SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKRÖNA skrø3na2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[av nor. skrøne, till skrøne, berätta påhittade historier (se SKRÖNA, v.)]
uppdiktad, häpnadsväckande l. otrolig (folklig o. humoristisk) berättelse med ofta starkt burleskt inslag, skepparhistoria; stundom äv.: överdriven l. lögnaktig uppgift, lögn. VFl. 1922, s. 123. Här till sjöss, .. går det underliga skrönor. Martinson Kap 11 (1933). Fritiof Nilsson Piraten har .. bidragit med tre av bokens (dvs. antologin Skepparhistoriers) skrönor. GbgP 1952, nr 276, s. 2. (T. Segebladhs) förebild (till berättelsen Maskgropen) är .. den muntligt förtalta, drastiska och tokroliga skrönan. SvD(A) 1955, nr 22, s. 5. Kanske är det en skröna .. Att den första butiken som öppnades i ruinhögen Warszawa var en blomsteraffär. DN(A) 1965, nr 3, s. 8. — jfr SJÖ-SKRÖNA.
Ssg: SKRÖN- l. SKRÖNE-, äv. SKRÖNA-GLAD, adj. (mera tillf.) om person: som är road av l. roar sig med skrönor. ÖgCorr. 1966, nr 167, s. 11.
Spoiler title
Spoiler content