SKULV skul4v, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[liksom fsv. skulvare, landstrykare, vagabond, sannol. avlett av det verb som föreligger i sv. dial. skolva, skutta l. löpa omkring (för att tigga), gunga, svikta, slänga; möjl. i avljudsförh. till SKÄLVA, v.]
