SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKUGGE, sbst.4, n.; best. -et.
Etymologi
[sannol. avledn. av SKUGGA, v.; jfr SKUGGE, sbst.3, SKYGGE]
(†) om bräde som skuggar flustret på bikupa. IErici Colerus 2: 99 (c. 1645).
Spoiler title
Spoiler content