(i sht i vissa trakter) skymning (jfr SKUM, adj. 1, o. SKUMNING, sbst.2,SKUMRASK 1, SKUMRING,SKUMSEL); ofta föregånget av prep. i, dels i obest., i uttr. i skumme, dels i best., i uttr. i skummet; i sht förr äv. i fråga om seende l. synförmåga, särsk. konkretare, om den (ss. ett ämne l. en ”dimma” l. dyl. uppfattade) oklarhet l. otydlighet som vid nedsatt synförmåga präglar det av synen uppfattade (jfr SKUM, adj. 2, SKUMHET 2). The blindas öghon skola see vthu mörkret och skumet. Jes. 29: 18(Bib. 1541; Bib. 1917: de blindas ögon skola se och vara fria ifrån dunkel och mörker). Oy! Hwadh är thet för itt mörkt skum, / Som nu vppå min öghon kom? / Liuse Daghen kan jagh ey see, / Gudh nåde migh, O wee! O wee! Brasck Apg. E 3 b(1648). Tänken efter, när I skolen gå hem i skummet i afton, om I icke äro rädda att gå ensamma. Murbeck CatArb. 1: 96(c. 1750). Visserligen är alla katter grå i skumme, men den jag mättat vid eget bord .., honom känner jag igen. Salje NattBröd. 179(1968). — jfr HALV-SKUM, sbst.
Ssg (jfr skum, adj.ssgr): SKUM-HÖLJD, p. adj.2 (p. adj.1 se sp. 5329). (i sht i vissa trakter) höljd i skymning l. halvmörker. Essén Fob 62(1919; om portgång).
SAOB
