SKUMMERTVUNGEN skum3er~tvuŋ2en, p. adj. -nget; -ngne, -ngna.
Etymologi
[ssg med TVUNGEN, p. pf. av TVINGA; förra leden är sv. dial. (Södermanl.) skummer, skymning, sannol. dialektal ombildning av sv. dial. (Södermanl.) skummel, skymning, av fsv. skumel, synfördunkling, skymmel, motsv. d. skummel, lt. schummel, skymning, möjl. till stammen i SKUMLA, v.; jfr äv. d. skummel, mörk, skum]
(i vitter stil, tillf.) betvingad av skymningen, höljd i skymning. Snön dryssar ner så tätt att jag knappt ser handen framför mig, hela näjden ligger som skummertvungen. Berg Clerck 44 (1898).
