SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKVATTA skvat3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[av sv. dial. skvata, pladdra, motsv. nor. dial. skvata, skrika (om fågel); jfr sv. dial. (Finl.) skvata, skata; av ljudhärmande urspr. — Jfr SKVATTRA, v.1]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om skata: skratta, skvattra (se SKVATTRA, v.1 1). Vid stugubron skvattade skatorna. Carlsson GlestGård. 93 (1943).
Spoiler title
Spoiler content