökare köpt på marknaden åt ngn (särsk. åt ngn hemmavarande). Lindner Tijdhfördr. 58 (1641). LbFolksk. 33 (1890).
-GÄST. [jfr t. marktgast] (numera knappast br.) marknadsbesökare. Lagerström Bunyan 1: 134 (1727). Ahlman (1872).
-HUS. (i bibeln) nedsättande, om hus där handel bedrives. Görer icke aff mins fadhers hws itt marknadz hws. Joh. 2: 16 (NT 1526; äv. i Bib. 1917).
-KARAMELL. karamell av det slag som säljes på marknad (av enkel kvalitet, med färggrann pappersutstyrsel o. ofta försedd med versifierad devis). Versen på marknadskaramellen. Heidenstam Tank. 79 (1899). De brokiga marknadskaramellerna af gigantiskt format. Upsala 1917, nr 30, s. 6.
-KISTA. (förr) för förvaring av varor vid marknadsresor. BoupptSthm 25/5 1652. BoupptVäxjö 1859.
-KOFFERT. (förr) jfr -kista. BoupptVäxjö 1776. Därs. 1911.
(1, 2) -KÖP. särsk. (†): marknadspris. NorrlS 10: 46 (1639). Lind (1749).
-LIV. om det (folk)liv som utvecklas på en marknad. Læstadius 1Journ. 128 (1831).
-LOV, n. (i sht förr) skollov i anledning av inträffande marknad. PedT 1892, s. 83.
(2) -LÄGE.
1) geogr. en orts läge med avs. på dess möjligheter att avyttra sina produkter. SvGeogrÅb. 1932, s. 174.
2) [jfr t. marktlage] ekon. det ekonomiska läget med avs. på tillgång, efterfrågan, priser o. d. på handelsvaror (l. andra nyttigheter) l. på en viss vara, affärsläge, konjunkturläge. AB 1899, nr 73, s. 2.
-MAMSELL. (†) kvinnligt affärsbiträde i marknadsstånd o. d. Sjöberg SthmHeml. 83 (1844). Topelius Vint. I. 2: 293 (1860, 1880).
-MÖBEL. möbel (av enklare kvalitet) saluförd på marknad. Nilsson FestdVard. 30 (1925).
-MÖTE. (förr) hist. politiskt möte avhållet i samband med en marknad. Hildebrand Statsförf. 178 (1896).
(2) -NOTERING. ekon. notering angående marknadsläget. SFS 1922, s. 97.
-NÖJE. nöje l. förlustelse (av det enkla, ”billiga” slag som förekommer) på en marknad; oftast i pl. Sandström NatArb. 2: 122 (1910).
-OK. (förr) ok för oxar, bestående av en rak tvärslå med vidjor (använt att hålla samman oxarna vid transport till l. från en marknad). Suneson GGrund 87 (1926).
-ORT, r. l. m. = -plats 1 b. Reuterdahl SKH 1: 27 (1838).
-PASS, n. (†) marknadsresa. SkrGbgJub. 6: 558 (1620).
-PLATS.
1) till 1.
a) öppen plats (torg l. dyl.) där marknad hålles; stundom svårt att skilja från b. Bergv. 1: 815 (1597).
b) (i sht i fråga om ä. förh.) ort där marknad hålles; jfr a. VocLib. avd. 40 (c. 1580). Strengnäs är en urgammal marknadsplats. Thomée IllSv. 272 (1866).
c) (i vitter stil) bildl.; särsk. om plats för viss företeelse, samlingsplats l. centrum för ngt o. d. De (lättsinniga kvinnorna) samlas (i London) skocktals på theatrarne, som äro riktiga marknads-platser för sådana varor. Geijer I. 8: 407 (1810). Ymer 1931, s. 65.
2) till 2: ort där affärer med en viss vara bedrives i stor skala. Rönnholm EkonGeogr. 245 (1907). Europas stora marknadsplatser för kaffe, té och cacao äro: London, Hamburg, Paris och Amsterdam. HandInd. 339 (1926).
-PREDIKAN. (förr) hållen vid gudstjänst i samband med marknad. KyrkohÅ 1919, s. 120.
(1, 2) -PRIS, n. i sht ekon. pris som en handelsvara (l. annan nyttighet) betingar på en marknad l. (vid fri konkurrens) i allmänna handeln (vid viss tidpunkt, på viss ort), gällande l. gångbart pris. Serenius Ll 2 a (1734). Hernberg Rättsh. 366 (1922).
-PÄNGAR l. -PÄNNINGAR, pl. (i sht i fråga om ä. förh.) pänningar avsedda att användas vid marknadsbesök (förr stundom utgörande en del av en tjänares lön). Dalin Arg. 1: 283 (1733, 1754). Fröding ESkr. 2: 35 (1891).
(2) -RAPPORT. ekon. jfr -berättelse. Björkman (1889).
-RESA, r. l. f. (marknad- 1534. marknads- 1594 osv.) [fsv. marknadzresa (ProsadMedelt. 244)] för marknadsbesök; särsk. om köpmans handelsresa till marknad. JönkTb. 126 (1534). 3SAH 2: 158 (1887).
-RESANDE, p. adj. särsk. om kringresande köpman som driver handel på marknader; vanl. i substantivisk anv. SFS 1833, s. 529. ST 1896, nr 2091 A, s. 3.
-RIKSDAG. (förr) hist. riksdag avhållen i samband med en marknad. Staf Markn. 139 (1935).
-RÄTT, r. l. m. [jfr t. marktrecht] (i sht i fråga om ä. förh.) rättighet att hålla marknad. Hildebrand Medelt. 1: 597 (1884).
-RÄTTIGHET~102, äv. ~200. (i sht i fråga om ä. förh.) = -rätt. Serenius (1734; under market-town).
-SCHREJARE l. -SKRIARE. (†) = marktschrejer. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 182 (1898). Söderhjelm Upps. 183 (1907).
-SKOJ. (i sht vard. o. i vitter stil) skoj som bedrives på en marknad. —
-SKOJARE. (i sht vard. o. i vitter stil) skojare som uppträder o. utför sina bedrägliga manipulationer o. d. på marknader. Tavaststjerna Inföd. 263 (1887).
-SKRIARE, se -schrejare.
-SKRIK. (i vitter stil, mera tillf.) = marktschrejeri. Rydelius Förn. 145 (1720, 1737). Den ökade reklamapparaten och det febrila marknadsskriket. SvD(A) 1932, nr 233, s. 4.
-SORL. (i sht i vitter stil) om sorlet på en marknad. Qwinfolks snack är lijka som ett marknadz sorl. Grubb 680 (1665). Runeberg 5: 11 (1860).
-STAD. stad (förr äv., allmännare: ort) där marknad hålles; numera bl. tillf., i sht i sg. best. VarRerV 37 (1538). Hwar landzende haffuer (fordom) hafft sin besynnerliga marknadz stadh, huilken the kallade köpung. OPetri Kr. 41 (c. 1540). Levander Landsv. 141 (1935).
-STUGA. (förr) handelsmans stuga på marknadsplats. Wahlenberg KemiLappm. 19 (1804). 2NF 17: 37 (1912).
-STYCKE. (i sht förr, mera tillf.) marknadsvisa (i skillingtryck l. dyl.). Strand Tidsfördr. 2: 96 (1763).
-STÅND. salustånd (för användning) på marknad. BoupptVäxjö 1749.
Ssg: marknadsstånd(s)-pänningar l. -pängar, pl. (förr) kam. marknadsavgift som handelsidkare (eg. innehavare av marknadsstånd) hade att erlägga för rätten att driva handel på marknad. SKL 2: 774 (1848).
-STÄLLE. (numera bl. tillf.) = -plats 1 a, b. Linc. (1640; under mercatus, sbst.).
-SÖKANDE, p. adj. (marknad- 1734. marknads- 18171847) (†) marknadsbesökande; vanl. i substantivisk anv. PH 2: 1197 (1734). VexjöBl. 1847, nr 8, s. 8.
(2) -TENDENS. ekon. utvecklingstendens med avs. på marknadsläget. GHT 1935, nr 272, s. 16.
-TERMIN. i sht kam. tid för hållande av marknad. ResolStädBesvär 1727, s. D 1 b. SFS 1918, s. 377.
-TID. (marknaders- 1593. marknads- 1557 osv.) (numera bl. tillf.) tid för hållande av marknad; förr äv. övergående i bet.: marknad; förr äv. i sådana uttr. som i l. om l. vid marknadstid(er) l. (utan prep., adverbiellt) marknadstider, vid (tiden för) marknad, på marknad. G1R 27: 17 (1557). Handle och köpslaghe .. om Marcknadz tijdher. E14R 1561, 1: 129 b. Landzting, som .. (i städerna) blifwer hållet Marcknedhers tijdher. Schmedeman Just. 103 (1593). AOxenstierna 2: 639 (1624: i marcknadztider). KOF II. 2: 122 (c. 1655: widh marknadz tijder).
-TIGGARE. (förr) tiggare som bedrev tiggeri på marknader o. d. SynodA 1: 54 (1640). RARP 9: 404 (1664). VDAkt. 1709, nr 366.
-TORG. jfr -plats 1 a. Hagberg Shaksp. 9: 4 (1850). särsk. (i vitter stil) bildl. På verldens marknadstorg. Sjöberg (SVS) 1: 108 (1819). Wallin Vitt. 2: 69 (1821). I trängseln på livets marknadstorg. Lybeck TomI 36 (1911).
-TRUMMA, r. l. f. (förr) trumma använd för kungörande av en marknads öppnande o. avslutande; marknadsvakts trumma. Fatab. 1920, s. 126.
-TULL. [jfr t. marktzoll] (†) = -avgift. VinkällRSthm 1585.
(2) -UNDERSÖKNING~1020. ekon. undersökning rörande marknadsläget. HandInd. 908 (1927).
-VAGN. [jfr t. marktwagen] (i sht förr) för användning vid marknadsresor o. d. BoupptVäxjö 1761.
-VAKT. polis- l. ordningsvakt vid marknad; vanl. konkret, om person. Calonius 4: 449 (1798). Eneström Gnosj. 57 (1906).
(1, 2) -VARA, r. l. f. [jfr t. marktware] vara som saluhålles på marknad l. i allmänna handeln; stundom nedsättande, för att beteckna vara av enklare beskaffenhet; motsatt: butiksvara o. d.; äv. koll. Lagerström Bunyan 1: 133 (1727). (Gösätersanläggningens) verksamhet att förädla Kinnekulles lerskiffer till inhemsk marknadsvara. TT 1900, Allm. s. 219. Förfärdigandet af billig marknadsvara. SlöjdkomBet. 1907—08, s. 212.
-VIMMEL. (i sht i vitter stil) om vimlet på en marknad. Han gick vilse i marknadsvimlet.
-VISA, r. l. f. (i sht förr) enkel, folklig visa (i skillingtryck l. dyl.) som försäljes på marknader o. d. Marknads-Visa. (1861; vistitel).
-VÄG. (i sht i fråga om ä. förh.) väg till marknadsplats. VifolkaDomb. 5/7 1599.
(2) -VÄRDE. [jfr t. marktwert] ekon. en varas värde vid försäljning (vid fri konkurrens) i allmänna handeln, saluvärde; i fråga om aktier, obligationer o. d.: börsvärde. Eneroth Pom. 2: 49 (1866).
Spoiler title
Spoiler content