SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKUMNING skum3niŋ2, sbst.2, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. skumning; vbalsbst. till SKUMMA, v.2, o. SKUMNA]
(numera i sht i vissa trakter) skymning (jfr SKUM, sbst.2, SKUMRASK 1, SKUMRING, SKUMSEL); i sht i sg. best., i sht i uttr. i skumningen. Barckhusen Cotossichin 89 (1669: uthi Skumningen). (Den ryske underofficeren) hotar att wilja storma huset, och jag deremot manar honom att biuda till, wisandes honom wåra påkar. Detta warade utan blods utgiutelse tils inemot skumningen af dagen. Roland Minn. 11 (c. 1748). Vi väntade hela dagen, men inte förrän i skumningen kom Gudbrand. Lindström LeendGud. 106 (1951).
Spoiler title
Spoiler content