SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKVASSLA skvas3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(skuasl- (sqv-) 1746c. 1755. skvassl- 1891 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skvassla; jfr nor. skvasle, nor. dial. skvasla; av ljudhärmande urspr., möjl. etymologiskt identiskt med nor. dial. skvatla, plaska, samhörigt med sv. dial. (Finl.) skvata, stänka, slå (om små vågor), o. SKVATTRA, v.2 — Jfr SKVASSEL]
(i vissa trakter)
1) om vätska l. vattendrag: rinna på ett sådant sätt att ett kluckande l. plaskande l. plumsande l. porlande ljud uppkommer. VetAH 1746, s. 195. Bäcken sorlade och sqvasslade. Schröder 2Jagtm. 68 (1891).
2) röra upp orenlighet o. d. Schultze Ordb. 4417 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content