SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKURV, sbst.1, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. skurv, skrovlighet, skorv; jfr t. schurf; etymologiskt identiskt med SKORV. — Jfr SKURVIS]
(†) i fråga om metallföremål: upprispat parti som bildar en skrovlighet på en eljest slät yta; jfr SKORV 3 b. Täubel Boktr. 1: 149 (1823).
Spoiler title
Spoiler content