[överförd anv. av sv. dial. skvatta, stänka m. m.; jfr d. skvatte, plaska, skvimpa, spritta till; av ljudhärmande urspr. (jfr SKVATT, sbst. o. interj., o. SKVÄTTA, v.2)]
(i vissa trakter) = SKVÄTTA, v.2 9; särsk. i förb. skvatta upp10 4, (av skrämsel spritta till o.) hoppa upp. Bergman LBrenn. 226(1928).
