SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1974  
SKUR skɯ4r, sbst.1, r. l. m. l. f. (Voigt Alm. 1677, s. 13 (: Hagelskurar, pl.), osv.) ((†) n. Geisler Vitt. 358 (c. 1715), Stiernstolpe Blumauer 2: 14 (1814)); best. -en, äv. -n; pl. -ar (Voigt Alm. 1677, s. 13 (: Hagelskurar), osv.) ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. skura, Hiärne 2Anl. 43 (1702), Alm(Ld) 1752, s. 25 (: regn- och snöskurer)); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SKURA skɯ3ra2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Broman Glys. 2: 70 (c. 1730: hagelskuror) osv.), förr möjl. äv. -er (se ovan).
Ordformer
(skur (-uu-, -w-) c. 1635 osv. skur- (-w-) i ssgr 1541 (: skwrregn) osv. skura 1725 (: hagelskura) osv. skurer, pl. 17021752)
Etymologi
[fsv. skur, f.; jfr fd. skwr, skywr (d. dial. skur), fvn. skúr, f. (nor. dial. skur, f.), got. skūra, f. (i uttr. skūra windis, stormvind), fsax. skūr, m. (mlt. schūr, n.), mnl. schuur, m. (holl. dial. schoer, m. o. n.), fht. skūr, m. (t. schauer), feng. scūr, m. (eng. shower); sannol. besläktat med lat. caurus, nordvästvind, fry. sěverǔ, nordanvind (ry. sever, norr), o. lit. šiáurė, norr, nordanvind; med avs. på sidoformen skura jfr sv. dial. skura, d. dial. skure, mnl. schure, f.]
1) om jämförelsevis kort omgång av mer l. mindre häftigt regn l. hagelfall l. (i b) snöfall som ofta börjar o. slutar abrupt o. som har jämförelsevis ringa geografisk utbredning; jfr BY, sbst.1 1. Spridda skurar. Schroderus Dict. 120 (c. 1635). Wi blefwo .. genomblötta af slagrägnets häftiga skurar. Linné Vg. 72 (1747). Så tätt som hagel plär i strida skurar falla. Rudbeck Borås. 19 (1776). Trägårdh Skogsins. 439 (1939). — jfr HAGEL-, REGN-, SLAG-, STORM-, STÖRT-, VÅR-, ÅSK-SKUR m. fl. — särsk.
a) i ordspråk o. ordstäv. ”Rätt som det regnar, så kommer det en skur” — sa' gumman om väderleken. Holmström Sa' han 67 (1876). Många droppar göra en skur. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om jämförelsevis kort omgång av mer l. mindre häftigt snöfall med jämförelsevis ringa geografisk utbredning, by (av snö). Skurar af snö. Adlerbeth HorSat. 79 (1814). Snön hvirflade i skurar omkring dem. Bremer Nina 458 (1835). Runeberg 5: 100 (1857). jfr SNÖ-SKUR.
c) mer l. mindre bildl. I Martis stränga skuur, så wore dhe (dvs. perserna) wäl öfwa. Achrelius Dan. C 4 a (c. 1690); jfr α. Bellman (BellmS) 1: 99 (c. 1772, 1790). Karl och Filip .. fingo under en skur af kyssar och tårar .. veta att mamma rest långt, mycket långt bort. Hedenstierna FruW 53 (1890). Oljelund Gubb. 85 (1934). jfr BLOD-, PÄRL-SKUR. särsk.
α) om mängd av likartade partiklar l. föremål (särsk. projektiler) som i ett sammanhang under jämförelsevis kort tid falla ned över ngn l. ngt; jfr REGN 2. Bombars heta skurar. Lidner (SVS) 2: 357 (1784). Skurar af confetti. Bremer GVerld. 2: 183 (1860). Fridegård Offerrök 230 (1949). jfr PIL-SKUR.
β) om mängd av slag o. d. som i ett sammanhang under jämförelsevis kort tid hagla över ngn l. ngt. Hellberg Samtida 1: 5 (1870). (Slagskämpen) fortsatte .. med en skur av slag. SocÅb. 1941, s. 42.
γ) om mängd av frågor l. utrop l. förebråelser l. okvädinsord l. eder o. d. som i ett sammanhang riktas mot ngn l. ngt. En åkare .. fastnade .. i min reswagn — och strax skurar af eder öfwer min skjutsbonde. JournLTh. 1810, s. 254. En skur af oqvädinsord och hotelser. VL 1894, nr 250, s. 2. MorgT 1948, nr 248, s. 4. jfr OVETT(S)-SKUR.
δ) [jfr motsv. anv. i eng.] fys. sammanfattande, om mängd av elektroner l. andra snabba småpartiklar som utgå från ett område; särsk. om mängd av nya småpartiklar som bildas gm kärnreaktion då partikel i kosmisk strålning infaller i atmosfären, kosmisk strålskur. Kosmos 1936, s. 35. BonnierLex. (1966). jfr STRÅLNINGS-SKUR.
2) (skurvis fallande) regn; numera i sht i förb. ur och skur, stark blåst (med snö) o. (skurvis fallande) regn, särsk. allmännare: allt slags dåligt väder (ofta i uttr. i ur och skur, särsk. dels allmännare: i allt slags dåligt väder, hurdant vädret än är o. d., dels bildl.: under alla förhållanden, i alla skiften). VDAkt. 1704, nr 39 (: i uhr och skur). Himmelen (var om morgonen) klar .. men Swalorna .. bebodade osz det skur, med hwilket wi hela dagen sedermera blefwo öfwerskölgde. Linné Vg. 223 (1747). Alla fiskevatten inom sju mils omkrets från Gubbdalen ha de prövat i sol och skur. Boberg FjällmF 23 (1930). Murarna .. (ha) trotsat ur och skur under århundraden. DN(A) 1933, nr 355, s. 10. I ur och skur förklarade .. (hustrun) att det inte fanns en karl på jorden, till vilken hon så gärna .. lyssnade som till sin Nicklas. Hellström Storm 265 (1935).
Ssgr (till 1): A: SKUR-BAD, sbst.1 (sbst.2 se sp. 5368). [jfr t. schauerbad, eng. shower-bath] (numera bl. tillf.) dusch. SvTyHlex. (1851; med hänv. till duschbad).
-LEK. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om förhållandet att strömmingar under försommaren i stort antal ute på djupt vatten gå upp till ytan o. hoppa i vattnet så att det ser ut som om en regnskur ginge fram över vattnet. Broman Glys. 3: 641 (c. 1740).
-LEKA. [jfr -lek] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om strömming: utföra skurlek. Broman Glys. 3: 642 (c. 1740).
-OMRÅDE~020. område där regnskurar förekomma. MeddStatMeteorHydrA IV. 2: 24 (1927).
-REGN. (numera bl. tillf.) skurvis fallande regn; jfr skur, sbst.1 2. Jes. 32: 2 (Bib. 1541). särsk. bildl. (motsv. skur, sbst.1 1 c). Skurregn af skott och pijlar. Verelius 230 (1681).
-TALS. (skur- 1769 osv. skure- c. 16701768) i (form av) skurar, skurvis. Gyllenius Diar. 298 (c. 1670). särsk. bildl. (motsv. skur, sbst.1 1 c). Gräshoppor komma skurtals med vädret i vissa länder. Weste FörslSAOB (c. 1815).
-VIS.
I. adv.: i (form av) skurar; jfr -tals. Linnerhielm 1Br. 80 (1788, 1797). särsk. bildl. (motsv. skur, sbst.1 1 c). Lönnberg Franzos HalfAs. 143 (1881).
II. (mera tillf.) adj.: som kommer l. uppträder i form av skurar. Östergren 6: 532 (1940).
B (†): SKURE-TALS, se A.
Avledn.: SKURA, v.1 (numera i sht i vissa trakter) till 1, om regn: falla i skurar; äv. opers.: regna i skurar; äv. bildl. (jfr skur, sbst.1 1 c); äv. i förb. skura ned10 4 l. ner4, om regn: falla i skurar (äv. bildl.). Wexionius Sinn. 3: C 1 a (1684). När på oss skurar ner så ouphörligt ve, / Vi ju på deras (dvs. de dödas) mull då billigt tårar fälle. Geisler Vitt. 391 (1718). Dambet kring wäggarne skurar (vid pudring av peruker o. d.). Strand NeliSuec. 36 (1753). När Tabärg har hufva, kommer regnet snart att skura. Landsm. 2: CLXV (1884; från Smål.). I går lovade man åskskurar här och var och i dag har det åskat och skurat här och var. SvD(B) 1954, nr 188, s. 6.
SKURAKTIG, adj. (mera tillf.) till 1, om väder: som kännetecknas av regnskurar. NTid 1948, nr 142, s. 1.
SKURIG, adj.1 (mera tillf.) till 1, om tidsperiod: kännetecknad l. fylld av regnskurar. Scholander VisLut. 266 (1933).
Spoiler title
Spoiler content